slicks genom vardagen

Jag svävar nu fram genom vardagen på mina nya slicks. Sådana borde finnas inom andra områden också. Annars handlar min vardag om finjusteringar inför avstampet i Klassikerhalvan. Om en vecka gäller det och då vi ger oss av till servide minded inriktade chefer i Motala.

Träningsmässigt ligger jag efter, då kroppen dragit till sig baktierier och virus som flugor på sistone. Trots alla husmorskurer har det inte hjälpt. Imorgon går ett längre pass av stapeln för att få ett långlopp i benen innan dagen D.

Jag förordar starkt materialistiska ådror inför prestationer så som cykling.

En sann entropist!

Finn Flow!

"Livskvaliteten beror inte enbart på lyckan, utan också på vad man gör för att bli lycklig. Om man misslyckas att finna mål som ger mening åt ens liv, om man inte använder sitt sinne till dess fulla kapacitet, då förverkligar goda känslor bara en bråkdel av de möjligheter vi besitter. En människa som uppnår tillfredsställelse genom att dra sig undan från världen för att "odla sin kål", som till exempel Voltaires Candide, kan inte anses leva ett utsökt liv. Utan drömmar, utan risker, kommer det man uppnår att bara på ett ytligt sätt se ut som liv." (Mihaly Csikszentmihaly, Finna flow)

Ett kännetecken på flowaktiviteter är att de ger en omdelbar feedback. I högpresterande team talas det om uppföljning för att klara av att prestera över en längre tid med hög anspänningsnivå.

För tillfället fokuserar jag framåt och skapar mig en framtid. På sistone har både uppföljning och feedback infunnits och det har gett motorerna bränsle. Tyvärr var det grus i bränslet då kroppen reagerade med en kraftig förkylning.

Blir ett osammanhängande inslag, men gud vad skönt det är med feedback och intressanta inslag i vardagen att följa upp. Jag har en plan och det blir helt klart lättare att inte spreta iväg i livets alla utmaningar. Har på sista tiden varit en ren och skär entropist och lagt fokus på allt för mycket. Därav går jag på djupet, för havet är djupt.

"Att leva innebär att uppleva - genom att handla, känna och tänka." (Mihaly Csikszentmihaly).

Jag upplever och ett antal livspusselbitar faller ner framför min blick. En del hinner jag greppa, men långt ifrån alla. Jag kan inte se den röda tråden ännu, eftersom ingen pusselbit är den andra lik. Mitt pussel är likt snötäcket där ingen av snöflingorna är sig lika och jag har för mycket framför mig för att kunna fokusera och finna flow. Jag är en sann entropist som sprätter över livets alla pusselbitar i det snötäckta landskapet, men jag börjar nu dra mig inåt pudelns kärna...

Väderkvarnar och förebyggande insatser

Det börjar närma sig en kavalkad av utmaningar i den fysiska anträngsningens tecken. Tyvärr har vädret och kroppen gett tecken på förhinder i verksamhetutövning. Dags att övervinna dessa och ge sin kropp förebyggande insatser för kommande prestationer.

Om 18 dagar grenslar vi cyklarna och ger oss ut i det svenska landskapet vid Vätterns strand. Esko stimulerar sin kapitalistiska ådra och har införskaffat helt nytt stall och han välkomas till Scott. Dock är han materialare och köper sig fri från eventuell verklighetsanknytning och smärta som är den största tjusningen i den fysiska utmaningen. För min del har den inneburit tio kilos tapp lite varstans på kroppen.

Likt Don quijote ska vi tampas mot väderkvarnar, asfalt och andra stålriddare. Om 18 dagar är vi vässade till tänderna och min vapendragare verkar ta sig an uppgiften och är ny rustad för strid, mentalt OCH fysiskt. Själv har jag befunnit mig i detta tillstånd ett tag, nästan för länge och tar mig fram likt den stolta riddare jag är. Äntligen kan jag även vistas med min vapendragare vid min sida utan att skämmas.

Några som förstått!

Det här kan hända om man underlättar för en fotomodell med nobelpriset i litteratur.

Tyvärr försvann detta goda relativt snabbt.

Länets mest kända och omskrivna stenbrott finns på Torkö.

Sleeping Beauty – från Torkö till Memphis
Nöje & Kultur 2009-02-12 i BLT

Steget från Torkö till Sun Studios i Memphis är inte alltid så stort.
Inte för Sleeping Beauty.
För det var tack vare inspelningarna i Listerbyskärgården som Göteborgsbandets kommande skiva blev mer fokuserad än debuten.

ny skiva.
Göteborgarna Petter Seander och Fredrik Liberg drog till Torkö i Listerby skärgård för att spela in Sleeping Beautys nya skiva.

– Grunden till skivan spelades in i en liten stuga på Torkö. Där fick vi ett kreativt flöde som vi aldrig fått hemma i Göteborg. Vi kunde bara fokusera på skivan. I Göteborg är det alltid något som händer, någon som ringer, saker som ska fixas, säger Petter Seander.
Det är han och Fredrik Liberg som är Sleeping Beauty, även om bandet förstärks av Anna Engberg, Christopher Liberg och Björn Jansson på scen.
– Det är vi som är bandet, mest för att vi tycker det är jobbigt att kompromissa. Är man för många blir det bara massa tjafs, nu är vi bara två som slåss i studion, säger Petter Seander.
Debut-ep:n släpptes 2005 och sedan dess har bandet släppt en fullängdare och ytterligare en ep. Nu väntar ”den svåra uppföljaren” till den omskrivna och på vissa håll hyllade debutalbumet Embrace.
– Vi var nöjda med debuten då, men kan i dag tycka att den är väl spretig. Då hade vi kanske förhoppningar om att bli världens största band, men i dag har vi mer en mer realistisk syn. Det är ett enormt flöde av musik i dag och jag kan tycka att musikvärlden blivit snuttifierad nu när alla har tillgång till precis allt, säger Petter Seander.
Just därför, för att komma ifrån samtidens mest intensiva flöde av information, flydde Petter Seander och Fredrik Liberg till Listerby skärgård hösten 2007.
– När vi väl kom till Torkö undrade vi: ”Vad sjutton gör vi här?”. Det var så tyst. Sedan
släppte
allt.
Under inspel
ningarna på ön utanför Listerby passade de också på att se omgivningarna.
– Det är en fascinerade ö. Inte minst det stora stenbrottet som ungdomarna badar i på sommaren. Fast det var för kallt när vi var där, så det blev inget dopp. Men Torkö har en spännande historia. Det finns övergivna verkstäder som stenbrytarna verkar ha lämnat i en hast, till och med klädgalgarna hängde kvar.
Inspelningarna av skivan fortsatte i Göteborg och senare i Suns legendariska studio i Memphis.
– Vi knöt ihop säcken i Memphis. Det känns bra, från lilla Torkö till den moderna musikhistoriens vagga i Memphis, där storheter som Johnny Cash och Elvis Presley spelat in, säger Petter Seander och skrattar.
Musikaliskt handlar dock Sleeping Beautys kommande skiva City Lights om klassisk svensk indierock, med drag av såväl Billy Joel och Ryan Adams. Fast kanske lite mer elektriskt, litegrann som Ed Harcourts mer intensiva Tom Waits-stunder.
Skivan släpps den 25 februari, men redan nu finns singeln Dance for me my love ute för bland annat digital nedladdning. Bandet ska också ut och turnéra i vår och först ut blir en spelning på KB i Malmö den 28 februari.
– Vi ska försöka komma förbi Blekinge också, eventuellt blir det en konsert i Karlskrona i mars.

Lyssna:
www.sleepingbeautyrocks.se

Detta är ett av de goda exempel som kan generar mer besök till Ronneby kommun.

Hjärtat i Sveriges trädgård, men var är pulsen?

Kan ni förstå hur man kan försumma en fotomodell med nobelpriset i litteratur?

Det är vad som händer när det inte satsas på turismen i Ronneby kommun. Där finns den vackra naturen och de underbara, spännande berättelser som kan trollbinda vem som helst.

Så kan ni förstå hur man kan bortse från denna skönhet?

en kort inblick i Torkös spännande bakgrund:

"Sankta Clara kapellruin är belägen på Torkö i Ronneby kommun. Klostret anlades på 1480-talet och hörde till franciskanorden. Ännu år 1524 omtalas klostret. När reformationen nådde norden avskaffades klostren, så även klostret på Torkö. Endast en liten mur finns kvar av det gamla 1400-talsklostret."

(wikipedia 2009-05-14)

Eller kan man göra så här med mer spännande inslag i naturen på grund av kommunen inte vill underlätta för besöksnäring:

"Fiskodling igång utan tillstånd

TORKÖ Go Fish har tre kassar med fisk i stenbrottet på Torkö - trots att de fortfarande inte fått tillstånd av länsstyrelsen.

– Frågan ligger fortfarande hos oss. Men vi räknar med att komma med ett beslut nästa vecka, säger länsfiskekonsulent Lars Lundahl.
Men de är ju redan i gång med fiskodlingen ändå?
–Det är inte bra. De har försökt få information i tillståndsfrågan, men den informationen har visst inte nått dem.
– Men vi kommer inte att agera i det här fallet.

Överdrivet djup
Det finns en uppgift i deras ansökan om att stenbrottet är 40 meter djupt och att vattenvolymen är 2,3 miljoner kubikmeter. Men enligt Länsstyrelsens egen bok Upptäck naturen i Blekinge är stenbrottet bara 20 meter djupt.
Då blir det väl bara halva vattenvolymen?
–Det verkar som om de överdrivit djup och vattenvolym i sin ansökan.

Prövar inte miljön
Stenbrottet har väl inget avlopp. Blir det inte en massa föroreningar som samlas där med all fiskavföring?
- Om man inte gör något åt det så kommer det att bli så.
Vad innebär det för ert svar på deras ansökan?
–Inget alls för den prövning vi gör nu. Den handlar enbart om risk för fisksjukdomar och spridning av smitta, säger Lars Lundahl, och tillägger:
– Det andra är en fråga för kommunen.
Men samtidigt är väl omfattningen för liten på odlingen för att det ska krävas en miljöprövning?

Ingen enkel lag
– Ja, men om det uppstår olägenheter kan miljönämnden ta upp det som en miljöfråga.
- Lagstiftningen på det här området är inte alldeles enkel, säger länsfiskekonsulenten Lars Lundahl på Länsstyrelsen.
Den saken håller Ronnebys miljöchef Monika Oredsson med om:
- Den verksamhet de uppgivit är så liten, så de är inte anmälningspliktiga enligt miljölagen.

Skita ner först
Men eftersom det inte finns något avlopp ur sjön, så kan man ju räkna ut att det blir föroreningar?
- De får starta verksamheten. Och sen när den är etablerad får vi undersöka om den ger miljöstörningar.
Så de måste skita ner först innan ni kan göra något?
– Det är hemskt! Men det blir konsekvensen, säger Monika Oredsson.
Samtidig vet man inte hur stora miljöstörningarna blir eftersom det inte finns någon erfarenhet i länet av fiskodling i vattenfyllda stenbrott.
–Det beror på hur fiskens bajs beter sig. Om det bara sjunker till botten eller blandar upp sig med vattnet. I så fall får vi mäta fosfor- och kvävehalter och jämföra med andra sjöar.
Många har använt stenbrottet som badplats. Men det är inte någon kommunal badplats .
– Därför kan inte inte ställa samma krav på vattnet, och göra de prover som vi gör på badvatten.
– Det är som överallt vid kusten där det inte är särskilda badplatser. Man får bada på egen risk, säer Monika Oredsson."

Jan Hinderson
Publicerad 2009-01-30 i Sydöstran

Men var tog den fortsatta dialogen vägen?

under ytan, på djupet och ända in i hjärnbalken till min själs rofyllda lugn.

Jag har skrivit om ytliga ting. Inte ens skrapat på ytan. Som att en kall vinterdag ta vantarna och skrapa, skrapa med min vante för att få bort isen från vindrutan. Vindrutan som gör att jag kan blicka framåt, inåt, på djupet. Jag är ingen kille som skrapar på ytan, jag vill ge mig in på djupet. Blicka bakåt, inåt. Ibland! att lära, tänka, väcka känslor, gråta, skratta. en värld fylld av känslor befinner sig inne i den kalla, frostiga bilen. jag vill vara kupévärmaren som alstrar värme och hopp.

på sistone har det varit mycket och när jag inte hinner tänka eller reflektera, då är det dags. när allt blir rutin, då är det dags! när jag saknar stunder för mig själv. Stunder till att starta motorerna eller hitta drivkraften, en tid med förbygge. då är det dags. dags att reflektera.

Det har varit mycket, mycket i mitt huvud. saker som måste göras. måsten är ett aber, en process som ska övervinnas. ett krig som ska alstra ett lugn. ett rådande lugn där jag kan överblicka vyerna, slagen, de kommande krafterna. någonstans där det kan börja sjuda av liv. en äng där maskrosorna börjar ta fäste och breda ut sin gula fägring. en äng fylld av maskrosbarn som för en kamp för sin överlevnad med sin kraftfulla källa vid sin sida.

blickar jag tillbaks på dessa sidor och texter märker jag hur mycket som handlar om yta, en skärgård, ett landskap fullt av liv. Men ingenstans står det om min näring, mina historier. mitt livsverk är av kött och ben, inte av plank och spik. han tar upp mina mönster, det jag säger eller gör. han är jag, han är mina historier som skapas om igen. minnen, berättelser utan trådar. trådar som gepetto dragit i. han som fått mig att röra mig, resa mig, ge mig ett liv. Det är nu jag som är mitt livsverks syrsa. som formar ett liv och ett samvete. för att en dag kunna stå på egna ben. jag vill göra allt för att skydda honom mot livets orättvisor och faror. utan curling, utan kvast. jag ska finnas i hans närhet. tillsammans har vi redan svetsat oss samman under en mycket tuff start. en tid då jag insåg att livet på ytan är inget jag behöver bryta ryggen av mig för. det finns prioriteringar i livet. vissa mer av betydelse än andra. utan oss är han än så länge skör och behöver vår närhet. det är det som betyder allt. inget annat. tillsammans är vi allt det vi vill vara. i fantasin bygger vi luftslott, i verkligheten bygger vi slott. vi bygger livsverk.

länge har jag skämts över den jag är och alltid strävat efter den jag vill vara. den jag vill vara är mitt livsverk, den person som jag lyfter trådarna på. den jag reser vid ett fall. någon som jag aldrig skulle kunna vara utan. han är mitt allt av kött och ben, inte av spik och plank.

jag har lyckats ta mig hem, till min oas fylld av minnen och berättelser. en plats där jag kan skapa en berättartradition. en plats som personer vandrat på i flera hundra år. mina tankar har skapats här i detta lugn, denna fristad. jag är hemma...

länge var det en dröm, men jag nådde ända fram. fram till mina drömmars mål. detta mina kära vänner är mina livsverk, min saga, och den försummas inte av lite skrapande på ytan. den går på djupet och har gjort mig till den jag är och vill vara!

En berättelse om vackra miljöer.

Tankar väcks, omvärderas, släcks för tillfället. Det finns många goda krafter och tankar i min omgivning och många av dem verkar vilja dra åt samma håll. Mina diskussioner har på senaste tiden kretsat mycket kring profilering av vår landsbygd som gjorde att jag för några år sedan sökte mig tillbaks till denna oas. Mina tankar kretsar som sagt till hur dessa kan paketeras och väcka en kraft och engagemang för att väva samman bygdens idyll. Än så länge har jag inte stött på någon som varit negativ till att hitta dess unika inslag och delge just deras "pärla". Ingen verkar heller vara främmande för att involvera sig i arbetet. Men hur ska arbetet gå från ord till handling?

För mig handlar bygden om sagor, berättelser, skrönor och historia. Här finns ett otal berättelser som jag fick lyssna på som liten när morfar och hans syskon förgyllde våra sommarkvällar med spännande historier med lokal anknytning. På detta sätt har jag med mig något som jag ärt bortskämd med, en levande bygd. Berättartraditionen är inte lika naturlig idag som den var då, och jag tillhör inte "då" generationen ännu. Men hur kan det på ett naturligt sätt ske en "berättartradition" idag?

Blekinges idyll handlar mycket om vackra miljöer, trädgårdar och landskap. Men det finns minst lika många spännande historier och inslag som utspelats i miljön. Allt från nunnor med heliga källor, snapphanar, fattiga stenhuggare eller minkar som simmar ikapp med ryska ubåtar. Hur kan detta packeteras och dokumenteras för att inte försvinna.

I min barndom berättade min morfar om en hemlig grotta i närheten av där vi bor. För att vi inte skulle utsätta oss för denna fara curlade min morfar redan på den tiden. Curlingen bestod av att inte berätta ingången och min morfar var envis, så han tog med sig hemligheten i graven. Myter och spekulationer har gjort att jag än idag kan gå och fundera på ingången när jag går förbi detta berg.

När jag första gången hörde om att Stina Werners slott på Göholm äntligen skulle renoveras väcktes förhoppningar om att en helt sagolik miljö börjar leva upp. För det har svidit i hjärtat varje gång vi promenerat i denna miljö och sett dess förfall. Slottet är ett exempel på en otroligt vacker miljö med underbara förutsättningar för både vackra miljöer och spännande historier.

vy från en sadel

För att få mer träning i benen och testa utrustning inför Vätternhalvan bestämde jag och min barndomsvän Esko oss för att ställa upp i Bräknetrampen. Sagt och gjort! Med viss snedfokus på morgonen var jag rädd för att vädergudarna bestämt sig för att ge oss en upplevelse vi sent skulle glömma. Det blåste nämligen friska vindar då jag packade mina saker och hängde på cykeln på morgonen. Nervös för vädrets motverkan på konditionen, som skulle bryta ned oss till kollin, gav vi oss iväg.

Väl på plats märkte vi att vindguden inte orkat hålla ut i inlandet och hade inte alls karaktär friska vindar inåt landet. Solen tog i mer och mer och tillslut var hela Bräkne-hoby upplyst.

Smått nervösa och förvirrade såg vi oss om och upptäckte att "Elittrampen" bestod av ett antal materialister. Den ena cykeln värre än den andra och vi smög längre och längre bak i kön. Allt för att inte blotta våra svagheter. Vi la upp taktik, förberedde oss mentalt, tapade ur luft ur motståndarnas slangar, hällde grus i vattenflakskor som gjorde att vi kände oss starka, rent ut sagt urstarka.

Startskottet gick och vi trampade iväg med full fokus framåt. Efter ett tags trampande konstaterades att framåt var lika med uppåt. Den ena backen värre än den andra, men vi stillade oss med att tillslut måste det gå utför. I mål hade vi fortfarande förhoppning om vår första utförsbacke, men inte ens där. Hur man kan cykla runt och alltid har uppför är fortfarande ett mysterium. Där hade de som planerat Elittrampen gjort ett utmärkt jobb.

Trots stånk och frust tog vi oss fram längs med utvandrares, snapphanars och andra historieböckers nostalgier, samtidigt som vi passerade den ena cyklisten efter den andra. Djärva, modiga och lite smått kaxiga bestämde vi oss för att hänga på de "vanliga" cyklisterna. Med mjölksyra i benen och smått håglösa efter ett par monsterbackar kom vi fram till den vi trodde var sist av dessa "dödliga" cyklister. de "odödliga" var redan på väg hem eller njöt av dagen liggandes på rygg i gräset med en god dryck i handen. Esko frustade, stånkade och svettades och tog sikte på ryggtavlan. Bredvid honom gled jag fram över landskapet och njöt i fulla drag, då jag ligger mer i zonen av materialist och växelkapitalist. Jag har några fler växlar på min cykel än kärnfysikern. När vi väl kom ifatt ryggtavlan tog vi följe och det visade sig att även dennna cyklist tagit sig från Skåne dagen till ära för att ta sig an Blekinges topografi. Tyvärr blev detta en mental kullerbytta för min kära cykelvän, då vi upptäckte att vi höll jämnt tempo. Unga starka grabbar vill gärna känna sig överlägsna och efter småprat i några backar framkom att vår kära cykelvän var 77 år.

Esko slet, slet och slet och vi förstod varför cykling var en materialistsport. Även vi gjorde allt för att lindra sadelns hårda närvaro. Trots smärta och hårt jobb tog vi oss i mål på tre timmar och trettio minuter och förstod att vi behöver fler hjälpmedel i motala, då klassikerhalvan går av stapeln.

Trots den starka insats uppför sex mil runt Bräkne-hoby lyckades vi njuta av dagen och stolta som tuppar njöt vi av korv, frukt och massage efter ett väl genomfört lopp. Dagen bjöd på idel njutning både vad gällde miljöer och människor. Det var helt enkelt en dag då alla andra vardagsmåsten försvann och vi kunde umgås. Något som kommer bli ett återkommande inslag i framtiden.

Om en månad går det av stapeln med ett flertal utmaningar framför oss. Ska bli mycket spännande och jag känner mig tillfreds med min träning och kropp för att spränga gränser hos en vanlig motionär.

Som avkoppling och nedvarvning fortsatte jag under resterande helg att snickra glespanel och bära virke. Även där känner jag mig tillfreds med arbete och knopp. Återkommer med lite bilder från helgen.

Intressant läsning

Utdrag ur di.se

"Blekingekommunen Ronneby hamnar på jumboplats i Svenskt Näringslivs företagsrankning av landets kommuner. Trots flera åtgärder fortsätter kommunen att backa.
"Det känns orättvist. Att vi skulle vara sämst i Sverige är orimligt", säger Marcus Sandekjer, näringslivschef på Ronneby kommun.

Ronneby har redan tidigare år hamnat långt ned i rankingen. Men i årets mätning föll kommunen 13 platser till den allra sista 290:e platsen.

På kommunen är man överraskad över det negativa resultatet eftersom man försökt att dra lärdom av tidigare rankningar och vidtagit en rad åtgärder.

"Vi har gjort ganska många saker som påtalats i tidigare mätningar. Men i stället för att klättra har vi backat. Jag är förvånad", säger Marcus Sandekjer.

Kommunen har bland annat instiftat ett näringslivsråd med representanter från både kommunen och företagarsidan för att öka kommunikationen. Dessutom satsas 12 miljoner kronor för att utveckla turismen på Karön i Ronneby skärgård och det görs fortsatta investeringar i badhus och ridhus. Ändå är det inte tillräckligt.

Orsaker som kan ha påverkat det negativa resultatet är dels att Ronneby har en hög andel offentligt anställda vilket sänker procentandelen företagsanställda. Dels gjordes enkäten i samband med att kommunen genomförde en impopulär nedläggning av skolor på landsbygden, vilket kan ha färgat resultaten.

Men Marcus Sandekjer medger att detta är faktorer som många kommuner drabbas av.

Nu återstår bara att bita ihop och jobba på.

"Vi tar kritiken på allvar. Givetvis kan vi bli bättre. Nu finns det bara en väg och det är uppåt", avslutar Marcus Sandekjer."


Min tystnad får tala! Intressant aspekt med de impopulära nedläggningarna i skolorna på landsbygden. Jag tolkar det som att lägga över förklaringen hos andra än sig själv.

Det kan ju bara bli bättre och det är ju positivt.

Ronneby tas fram som exempel i di.

"Hur företagsvänlig en kommun är baseras på statistik från Statistiska centralbyrån och på enkätsvar från 35.000 företag i alla Sveriges 290 kommuner.

Faktorer som tagits upp är bland andra andel i arbete, kommunpolitikernas attityder till företagande, tillämpning av lagar opch regler, service till företagare, tillgång till kompetent arbetskraft, infrastruktur och företagsklimat.

Solna kommun är mer än nöjda med sig själva.

"Vi är mycket glada över att även i år ta en förstaplacering. Företagandet är en viktig del av välfärden. Det är företagen som skapar tillväxt och jobb", säger Lars-Erik Salminen, kommunstyrelsens ordförande i Solna stad i ett pressmeddelande.

Det är för andra året i rad och fjärde gången under 2000-talet som Solna toppar listan.

Efter Solna i rankningen hamnar skånska Vellinge, följt av Stockholmskommunen Sollentuna , sörmländska Trosa, Nacka öster om Stockholm och Habo i Västergötland.

Höörs kommun i Skåne är den kommun som förbättrat företagsklimatet mest av alla och klättrar 110 placeringar till plats 78.

Kommunerna som enligt Svenskt Näringsliv misslyckats med företagandet under året och störtdyker är Haparanda i Norrbotten och sörmländska Oxelösund som tappar 113 repsektive 110 placeringar var.

Landets sämsta företagsklimat har Ronneby i Blekinge som rasat 13 platser sedan i fjol."

(di.se 2009-05-04)


Kanske dags att börja fokusera och skissa på gemensamma krafttag i länet. Dagens industri har listat bäst företagsklimat i landet och Ronneby hamnar på en smickrande sista plats. Undrar vad de ansvariga kommer skylla på nu? Fel på listan eller inte relevant för oss? Bäst i länet är Karlshamn på en 160e plats. Karlshamn axlar sin roll i länet och har även här bäst statistik (Enligt hälsa på lika villkor 2009 mådde karlshamnsborna bäst i länet om jag inte missminner mig. Kan det ha ett samband?).

Sveriges bästa kommuner enligt Svenskt Näringsliv, på plats 160 hittar vi den första blekingska kommunen.

160 Karlshamn -9
172 Olofström 12
186 Karlskrona 3
239 Sölvesborg -41
290 Ronneby -13

Dags att göra några gemensamma krafttag för att stiga i rang?

Materialist, javisst!

Efter att ha avnjutit en helg i goda vänners lag, som innebär hammare, grillbestick och cykel är det dags att hoppa i bikostymen och arbeta med sin bisyssla. Huvudsysslan har bestått av en hel del snickrande och jag börjar se slutet på den där förbenade och kliande isoleringen. Tidigare har isoleringen varit i fokus på grund av värmetappet och den höga elräkningen, men i förra veckan uppdagades ett och annat. Då värmenissen var och finjusterade inställningarna upptäckte han att de inte satt igång värmepannan. Det var bara elpatronen som värmde upp huset och direktverkande el är ju som sagt ingen billig historia. Än dyrare blir det om det är en direktverkande elvärmepanna. Nu är det ialla fall mer humant ur plånboksperspektivet och dessa pengar kan prioriteras till annat.

Nu börjar Klassikerhalvan närma sig och vi vänder och vrider på tekniker, material och finjusteringar för att uthärda de tio milen. Förtrampet är i helgen, då vi värmer upp med Bräknetrampen för att njuta, eller uthärda, Bräkneåns dalgång. Ska bli spännande att se hur vi ligger till, men det är mentala tankeförbud att tänka att vi ska dubbelt så långt vid skarpt läge. Grannen gav tips om vad vi skulle ha med oss och det mesta handlade om laglig doping och se till så att magen tål dessa. Tipsen hette power bars, power gel med mera, med mera.

under en av mina etappträningar frustade och stönade jag mig fram över nejderna och kände ett flyt. Jag var ett med vägen och kände att jag var inne i ett flow. Tills något hände! Bakom mig hörde jag ett vagt surrande och för att inte bli stucken fokuserade jag på ljudet. Med ett svisch for en materialistisk cykelherre i övre åren förbi mig och någon drog ur luften från mitt flow. från och med då bestämde jag mig att materiella ting inom cykling är enbart av godo. Därför blir nästa inköp likadana däck som den äldre herren nästan flög förbi på. Själv höll jag då på att vänja mig vid mina tre meter breda ballong däck på min maountainbike. Men jag undrar vem av oss som får bäst kondition? Jag som sliter på kroppen och hittar nya benmuskler varje dag eller han som sliter på plånboken och hittar nya utgifter varje dag? För mnin del försöker jag hitta inkomster varje dag för att föra ett balanskonto. Enligt det kommunala projekttänket måste jag gå med plus, minus och noll och det spiller över till fritiden. Tror jag får påvisa det som yrkesskada efter snart fem år i kommunen som två åring.