Materialist, javisst!

Efter att ha avnjutit en helg i goda vänners lag, som innebär hammare, grillbestick och cykel är det dags att hoppa i bikostymen och arbeta med sin bisyssla. Huvudsysslan har bestått av en hel del snickrande och jag börjar se slutet på den där förbenade och kliande isoleringen. Tidigare har isoleringen varit i fokus på grund av värmetappet och den höga elräkningen, men i förra veckan uppdagades ett och annat. Då värmenissen var och finjusterade inställningarna upptäckte han att de inte satt igång värmepannan. Det var bara elpatronen som värmde upp huset och direktverkande el är ju som sagt ingen billig historia. Än dyrare blir det om det är en direktverkande elvärmepanna. Nu är det ialla fall mer humant ur plånboksperspektivet och dessa pengar kan prioriteras till annat.

Nu börjar Klassikerhalvan närma sig och vi vänder och vrider på tekniker, material och finjusteringar för att uthärda de tio milen. Förtrampet är i helgen, då vi värmer upp med Bräknetrampen för att njuta, eller uthärda, Bräkneåns dalgång. Ska bli spännande att se hur vi ligger till, men det är mentala tankeförbud att tänka att vi ska dubbelt så långt vid skarpt läge. Grannen gav tips om vad vi skulle ha med oss och det mesta handlade om laglig doping och se till så att magen tål dessa. Tipsen hette power bars, power gel med mera, med mera.

under en av mina etappträningar frustade och stönade jag mig fram över nejderna och kände ett flyt. Jag var ett med vägen och kände att jag var inne i ett flow. Tills något hände! Bakom mig hörde jag ett vagt surrande och för att inte bli stucken fokuserade jag på ljudet. Med ett svisch for en materialistisk cykelherre i övre åren förbi mig och någon drog ur luften från mitt flow. från och med då bestämde jag mig att materiella ting inom cykling är enbart av godo. Därför blir nästa inköp likadana däck som den äldre herren nästan flög förbi på. Själv höll jag då på att vänja mig vid mina tre meter breda ballong däck på min maountainbike. Men jag undrar vem av oss som får bäst kondition? Jag som sliter på kroppen och hittar nya benmuskler varje dag eller han som sliter på plånboken och hittar nya utgifter varje dag? För mnin del försöker jag hitta inkomster varje dag för att föra ett balanskonto. Enligt det kommunala projekttänket måste jag gå med plus, minus och noll och det spiller över till fritiden. Tror jag får påvisa det som yrkesskada efter snart fem år i kommunen som två åring.