tisdag 13 juli 2010

Det går inte att inreda i den tropiska hettan.


Det är så varmt så tapeten kryllar ihop sig på väggarna och genast måste vi hungriga inredare leta nya alternativ.

Istället för att gnälla över värmen har jag anpassat mig efter klimatet och njuter av lediga dagar och drömmar. Planen är att återuppta bygget inomhus mot hösten och istället påbörja projekt utomhus. Därför har jag äntligen kunnat sätta spaden i marken till vår amerikanska veranda.

söndag 11 juli 2010

En sömndrucken morgon...


Med sömndruckna ögon masar jag mig upp för att släpa mig in i en iskall dusch för att starta maskineriet. Trots isbitarna klapprar mot mitt huvud hjälper inte det iskalla vattnet kroppen att komma in i ett tillstånd som lämpar sig på jobbet. Jag lägger mig ner på golvet för att pumpa igång med armhävningar för att se om det fungerar, men energin gör att det enda jag orkar är att krypa ihop i fosterställning på golvet och känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Familjen står och bankar på toadörren utanför, men för mig blir det ett dovt bankande i bakgrunden. Jag är borta i drömmarnas land och de upprepade bankningarna matchar in i drömmen som jag är på väg in i. Tillslut rycks jag ur sömnen och samlar all kraft jag har och beger mig ut i morgonen med kopplet i handen. Med förvånad blick står Dante kvar vid dörren och undrar varför han inte fick följa med. Efter 3 meter inser jag att jag glömt honom och får fram en tveksam vissling och hann studsar ut i morgonens svala sommarbris.

Det är måndagmorgon och en dag som innebär en lång uppförsbacke innan kroppen återhämtat sig efter all förlorad sömn som natten inneburit...

tisdag 6 juli 2010

Subjektiva sanningar

För tillfället handlar många tankar om respekt och "våra" subjektiva sanningar. för mig kan det vara självklart i det jag säger, men för någon annan kan det låta helt vansinnigt. Motsättningarna kan göra att vi går i klinsch och försöker övertyga och tom. övertala varandra för att inse hur vansinnigt den andra subjektiva sanningen låter. hur kommer detta sig? Vad är det som gör att jag ibland helt utesluter sunt förnuft för att få rätt, att lyckas andra ställa in sig i ledet, att ibland t.om. behandla andra illa. Känns signalerna igen? Signaler och subjektiva sanningar som handlar om att utesluta eller tillhöra "vår grupp". Ett flockbeteende som sätter "vi och dem" tänket i fokus. För dem som inte tillhör gruppen fryses ut och får klara sig på egen hand. Tillhörigheten i gruppen kan handla om pengar, respekt och livsstilar som gör att den subjektiva sanningen känns mer naturlig att uttala i gruppen och där ingen vågar säga ifrån för att inte avvika från normen. Att säga ifrån kan med andra ord sätta din lycka på sin spets och spiralen mot en olyckligare framtid kan gå dig till mötes om du inte hittar en annan flock...

"Respekt och vänner viktigare än pengar

Lycka kan inte köpas för pengar. Betydligt viktigare är att vara respekterad, ha vänner och kunna bestämma över sitt liv. Det visar en ny global undersökning.
– Allmänheten frågar alltid om man blir lycklig av pengar. Vår studie visar att svaret inte är givet utan beror på hur lyckan definieras, säger Ed Diener, psykologiprofessor och välkänd lyckoforskare vid universitetet i Illinois i USA.
Han har analyserat data från en världsomspännande Gallup-undersökning, där mer än 136 000 människor i 132 länder besvarat frågor om lycka och inkomst.

Resultaten publiceras i månadens nummer av tidskriften Journal of Personality and Social Psychology. Enligt professor Ed Diener är det första gången forskarna skiljer på olika lyckobegrepp.
– Som världens första lyckoundersökning gör vi skillnad mellan den filosofiska frågan om att ha ”ett bra liv” och människors mera vardagliga positiva och negativa känslor, säger han.

Medan tidigare forskning har fokuserat på sambandet mellan inkomst och tillfredsställelse med livet i stort, ställs i den aktuella studien också frågor om vad som får människor att verkligen känna sig lyckliga.
Meningsfullt jobb
– Det är sant att den som är rik är mer nöjd med sitt liv. Däremot har vi funnit att kopplingen mellan pengar och positiva känslor är överraskande svag, säger Ed Diener och radar upp flera andra lyckofaktorer.

Bland annat handlar lycka om att känna sig respekterad, kunna bestämma över sitt eget liv, ha ett socialt nätverk och ett meningsfullt jobb. På plussidan finns också att ha familj och vänner som man kan lita på i en krissituation.
Professor Ed Diener vill därför tala om två olika slags välstånd.
Förutom den rikedom, som räknas i pengar och som styr hur nöjd man är med livet, framhåller han ”social-psykologisk förmögenhet” som avgörande för lycka.

När man jämför svaren från olika länder hamnar Norden samt anglosaxiska stater som Storbritannien, Australien och USA i topp på ekonomiska välståndsligan, medan den latinska världen visar höga värden vad gäller social-psykologisk rikedom.
– Danmark är det land som ligger bäst till i många avseenden, men inte i alla. Det går faktiskt inte att utse någon nation till världens lyckligaste, skriver Ed Diener.

Han avslutar med att varna politiker i hela världen för att bara satsa på ekonomisk tillväxt utan att uppmärksamma viktiga sociala och psykologiska värden.
– Våra studier visar att det krävs mer än pengar för att uppnå livskvalité, avslutar Ed Diener."

(www.gp.se/nyheter/goteborg/1.401312-respekt-och-vanner-viktigare-an-pengar?m=print,2010-07-07)

måndag 5 juli 2010

Och så lite smak av sand, fotboll, bikinis och spännlinnen!


Har nu haft en helg med stor smak av sand, värme och fotboll. Det var dags att hänga på sig en matchtröja och plocka fram den gamla goda tidens fokusering, kondition och lagspel. vi hade nämligen anmält ett lag i Åhus beach soccer turnering. Och det blev ett motionspass som hette duga. ålder och fysisk status tog ut sin rätt på oss unga "oldboys". Ett antal av oss kom hem med krämpor, blånader och svullna kroppslemmar, men skoj hade vi. Dessutom kan vi vara nöjda med att vi ialla fall kom hem med hedern i behåll. En tredje plats kan stilla sinnet och ge mersmak till nästa år. Att det var i B-slutspel behöver vi inte tala så högt om...