Med sömndruckna ögon masar jag mig upp för att släpa mig in i en iskall dusch för att starta maskineriet. Trots isbitarna klapprar mot mitt huvud hjälper inte det iskalla vattnet kroppen att komma in i ett tillstånd som lämpar sig på jobbet. Jag lägger mig ner på golvet för att pumpa igång med armhävningar för att se om det fungerar, men energin gör att det enda jag orkar är att krypa ihop i fosterställning på golvet och känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Familjen står och bankar på toadörren utanför, men för mig blir det ett dovt bankande i bakgrunden. Jag är borta i drömmarnas land och de upprepade bankningarna matchar in i drömmen som jag är på väg in i. Tillslut rycks jag ur sömnen och samlar all kraft jag har och beger mig ut i morgonen med kopplet i handen. Med förvånad blick står Dante kvar vid dörren och undrar varför han inte fick följa med. Efter 3 meter inser jag att jag glömt honom och får fram en tveksam vissling och hann studsar ut i morgonens svala sommarbris.
Det är måndagmorgon och en dag som innebär en lång uppförsbacke innan kroppen återhämtat sig efter all förlorad sömn som natten inneburit...
