Mot ljusare tider

Den gångna helgen har varit lugn och fridfull. Efter en trevlig fredakskväll i goda vänners lag fick kroppen känna på något som inte är alltför återkommande. För lite sömn, och är det något som min kropp och sinne reagerar på så är det just sömn. Jag kan bli som en kobra som hugger på allt och tålamodet är mikroskopiskt litet. dessutom kan varken jag eller min omgivning då inse att det krävs anpassning och världskriget blir ett faktum. Så blev det dock inte denna gången och vi anpassade, och förpassade, oss till en härlig spa upplevelse.

Det sköna med tillvaron nu är att jag har kommit till den dag i Livsverket då listerna hamnar på plats och äntligen hanterar jag finsnickeriet med bravur, eller gömer jag det som inte hanteras med bravur. Så med gott samvete satte jag mig ner i de färdiga rummen och bara njöt. Därefter fortsatte jag med njutningen och avslutade helgen med en lång promenad runt ön i en stillsam natur där havet låg som en spegel. Bokskogar som slgit ut ut och vitsipporna breder ut sin fägring. Det är vår, men temperaturen är vinter, och utelivet blomstrar. Och äntligen kan jag njuta... av allt.