En promenad i tystnadens ro

Solen glimmar i morgongryningen och sprider ut sina strålar över det frostbitna gräset. Grågässen söker sin ro i tystnaden och deras läte ekar ut över nejderna. Mellan bokskogens grenar drar sig vitsipporna upp mellan de förmultnade löven och det vita landskapet håller på att sprida ut sin fägring. Mitt i alltihop andas ett lugn och vi bryter tystnaden då våra steg knäcker de gamla, väderbitna kvistarna.

Molnen tornar upp sig och civilisationen gör sig påmind när tändningen knackar igång och jag är på väg mot ett inre gerillakrig. Någonstans i det dunkla strider soldater i mitt inre och de kämpar tappert, nobelt och upproriskt. Tystnaden och lugnet har kvävt dem, men betongens höga skrapor ger dem kraft och energi. De är på väg och jag är på väg, men inte åt samma håll...