Min första dag under den inre resan började med skyhöga adrenalinvärden och en pump som pulserade minst tredubbelt. Snön är idyllisk och vacker att titta på, men kan ställa till besvär för en fritidskarriärist som knappt hinner med att borsta tänderna. Idag var det tålamodet som fick sig en rejäl knäck och det vankas uthållighetsträning som steg ett under den inre resan. Tanken var att komma upp och komma iväg som det brukar vara under morgonkaoset med barn, fru, hundar, snö och vinterkläder. Resultatet blev en ovanligt snabbt tickande klocka och det väckte mitt inre diaboliska odjur som hatar stress och kaos. Tidsoptimister som vår familj är trodde vi att vi skullwe hinna med lite Bolibompa, frukost och andra morgonvanor och naiva som vi är trodde vi att det bara skulle vara att starta bilen och åka iväg. Men ack nej, ödet ville annorlunda och vi fastnade i en snödriva på tomten. Planen dagen innan var att kalkylera med att det inte var skottat ute på vägen, men vi förbisåg att vi själva inte hade skottat på tomten.
Resultatet var en irriterad sambo, en frågvis son och en mäkta irriterad man. Så lärdomen blir att träna på uthållighet, andas och räkna till tio innan vi tar tag i morgonen. Dessutom driva lättjan ur våra kroppar och piska igång våra kroppar för att bli mer rutinerade i snöskottningen.
Vintern är vacker att titta på, men det gäller även att hantera den och de vardagsmåsten den bidrar med. Tyvärr är vi nog lite väl optimistiska i våra vardagskalkyler och får lägga till lite tid och andra rutiner för att slippa ett för högt blodtryck när man intar position för att anta utmaningarna i arbetslivet.
