Stormen har dragit in och vindarna blåser rakt igenom oss. Året har börjat kallt och blåsigt och framförallt rutinlöst. Efter en riktig kraftansträngning på ovanvåningen blev det rejäl soppatorsk, byggkoma så det förslog. Det gjordes ett försök till att hitta inspiration, men tanken var helt tom, öde och jag slogs ner i soffan. Vet inte varför det hände? Jag tyckte och tycker att det är roligt. De svåra partierna är avklarade och det är lyxsnickeri kvar. Tyvärr spelar det ingen roll. Därför tog jag några dagars ledigt från allt och bara vandrade ut på isen i ett öde och blåsigt landskap. Buddha använde sig av öknen, men jag testar kyligare nejder istället. Att få vandra och bara vara, låta tankarna komma och sorteras. Mycket handlar om framtiden och där är en del hål i framtidsvisionernas karta. En ovisshet som jag ska bena ut och låta vara.
Ibland kan det bli för mycket pratande, tänkande och filosoferande. Det är en skicklighet att även låta bli att grubbla. Det kan övergå i ett ältande som tär på krafterna och framför allt humöret. Så här är jag nu, på en plattform med lite ovisshet, men även viss del framtidsvisioner i nävarna. Jag slänger upp stoftet i luften och låter vindarna sköta resten. Så får jag se var det bär hän... och samtidigt njuta av det jag åstadkommit. Jag är ju en man som uppnått en dröm och det gäller att då förvalta den rätt och inte habitueras vidare.
