Det är högt upp...

En hälsning från norr. Lungorna andas tungt och det biter i kinderna. Vi är tappra sydlänningar som försöker orientera oss bland den norrländska tystnaden. Efter att ha kämpat mot SAS förseningar och arrogans lyckades vi komma på plats efter sju timmars väntan. Vi blev förpassade till Skellefteå av en arrogant SASdam som ansåg hon gjorde en enorm uppoffring och välgärning mot oss två sydlänningar som knappt visste vart vi var.

Tillslut kom vi med ett litet propellerplan där piloten saknade styrman. Efter mycket om och ytterliggare väntan fann man en styrman, förhoppningsvis inte i någon sunkig bar och planet lyfte oss, med nöd och näppe, och tog oss till Skellefteå. Därifrån skulle vi få taxi av den subjektivt trevliga damen. När vi väl stod i detta öde landskap, med granar och snö runt och över oss, fanns ingen taxi. Ej heller någon information om att vi blivit erbjudna taxi. Norrländska mått mätt är ju som bekant kortare och tio mil verkar nästdörrs. Dock tog de emot bland de SAS anställda att skicka oss hetlevare sydlänningar till Umeå i taxi. Efter mycket om och men vart vi på väg och vi grillade taxichauffören om både myter, isbjörnar och intressen.

tillslut var vi framme och utmattade blev vi inbjudna på tacos hos den norrländska gästvänligheten...