Vardagens två teser...

Mina två vanligaste frågor och funderingar som jag hinner med för tillfället är hur jag fungerar som Darwinistisk evolutionsvinnare i det skållade råttracet. Jag har blivit en vardagsjägare och självuppfyllare. Kanske har åldersnojan kommit ikapp... nej, knappast. Jag är fortfarande femton i sinnet. En ålder jag fastnat i med pubertetsteser och andra insikter där jag kunde pressa kroppen till bristningsgräns.

Frågorna jag ställer mig är:

Varför gör jag detta?
och
varför gör jag inte detta?

Det är precis som om en energipump sugit musten ur mig och kastat in mig en torktumlare. Yr och förvirrad kliver jag ur och vet inte vart jag ska ta vägen. Det är de enda ingivelser jag hinner med i en mycket hektisk vardag. Helt plötsligt har jag kastats ur en vanlig och ordinär barnfamiljs vardag och in i en alltför upptagen vardagskarriärists uppdrag.

Allt hattande för att det blivit korvstoppning i almanackan under januari och februari månad. Flyg, bussar och bilar tar mig landet över och jag hinner knappt reflektera över vart jag varit förrän jag ska till nästa anhalt. Många gånger slås jag av tanken "varför jag gett mig in på det här?".

När jag en gång planerade in aktiviterterna var det tomt i almanackan och jag ville ha något att se fram emot, en drivkaft genom en annars seg månad. frets största depparedag, den 24 januari. Dagen innan en avlägsen löning. Av omtanke ville flera hänga på för att även de skulle segla igenom januari utan eftertanke och blicka på konsterter, navigationskurser och andra förnöjsamheter. Det finns nu istället för nöje en önskan, en tillbakasträvan till lugnet och livet med hammare, familj och Tv-soffa. Nu har det istället blivit sällskap med livet utanför glasbubblan. varför måste min vardag vara så svart eller vit?

Mitt i alltihop kan jag inte låta bli att planera för våren och tiden framåt. livsverket ska hinnas med och jag undrar varför jag inte gör det jag vill istället? Men energin räcker inte till och hakan segnar ner mot bröstet. dock är jag ändå vid gott mod. I alla fall under denna avdelning av miniminne. Avdelningen som handlar om sista etappen av klassikerhalvan är inte alls vid lika gott mod. Där är definitivt tvivel och en undran över varför jag gör detta? Både kropp och sinne är mäkta förvirrade.