Som sydlänning är jag inte van vid snö och kyla. Tyvärr innebär ett av momenten i klassikerhalvan att jag måste knäppa fast ett par brädlappar som skiljer sig avsevärt mot det jag brukar ha på fötterna och ta mig an just snö och kyla. Dessutom när det kommer snö i södra delen av landet så kan det skapa snöhysteri och ebb i kassan. Kort och gott innebär det att allt som innehar ordet snö i någon form av konstellation tar slut i detaljhandeln. Dock har ej brädlapparna tagit slut, men jag känner att det bruksmässigt kan få ett mycket högt pris. Med tanke på att tillfällena inte är allt för många då skidorna verkligen kan användas.
Eftersom det inte går att hyra längdskidor en längre period utan att urholka hela familjens månadsbudget skapar det en viss frustration och snålhet. Jag vill inte spendera allt för mycket pengar på sista etappen i klassikerhalvan och därför tummar jag även på träningstid. En omvänd logisk ordning och något som inte är speciellt klokt för en som börjar nå en insikt till att kroppen inte är så ung längre. Precis som mäster Rydström uttrycker det i sin blogg behövs det en hel del extra träning för att inte falla isär även som elitmotionär. Tyvärr bedrar snålheten visheten och jag får ta mig an den mentala tuffhetsträningen istället och stå ut samt panikträna in i det sista. Ett allt för korkat val, vilket jag är väl införstådd i, som skapar än mer frustration. Därför är det bara blunda och ge sig hän.
En positiv sak i det hela är att jag förpassats, genom yrkeslivet, till höghöjdsträning nästkommande vecka. Med hög höjd menar jag att de skickat iväg mig på utbildning till de betydligt mer norra breddgraderna för att jag ska få känna på än mer snö och kyla. Någonstans har jag då intalat mig att jag kommer hinna med ett träninsgpass, eller åtminstone känna på hur det är att stå på ett par längdskidor innan jag antar de 4,5 mil långa spåret i Mora. Något vilken byfåne som helst kommer inse att jag inte kommer hinna med. Jag är en Youplot, sök på Thomas Furth, och gör allt för att hinna med så mycket som möjligt i karriären.
Det är här jag befinner mig och det skapar inte så mycket tid över till att skriva av sig de innersta tankar som kretsar i huvudgloben och jag kommer lämna etern för en vecka. Ett första prov på att se om jag kanske inte ska lämna etern helt och hållet. Livsverket skenar och jag med det. Vilket kan innebära att jag kommer från mina tvångstankar och får möjlighet till att dra mig tillbaka och in i pudelns kärna. En orsak till att packa väskan och bege mig till min innersta öken...
Som sagt, vi ses kanske i öknen. Om inte annat så ses vi förhoppningsvis om en vecka.
