Den ljuva musiken fortsätter ringa i öronen i min vardag, men där är ett litet inslag av falsksång i bakgrunden. Som ett litet tinnitus tjuter det och frekvensen blir allt högre och mer och mer påfrestande. Jag är en av de lyckligt lottade och påverkas inte lika mycket av lätet i vår familj. Den som dragit den nitlotten, eller fått det förtroendeuppdrage, är Sessan. Elliots trofésamlande återkommer som oftast vid juletider och nu när det vankas tomte och adventskalender kommer det som ett brev på posten. Vi är nu inne på tredje veckan med VAB:andet och det finns nog risk för att tomten kommer svingandes med en mycket, mycket lätt säck till julafton om vi inte hittar en utväg ur bakterieträsket. Vi har hållit hoppet uppe och präntat in i varandra att det kommer bli bättre. Tyvärr sitter Murphy och gnuggar händerna och skrattar rått åt vårt kaotiska familjeliv och vrider upp jävlighetstermometern lite till ju längre tiden går. Elliot blir nämligen bara sämre och sämre. Jag själv påverkas inte i lika hög utsträckning, men assisterar så mycket jag kan och får, men det är en mammig son och det kostar i dessa tider. Sömnen blir lidande och reptilhjärnan tar överhanden i vissa lägen. Något som inte är det bästa i kaotiska tider. Som luttrade soldater intar vi värnen och smyger oss fram i de leriga skyttegravarna för att ta oss fram till fronten. Mitt bland kroppar, lera, lemmar utfärdar vi precist vårt uppdrag och himlen öppnar sig och solstrimmor börjar skina igenom det dimmiga landskapet.
Med solen kommer värmen och soldaterna börjar kramas och återuppstå. Vissa lappar ihop sina lemmar och haltar över till närmsta gäng som förenats i en julsång och hoppar in i ett parti poker. De goda tiderna har kommit och livet pumpas ut i den tidigare gråa vardagen. Ännu en gång har ett krig bekämpats och smygandes drar vi oss tillbaks jag och min Sessa. Därefter kommer en skönhetssömn och kvalitetstid till familjelivets underbara gemenskap.
För tillfället är vi lite oroliga av att inte hinna fram eftersom vi inte vet hur långt kvar vi har till skyttegravarnas slut och de stundande goda tiderna. Men vi hör ljuv musik någonstans i det avlägsna...
(www.coverbrowser.com)
