Ju fler alternativ det finns, desto större är risken att det finns någonting, bättre någon annanstans.

Efter att ha varit ledig från snickrandet en tid har tid och tanke ägnats åt utbud. I helgen tillbringade la familia 30 års firande i huvudstaden. I aktivitetskalendern fanns nöje, umgänge och shopping. Vissa shoppade mer och andra mindre. Trots tre dagar hanns inte allt med. Eftersom jag är en kille som inte spontanshoppar utan är en sökare så var vi på jakt efter inredning, måste följa bloggtrenden, som följer vår stil. Med andra ord åker vi till storstaden för att konsumera inredning som följer skärgård och lantstil. Utbudet är gigantiskt och enormt tilltalande, MEN. Huvudstaden är en stad där pengar talar. Och det är något som inte tilltalar en statligt anställd i en mindre stad. Löneutvecklingen sker inte i samma utsträckning och utvecklingsmöjligheterna är färre. Men behöver det vara negativt?

I ett marknadsföringsundersökningsexperiment visade resultatet att fler val gjorde att vi köpte mindre. Första exemplet som Micael Dahlén tar upp i sin bok Nextopia är där en grupp människor får prova 24 olika sorters marmelad. Gruppen var angelägen om att få prova alla 24 olika sorterna, men det var enbart 3 procent av dem som ville köpa marmeladen efter att ha smakat. Däremot i en grupp där de fick möjlighet att prova 6 olika sorters marmelad köpte 30 procent någon med sig hem.

I ett andra test fick en grupp prova 6 olika sorters choklad och en annan 30 stycken. Efteråt blev de medverkande erbjudna ersättning i antingen pengar eller choklad. Det var bara en fjärdedel så många i gruppen med 30 prover som valde choklad som ersättning i jämförelse med den gruppen som testat 6 sorter.

Dahlén drar slutsatsen att:

"I takt med antalet valmöjligheter ökar inser vi 1) att vi måste avstå en massa chanser och möjligheter, vilket är smäertsamt eftersom vi vill ha allt och 2) att vi inte kan vara säkra på att vi verkligen gör det bästa valet. Ju fler alternativ som finns, desto större är risken att det finns någonting bättre någon annanstans."

(Dahlén 2008, Nextopia sid. 52-53)

Dock måste jag säga att utbudet har en otrolig tjusning och charm. Ibland kan jag känna en attraktion av att äga en takvåning i någon storstad och bara blicka ut över det myller av människor och valmöjligheter som kretsar kring mig. Hade jag befunnit mig i ett annat skede i livet hade jag troligen stressat runt som en av de myror som jagar den ultimata stegringen i karriären. Det är ju till och med så att jag tackat nej till det en gång som jag ibland kan fundera över hur det vägskälet hade sett ut idag.

Men jag är lycklig där jag är och stolt över det jag har. Precis som det uttrycks i Cats som var en del av nöjesutbudet vi föll för...

Daylight
See the dew on the sunflower
And a rose that is fading
Roses whither away
Like the sunflower
I yearn to turn my face to the dawn
I am waiting for the day . . .

Midnight
Not a sound from the pavement
Has the moon lost her memory?
She is smiling alone
In the lamplight
The withered leaves collect at my feet
And the wind begins to moan

Memory
All alone in the moonlight
I can smile at the old days
I was beautiful then
I remember the time I knew what happiness was
Let the memory live again

Every streetlamp
Seems to beat a fatalistic warning
Someone mutters
And the streetlamp gutters
And soon it will be morning

Daylight
I must wait for the sunrise
I must think of a new life
And I musn't give in
When the dawn comes
Tonight will be a memory too
And a new day will begin

Burnt out ends of smoky days
The stale cold smell of morning
The streetlamp dies, another night is over
Another day is dawning

Touch me
It's so easy to leave me
All alone with the memory
Of my days in the sun
If you touch me
You'll understand what happiness is

Look
A new day has begun

Är lite av den känslan jag känner då flytten till övervåningen äntligen ska bli av nu i helgen. En kamp som vi rídit ut tillsammans med många spännande och köldslagna inslag.