Någon har tagit pålen ur mitt hjärta. Jag lever. Äntligen kan jag se min spegelbild. Med en odödlig kraft ska jag resa mig upp ur askan och slåss för en sak. En sak som vi alla borde mobilisera mot. Men vad är gott och vad är ont! Luftslotten är stora och mäktiga, missilerna kommer med kraft och slår plötsligt ner i våra liv. Likt vampyrer dras vi mot mörkret och vill suga ur det mesta ur våra liv. Vi vill leva, men lever vi?
Kraftiga totempålar håller oss kvar i våra bestyr. Ord och sanningar manövrerar bort oss från ljuset. Vi börjar bli ljusskygga och utfärdar goda gärningar med mobilen i vår hand framför den ena insamlingsgalan efter den andra. Pengar talar och gärningar tystnar. Greve Dracula bygger slott i våra städer som vi vill tysta med alla medel. Med kostymer och högafflar i våra händer driver vi det onda ur våra byar. Något som vi alla inte vet vad det är, men som vi tror oss veta. Ord manövrerar och mobiliserar krafter och lockar fram krafter i oss som hellre slåss än talar. Sofistikerat ordbajseri fördunklar våra sinnen och vi tror på denna sanning. Vi är vampyrer som verkar i skymningen. Låt oss tro på gryningen och det sunda förnuftet. Annars kommer vi sitta i våra gungstolar och gråta med en påle instucken i vårt hjärta. En påle som är svår att dra ut...
Som Kent uttrycker det: "Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen tillslut".
Så dra ut din påle och verka för det goda. Låt gärningarna tala framför den SMS slitna tummen!
Vi möts i gryningen...
