Halvvättern ett mål i målet och en resa genom tid och rum.

Äntligen har jag fått lite tid över att reflektera över sista tidens händelser. Mycket fokus har som sagt legat på att klara av första utmaningen i klassikerhalvan och vilken underbar dag det blev. Efter att ha skådat de blekingska miljöerna från cykelsadeln under några månader var det äntligen dags att ta sig an halva Vätternrundan och dess vackra landskap.

Vi, barndomskamraten Esko och jag, gav oss av under lördagförmiddagen. Innan dess var jag tvungen att avverka lite demokratiska måsten innan avresa. Eftersom jag inte gått in på detaljkunskap inför EU-valet, som verkade vara omöjligt att hitta om du inte skulle vara tvungen till att följa ett antal personbloggar och deras vardagsskildringar, slumpade jag ut likt Luke Rhineharts tärningskastaren ett par personer inom det parti jag kände jag kunde utkristallisera en del ställningstaganden som jag kunde stå för. Tärningen avgjorde och röstningen genomfördes kort och koncist. Fokus låg inte på valet utan på resan därefter. Så här i efterhand önskar jag att det funnits någon form av överblickande information som jag kunnat ta del av för att veta exkat vad jag röstar på Nu fick jag istället gå på magkänsla. Den enda information jag fått hemskickad var en nedslimmad variant av en icakurirs tappning a la SD kuriren. Något som en humankapitalist inte sympatiserar med! En stor anledning till att jag gick och röstade var för att motverka dessa vindar i europa. Tyvärr verkar jag bo i ett län där dessa vindar blåst ut vettet ur många. Men det är andra funderingar och har inte varit i fokus på sistone.

Åter till verkligheten:
Efter att ha fullföljt röstningsproceduren begav sig Esko och jag av mot nya vidder och vår kommande utmaning. En bilresa med en qasifinne som innehar Sveriges minsta blåsa gjorde att jag fick njuta av den svenska naturen ett antal gånger i både tid och otid. Livets funderingar ventilerades i bilen och andra spännande inslag med allt från homosexuella kulturinslag på P1 till nostalgiska tillbakablickar som presenterades genom musiken vi valt till resan.

Tillslut tog vi oss äntligen fram till Motala och vi checkade in för att gotta oss i lyxen hotellet kunde bidra med. Tyvärr var det en slimmad lyx där priset hade gett oss falska förhoppningar. Men i ett läge där valet ligger mellan en luftmadrass i en gymnastiksal eller ett tält med tre mil till närmsta facilitet får plånboken tala.

I och med att jag hade bättre sponsor fick jag den breda sängen och Esko tältsängen. Allt talade för en skön natts sömn och perfekt uppladdning. Naiv och godtrogen som jag är tror jag det bästa om folk och trots att min kära sambo frågat mig ett antal gånger om Esko snarkar missade jag en väsentlig research innan resan. Den fråga jag borde ställt till Eskos kära sambo var om han snarkar. Men godtrogen som jag är trodde jag inte det skulle vara några problem och att Esko slulle delgett mig den informationen innan för att inte störa mig i min uppladdning. Det visade sig bli ett ödesdigert misstag. För att gå händelserna lite i förväg, så kan man nog lugnt påstå att Esko drog de mest råbarkade ekstockar som jag sällan utsatts för. Tror att de gav utslag på Motalas seismografiska institut, om det nu finns något. Om inte annars så gör det troligen det nu. Trots ett antal barska tillsägelser och karatesparkar över struphuvudet för att tysta honom för evigt, fick jag improvisera med toapapper i öronen och tänka positivt hela natten för att uthärda eländet...

Innan denna brutala procedur, eftersom sömn är en väsentlig del i en uppladdningsfas, hann jag med att lära mig ett antal studentikosa ramsor från Motala och skilja på några chevors morrande läten i natten. Tillslut somnade jag, men många timmars god sömn blev det inte. Troligen hämnades esko mitt val av säng samt försökte få mig ur balans inför loppet. Redan där hade han frångått vår överenskommelse om att inte tävla mot varandra eller gå på tid. Något jag fick äta upp. Var ni än gör tro aldrig på en prestationshungrande finne. De går över lik för att ta sig till toppen.

Innan dessa brutala inslag i natten hann vi med att njuta av en ganska fadd två rätters. Även där gav priset oss stora förhoppningar. Återigen bedrog vi oss! Som tur väl var hade Esko bokat bord så att vi skulle kunna följa den uppskruvade och förväntasfulla match som skulle gå av stapeln mellan Sverige och Danmark. Även den gav oss stora förhoppningar och även där bedrog vi oss återigen. Vi blev alltså snuvade på konfekten ett antal gånger under denna dag och det störde mig i min mentala uppladdning.

Så äntligen var det dags att stiga upp och göra sig redo för det stora lopp vi laddat inför. En viss herre av oss hade köpt till sig alla genvägar istället för att träna och det var inte jag som nu skulle placeras på rätt ställe på kroppen. Ett tag trodde jag att vi aldrig skulle hinna till starten i tid, då Esko knappt visste vad pinalerna han köpt skulle vara bra för. Det hade butiksbiträdet sagt till honom som troligen köpt en ny lyxvilla i Spanien vid det här laget. 35 000 kr fattigare skulle han nu äntligen få använda sig av dessa genvägar. Som kommunalare får jag lita på mina egna resurser och kapacitet och var därför klar bra mycket tidigare än detta prestationshungrande monster.

Efter att ha njutit av att slippa leta frukost och komma till en framdukad frukost spetsade vi öronen för att få frukosttips och diverse väderleksprognoser. Aldrig har jag hört så många olika prognoser och för varje prognos sprang Esko ner till cykeltältet för att inhandla material som skulle kunna ge honom de där extra sekunderna.

Loppet gick jättebra och solen sken under hela resan. Vinden testade våra gränser mot slutet och svepte mot oss med sin kraft över de gula rapsfält som bredde ut sig i det vackra landskapet. Depåerna var en fröjd och vi njöt i fulla drag av den fantastiska inramningen med folk som bar fram oss med hejarop, vissa kunde man tro hade spelat på några av oss så frenetetiskt och entusiastiskt som de sjöng fram sina kreativa ramsor, och banderoller.

Andra faktorer som plockade fram den där lilla extra kraften i oss var klungorna och den draghjälp som framförvarande omedvetet kunde bidra med. En ryggtavla innebar ett mål och ett mål skulle övervinnas. Tävlingsinstinkten rann ut i varenda liten ven och mot slutet hade jag en intern fight mot en seg och uthållig tjej som bara skulle plockas ner. Vår fight gick ända in till upploppet där jag tog till alla mina knep för att segra. Själv hade hon nog ingen aning om denna prestigeladdade tävling och startade troligen bra mycket senare än mig. Men vann det gjorde jag! Eftersom Esko övergivit mig vid näst sista depån fick jag klara mig själv, och det var nog tur det, för det kunde vara ödesdigert att falla in i någon annans tempo då loppet bestod av allt från glada motionärer till elitcyklister i landslagsdress.

Väl i mål blev det ryggläge i parken och frossande i potatisbullar och en underbar sallad. Därefter var det dags för att uthärda nästa mål, som var att ta sig hem efter denna underbara dag. Innan dess hann Esko flasha sin lilla och lila blåsa i bastun på hotellet. En något förvånad äldre kvinna fick något att prata med sina övriga resekompisar i bilen på vägen hem och troligen skarattar de gott ännu.

Trött, men lycklig är jag nu hemkommen och kroppen har lyckats återhämta sig efter de femton underbara mil landskapet bjöd på med sol, folk och fest. Nu är det dags att fokusera på nästa anhalt där jag har ett rejält övertag på en vattenrädd finne.