Ibland har livet mycket spännande att erbjuda. Komiker efter komiker avslöjar hur deras nyfikenhet och tjuvlyssnande bidragit till många underbara sketcher. Idag tror jag att både jag och Sessan hade kunnit skriva en hel komedi med reflektioner från vår vardag. Parallella liv som flyter på, som tar oväntade vändningar eller ger intryck som för andra kan tyckas vara lustigt eller annorlunda. Men vad är rätt eller fel? Vad är normalt eller onormalt? Vilka bestämmer detta?
Några sitter i sin skyddade verkstad och näst intill förmanar folk till vad som är vår verklighet. Helt instituionaliserade och uppslukade av deras egna värld och ingen som helst förståelse för något annat.
Andra fikar med sin otrogna älskares fru, avslöjar hemligheter och tisslar och tasslar som vilka bästisar som helst. För de tycks livet vara enkelt medan en andra tycker det verkar vara hur komplicerat som helst.
En del sitter på sitt kontor och sliter sitt hår för att prestera ett skal från äpplet som ska presenteras för en annan arbetsgivare som i sin tur sitter och sliter sitt hår. Deadlines, rapporter och utredningar staplas på hög och för dem finns det bara den verkligheten.
Jag är otroligt tacksam över att jag har någon att dela mina funderingar och reflektioner med. Att kunna skratta, gråta och bara vara med. Någon sitter säkert och iaktar mig eller mitt liv och bara skakar på huvudet över mitt beteende. Det är det som är tjusningen med livet. Vi sätter alla avtryck på ett eller annat sätt.
Men jag är otroligt tacksam över att jag har denna "Någon" som uppskattar mig, för den jag är. Ingen som utvärderar mig, vill ändra mig för att få ta del av mitt arbete eller kräver utbildning i sunt förnuft. För oavsett om vi förmanar verkligheter, tisslar med otrogna älskares fruar eller sliter sitt hår inför deadlines är det med ro i själen jag iaktar och njuter av omgivande avstamp. Vare sig det är jag eller någon annan som sätter dessa avtryck.
"Det enda jag vet, är att jag ingenting vet" myntade en känd filosof.
Men det enda jag vet, är att jag vet att "Sessan" är någon som jag älskar och har underbart roligt tillsammans med. Att få dela dessa förvirrade vardagshändelser med henne och vårt gemensamma intresse för människors beteende gör därför att vi inte behöver någon teveapparat heller. Vi har varandra och våra egna dokusåpor och berättelser som vi kan sitta och berätta och reflektera över långt in på småtimmarna.
