onsdag 4 mars 2009

Humlor, trädäck och vårdepressioner är något som inte går ihop.



Det börjar nalkas vår och jag känner hur energin i mig växer och frodas i kroppen. Mitt sinne slår sig till ro och immunförsvaret bygger barriärer mot inkommande bakterieanfall. Jag är definitivt en vår -och sommarmänniska och älskar allt som hör dessa årstider till.

Vad gäller husbyggandet kan jag inte låta bli att snegla på kreativa och estetiska lösningar av trädäck. Gräsmattan frodas, men Livsverket ser lite naket ut intill fasaden. Den skriker efter veranda och trädäck som gör att vi kan frossa i grillat med våra nära och kära eller sitta och blicka ut över nejden en sen sommarkväll.

Idag kom vi inpå fenomenet med höst -kontra vår depressioner under vår fikarast. I min värld kan jag inte få ihop det med att en tid där allt slår ut, börjar leva och grönskas kommer en känsla av trötthet, likgiltighet och att bara vilja dra täcket över huvudet. För henne var dessa känslor starkt förknippat med vårsol och ljusare dagar och innebar ett hängigare humör. alltså precis tvärtom mot vad det representaerade för mig. Det var under våren hon drog ner persiennerna och drömde sig tillbaka till höstens och vinterns intågande.

För ett tag sen läste jag om just dessa två fenomen angående årstidssvackor, eller som vissa kallar årstidsdepressioner, i en artikel. Det intressanta var att det var mer legalt med en höstdepression än motsvarande svacka om våren i mångas ögon.

Förväntingarna på att du skulle börja leva och frodas blev bidragande orsaker till att de vårdeprimerade hade svårare att ta sig ur svackan. Min arbetskamrat drog paralleller med att under våren och sommaren kom en massa förväntningar på att anordna grillfester, promenader, picknickar och det blev en börda som tyngde hennes sinne. För mig är detta tjusningen med årstiden, men framför allt att kunna gå ner och sätta sig vid strandkanten och bara lyssna på havet, fiskmåsar och båtmotorer i horisonten. Det susande gräset som svajar i sommarbrisen och surrandet av humlor som arbetar för min blomstrande sommaräng får mina tankar att slå sig till ro. Det är det som är livet för mig.

Som jag sagt tidigare är vi olika och tolkar saker på annorlunda sätt. Vad som är rätt eller fel? Ja, det är upp till dig själv att avgöra. För mig börjar livet att frodas nu och för min arbetskamrat upphör det och hon har redan börjat hamstra och förbereda sin dvala under sommartiden.

Ska bli spännande att se om jag har råd och tid till att få klart ett trädäck med inkommande energiflöde. En utmaning som ger inspiration och kraft att ta oss ur byggkoman.