Ju mer helgen fortlöpte desto mer endorfiner producerades och humöret växte timme för timme. När vi precis bestämt oss för en lugn hemmakväll under lördagskvällen, för att kunna kritisera låtar och fruktansvärda kläder, ringer telefonen. Gudmodern och gudfadern ville samla sina lakejer över en middag och tillsammans diskutera och ibland lyssna på Melodifestivalens passande och mindre passande bidrag. Gudfadern analyserade målgruppen som kunde tänkas sitta och titta på detta spektakel och missade nog en och annan prognos som kostade honom en resa till Österrike. Troligen hade Gudmodern listigt lagt upp en plan för att slippa betala. Hon är grym när det kommer till sådana saker och hugger likt en kamphund när hon ser den svaga valpens blottade strupe. Nu var ju dock inte valpen någon valp och inte heller så klen, utan mer som en ogenomtänkt feldiagnos från SMHI. Prognosen utlovade solsken, men blev istället ösregn. Som tur väl är slår jag inte vad om pengar, för jag trodde helt klart på solskensprognosen och hade redan hoppat i mina shorts. Trots denna felprognos hade vi roligt den här kvällen. Även om vi småbarnsföräldrar återigen satt och halvslumrade i soffan medan de andra diskuterade samhällstendenser och konjunktursvängningar i dagens hårda tider. Min la familia har en tendens till att högljutt sitta och försöka övertala familjemedlemmarna till att "min" idé ska vara den rådande och ingen annan. Men jag tror det är mycket där ifrån vi fått vårt samhällsengagemang och visionsförmåga. Men framförallt envishet! Dock kan det ibland resultera i att vi försöker bygga luftslott med nubb och klent virke eftersom förutsättningarna inte alltid är de bästa. Men vi har en dröm...och en strävan.
Efter denna hårda kväll var det dags för en godnatts sömn för att fylla på vår energi i föräldrabägaren för att orka hålla igång bygdens minstingar. Söndagmorgon, då inte ens tuppen vaknat skulle nämligen Elliots barngympa gå av stapeln.
En utlovad succé bland barnen som for runt i den militäriskt, tillsynes omöjliga hinderbana vi byggt upp. De hoppade, snurrade, voltade, sprang som om hindrena inte fanns. Jag förstår ibland varför föräldrar alltid ser sina barn som små, men när de sätts inför någon utmaning växer de med uppgiften. De slog kullerbyttor, hoppade studsmatta, åkte rutschkana som om de aldrig gjort annat och föräldrarna bara stod och gapade. Titta, titta, såg du vad han gjorde, såg du vad han kunde tisslades och tasslades det intill väggarna. Sessan stod med panik i blicken och såg den ena olyckan efter den andra spelas upp på hennes näthinna. Hon sprang med kuddar, madrasser och vad som kunde tänkas lindra ett kommande fall. Det kom inga fall och barnen fullständigt älskade att få springa av sig i gympasalen.
Jag kunde inte låta bli att vara lite nostalgisk när jag såg Elliot springa omkring i salen. För mig har denna sal använts till åtskilliga olika utmaningar och turneringar som vi kommit på. Vi tillbringade hela helger under vår tonårstid här med innebandy, fotboll och allt vi kunde komma på. Varje helg samlades bygdens gäng och medans musiken ljöd ur vår lilla bandspelare pumpade adrenalinet i våra kroppar. Timme efter timme körde vi slut på varandra och sedan satt vi och berättade rövarhistorier i bastun eller stylade oss inför den stora utekvällen. Förhoppningsvis kommer Elliot och gänget även de tillbringa sin lediga tid här och bana väg för idrott, brudar och äventyr. Suck, jag minns det som igår.
Nu har jag även lovat mig själv att ge Livsverket sin tid och styling för att slippa ha snarkande blondiner på soffan som väcker hela grannskapet. Våra planer har nu kommit till att ljudisolera ett av rummen så vi kan hysa oförutsedda gäster och slippa ligga och vända och vrida och fundera över hur vi på bästa sätt kan tysta gästen på det mest humana och smärtfria sättet. Nu pratar vi inte Desperate housewifes tankar utan enbart snarkningar. Även om det kan tyckas ganska korkat ur ett kvinnligt perspektiv att hysa, en ung (o)skuldsfull blondin på vår soffa...
Vi har börjat komma till det läge där vi behöver bestämma oss för hur vår stil ska bli enhetlig på ovanvåningen och jag har tittat runt på andra exempel. Under sådana här skapande processer är jag och Sessan inledningsvis inte alls överens. I slutändan brukar dock resultatet bli kanon och än så länge är vi supernöjda över vad vi skapat. Ovanvåningen har vi även lovat oss själva att ta i lite mer med skärgårdsstilen. Även om vi ännu inte är överens över vad det innebär...
Fann ett bra alternativ på Sköna hems hemsida till det sovrum vi idag använder som utgångspunkt. Hädanefter lovar jag att rapportera mer från Livsverket, som var den ursprungliga anledningen till denna blogg. Men livet består ju av så mycket mer!
