söndag 1 februari 2009

Snoriga Sture radiopratar i mörkret.


För mig har radion en stor plats i mitt hjärta. Vid olika skeenden i livet har den funnits där och inbringar ett ljus, minnen, historier som förmedlas och musik. Musik som vi minns och som vi aldrig hört. Nya hitar förmedlas eller gamla radioplågor som får oss att tänka tillbaks på DEN tonårsförälskelsen av de åtskilliga tusen.

Igår var det just en sådan radiodag. Framåt natten befann vi oss i bilen på väg hem från kalasande. Snön yrde utanför fönstrena och radion höll mig fokuserad på mitt heroiska rattande genom mörkret. Personer berättar om sina dagsarbeten eller förlösande tillfällen. Vissa på skidor med en grogg i handen, andra i en kall, bister lada med en koförlossning på ingående.

Det är berättelser som skapar vilka vi är och det är där radion för mig är en Gudasymbol. Något som berättar, förmedlar ord och du kan i vissa lägen bara lyssna. Inte undra på att min favoritserie handlar om radiopsykologen Frasier...

Under natten etsade sig en låt fast i mitt sinne som gått mig förbí helt och som jag kände visade exakt vem jag är för tillfället. Givetvis var det en ordkonstnär av rang som skrivit den och som jag tyvärr tycker får för lite uppmärksamhet idag.

Jag pratar om Robert Broberg, en man, en myt och ett geni..

Tyvärr kunde jag inte förmedla videon med... Snoriga sture. Så läs och tralla för det är "Jag som är snoriga Sture" i influensa tider som dessa.

Snoriga Sture
Godda´ godda´
här kommer jag
Snoriga Sture så kallas jag
å jag e sno-
rig må ni tro
Snoriga Sture från Örebro

Hela dagen e´re attjo
det e inte någe´ lattjo
alltihop e lite prosit
jag e alltid röd om nosit
smittar ner
så´na som er

Godda´ godda´
här kommer jag
Snoriga Sture e inte gla´
för alla tjej-
jer aktar sej
när Snoriga Sture ska snyta sej

Alla pyser när jag nyser
och min röda näsa lyser
som ett stoppljus uti natten
jag får hålla för med hatten
en gång nös
jag bort en tös

Man säger till
och med att lill-
a Snoriga Sture e imbacill
min näsduk e
så stor så de´
kan Snoriga Sture ha å tälta me´

Det e inge lattjo attjo
att va röd om nosit prosit
som ett varningsljus jag lyser
där jag går omkring och nyser
hela dan
så drar jag i kran

Så allting e
förkylt hehe
för Snoriga Sture går allt på sne
jaha jaha
nu kilar jag
Snoriga Sture så kallas jag

a-a-a-attjo-o!

text: Robert Broberg


Så till alla er snoriga. Krya på er!