Esko och jag har en udda sak gemensamt. Vi har alltid varit vänner och delar alltid samma åsikt. När vi sitter hos varandra slår vi oss ner i soffan och är överens. I ur och skur håller vi alltid med varandra. Denna quasifinne vänder på relationsfilmer som ligger honom varmt om hjärtat. Favoriten som kommer fram efter en tids instämmande dialog mellan oss är djuplodade filmer så som Deep blue sea eller Djävulshunden. Vi träffades genom en slump eftersom vi tidigare led av symptom med olikheter. Efter ett tag formade han sig till omgivningen och är nu timid och en i gänget. Hemligheten som gjort oss åtskiljaktliga är personkemin och planen för framtiden är att fortsätta vara vänner i flera år framåt. Om detta inte går räknar vi med att vara vänner ändå. Alla kan ju inte vara ovänner.
Efter att ha sett Galenskaparnas bästa igår kan jag inte släppa den underbara sketchen ”fyra vänner” som satte igång hjärnmaskineriet. Humor och vänskap är faktorer som är nog så viktiga i dessa dystra finansiella tider med varsel, sparkar och nedläggningar till både höger och vänster. Ibland känns det som vi gör saker svårare än det behöver vara och det är det jag anser "fyra vänner" sätter i ett underbart sammanhang.
Mina funderingar har kretsat kring vad vänskap, sociala relationer och anställningsformer har för betydelse på hälsan. För många finns det en trygghet i att nå en tillsvidare tjänst, andra håller sig till projektanställningar, medvetet eller omedvetet, och några arbetar som konsulter. Många trivs bra med de olika formerna. Krocken anser jag blir när dessa grupperingar tvingas in i varandras anställningar. Att anställa en ”trygg” i projektform eller en ”projektare” tillsvidare kan ha sina avigsidor.
För min del anser jag att det finns en fara med att få anställningsformen tillsvidare eller ”fast” anställning och har därmed blivit en "projektare". Ibland! Tll excempel kan en varsel göra att du inte är förberedd på det som komma skall och det kan utlösa en mängd olika reaktioner. Du har alltså ingen coping strategi för detta förfarande.
För mig som aldrig haft en ”trygg” anställning innebär det ett ständigt sökande och med några månader kvar i mitt nuvarande projekt börjar det bli dags att höja beredskapen och agerande sökprocesser. Det är likt ett transferfönster som stängs för säsongen. Tyvärr är jag inte i den sitsen där klubbar kontaktar mig utan jag får söka mig vidare. Bytet av arbetsplats gör även att de sociala relationerna på jobbet kommer och går och fördelen med det är att jag får fler smekmånadsfaser. På gott och ont… Frustrerande nog har inskolningarna aldrig varit av någon högre kvalitativ skola och mycket tid har gått åt att leta och lära sig rutiner eller stundtals gissa sig fram. Det finns de arbetsgivare som är vana vid projektformer och vet hur de ska agera och det finns andra som försöker skola in denna form i sin ordinarie verksamhet. Något som kan leda till frustration och missförstånd, men även ett nytt tillskott i arbetsgruppen. En del släpper in de nya friska tagen med öppna armar medan andra intar en mycket försiktig och kritisk hållning innan de vet att det inte blir någon konkurrens eller hot för deras verksamhet. Att komma med ”nya” infallsvinklar är inte alltid något positivt och tillförsel kan skapa mer jobb.
För ett tag sedan var fenomenet anställningsformer under luppen i massmedia och det visade sig att många ansåg det vara av stor fördel och att flera yngre föredrog denna anställning. Flera studier visade sedan att så var inte fallet då huvudsyftet för unga var att nå en tillsvidare anställning. Tyvärr fick det alltför ofta inte möjlighet till detta. De som använde sig av ”otrygga” anställningsformer var kommunerna runt om i landet. Jag kan bara instämma i denna ståndpunkt för jag är en av dem som varit projektanställd i en kommun i snart fem år. Efter 2007-07-01 infördes något som kallades allmän visstidsanställning för att rensa upp bland de olika anställningsformerna och efter två års arbete under denna anställningsform var du som arbetstagare berättigad till en tillsvidare tjänst. Med min erfarenhet kan jag säga att så blev inte fallet.
KONSTPAUS
Själv har jag försökt intala mig själv att jag trivs i projektformer och det gör jag också utifrån att jag fått en bred erfarenhet med allt ifrån arbetssökande ungdomar, invandrare till alkoholfrågor. På så sätt har jag fått en inblick i saker som annars inte skulle valt vid en längre anställning. Utifrån mitt hälsoperspektiv har det varit otroligt nyttigt och jag hoppas att jag en dag ska få nytta av dessa insikter i min profession.
Å andra sidan hände något efter jag blev familjeförsörjare och tog chansen med att upprätta vårt Livsverk. Det smög sig in en mental oro som jag stundtals får tampas med vid uppbrotten och den tar ett tag att täppa till. Fokus blev vid denna vändning att söka sig till tryggare anställningsformer. Men är det så mycket tryggare och säkrare. Dagligen läser vi om organisationer som varslar, sparkar och skär ner på sin personal. Hur tryggt är det? Den lilla individen har inte så mycket att säga till om bland de stora företagsjättarna som gömmer sig bakom travar av regler, lagar och klausuler.
Vad har då detta med vänner att göra? Sociala relationer spelar en stor roll för vår hälsa. Människor som befinner sig i socialt stödjande miljöer är mindre sårbara för en rad olika sjukdomsframkallande faktorer. Till exempel visade en dansk studie från 1993 av för tidig död i hjärt- kärlsjukdom bland män, att mellan 20 och 40 procent av dödsfallen kunde skyllas på bristande sociala relationer.
En ny studie från Australien visar att ett parförhållande halverar risken för psykiska problem och stress, för båda könen. 13 procent av män och kvinnor som är gifta lider av psykiska problem och stress. För ogifta är siffran 25 procent. Allra bäst mår gifta kvinnor med barn, enligt studien. Så din ”gnälliga” fru eller ”soffsittande” make har sina fördelar.
Nu kommer vi till den punkt där jag ska knyta an den röda tråden med betydelsen av anställningsformer, arbetskamrater och vänskap. Det sociala stödet på arbetsplatsen är också en viktig faktor för att undvika stress och psykosocial ohälsa. De senare årens förändringar på arbetsmarknaden, med en ökning av andelen personer som arbetar i korta, tillfälliga anställningar, kan antas leda till en brist på djupare sociala relationer i arbetslivet.
Studier visar också att grupper av arbetstagare som tillhör de fast anställda men som hotas av att ersättas av inhyrd arbetskraft, lätt hamnar i en position där man upplever att man inte kan tala förtroligt med varken sina överordnade eller med sina arbetskamrater. På detta ämnesområde finns dock ännu inte mycket forskning.
(Nationella folkhälsokommittén. "Sociala relationer", 1999.)
Många människor är rädda för ensamheten och många gör allt för att slippa vara ensamma och vi har tappat konsten att ha tråkigt menar psykologen Patricia Tudor-Sandahl.
Förmågan att vara ensam är ingen självklarhet. Från barnsben lär vi oss att vara ensamma tillsammans med pålitliga vuxna människor, säger Patricia Tudor-Sandahl. I sin bok "Tid att vara ensam" skriver hon hur viktigt det är för det lilla barnet att i lugn och ro få bekanta sig med sig själv och sin kropp: vifta med sina fingrar, flaxa med sina armar etc. Att mamman finns i närheten ger barnet den trygghet det behöver för att fritt röra sig i sin begynnande värld. I takt med att barnets inre trygghet ökar, är det inte längre lika nödvändigt att en vuxen ständigt är närvarande.
”Man måste vara ganska trygg i sig själv för att kunna tillåta sig att tänka på någon och sakna någon, samtidigt som man inte låter detta hindra en från att njuta av ensamheten och använda den som en källa till kraft och förnyelse.” (www.suntliv.nu)
KONSTPAUS 2
Inte bara anställningsformen utan våra arbetskamrater påverkar även vår hälsa. Mikael Rostila vid centrum för forskning om ojämlikhet på Karolinska institutet ojämlikhet i hälsa ställer frågorna om vi i större utsträckning är mer ensamma och isolerade idag än vad vi var för 30 år sedan? Eller om svenskar litar mer på varandra än andra européer? Hur påverkar välfärdsstaten våra sociala relationer? Och hur påverkar dessa vår hälsa?
Jag läste Mikael Rostilas mycket intressanta artikel på Social & Hälsovårdsnytt i Nordens hemsida och presenterar den nedan i sin helhet:
”Trots välutvecklade sjukvårdssystem och god materiell levnadsstandard finns fortfarande stora sociala hälsoskillnader i västerländska samhällen, däribland Sverige. Detta har ökat intresset för hälsans sociala bestämningsfaktorer. I sin avhandling undersöker Mikael Rostila vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, socialt kapital som en sådan social bestämningsfaktor.
- Enligt den amerikanske statsvetarens Robert Putnams bok ”Bowling Alone” minskade det sociala kapitalet i USA under efterkrigstiden. Jag kan dock inte se en sådan utveckling i Sverige – snarare umgås vi i större utsträckning med vänner, familj och släktingar idag än för 30 år sedan. Deltagandet i föreningsliv har dock minskat under vissa perioder. Det verkar därmed som att våra sociala relationer ändrat karaktär snarare än minskat, säger Mikael Rostila.
Avhandlingen visar att det finns stora skillnader mellan invandrares och svenskföddas sociala umgänge. Invandrare umgås i mindre utsträckning med vänner och släktingar och deltar i mindre omfattning i föreningsliv jämfört med svenskfödda. Liknande skillnader finns även mellan sociala klasser.
- Eftersom sociala relationer har betydelse för vår hälsa så förklarar sådana skillnader även hälsoojämlikheter mellan olika grupper i samhället, menar Mikael Rostila.
Sverige ligger enligt avhandlingen i topp i Europa när det gäller tillit till andra människor i samhället. Goda välfärdssystem som minskar ojämlikheter i samhället kan mycket väl vara en förklaring till höga nivåer av tillit menar Mikael Rostila.
- När människor känner förtroende för staten och välfärdssystemen så tenderar de även att lita mer på andra människor. Tillit är viktigt eftersom det bland annat har en positiv inverkan på vår hälsa. Länder med höga nivåer av tillit, däribland Sverige har en bättre folkhälsa, säger Mikael Rostila.
Det är dock viktigt att även uppmärksamma de negativa sidorna av sociala relationer menar Mikael Rostila. Sociala nätverk i Sverige är segregerade då svenskar och invandrare umgås med varandra i liten utsträckning. Avhandlingen visar att invandrare som till övervägande del umgås med andra invandrare i slutna nätverk har en sämre hälsa än andra invandrare.
- En förklaring är att invandrare i sådana nätverk har sämre möjligheter på arbetsmarknaden. En annan förklaring är att skadliga hälsobeteenden och sociala förhållanden sprids och upprätthålls i sådana nätverk. Hälsa är därmed inte enbart ett individuellt fenomen utan även ett socialt – som kan spridas i sociala nätverk. Minskad segregation skulle kunna innebära mer heterogena sociala nätverk. Om du invandrar till Sverige och flera av dina grannar är svenskar så kommer sannolikheten att umgås med svenskar förmodligen att öka, säger Mikael Rostila.”
(http://www.shn.dk/artiklar/3410.html)
Det blev ett ofantligt långt inlägg, men tankarna och funderingarna är många över detta fenomen. Tänk om det vore så enkelt som Galenskaparna gör det med ”fyra vänner”. För Eskos och min del är det så, men så arbetar vi alltför sällan ihop. Kan hända någon gång då Esko fått direktiv om att anlägga en gräsmatta och bakjouren får rycka ut. Till helgen bär det äntligen av mot sydliga breddgrader och de äventyr det innebär.
”Säg mig vem du umgås med
så ska jag säga dig vem du är.”
(okänd)
