Då var det dags att mentalt börja axla år 2009 som jag tidigare sagt ska bli handlingens år. För att visa mig själv att jag menar allvar har jag utmanat mig själv i att utföra en...Klassikerhalva. Från början fick ett flertal anta utmaningen, men då samtliga backat ur eller inte intagit någon form alls blev utmaningen ännu mer frestande.
Jag är en person som älskar testa mig själv och min viljestyrka, men har under ett antal år inte fått göra detta. Tidigare, en nypa mindre idag, var jag en tuff tävlingsmänniska och har antagit ett antal olika idrottsformer under mitt liv. En del har jag aldrig gett mig inpå av förutfattade meningar eller rädsla. Några som nu ingår i Klassikerhalvan. Längdskidor är det jag mest är nervös för och lite vilsen i hur jag ska träna. Kan se lite dumt ut med en stakande bambi med världens utrustning under loppet, materialist som jag är. För att inte göra det för dyrt har jag fått ekonomiska restriktioner för att inte försena byggtiden av Livsverket.
Tidigare har några av dessa grenar varit skrämmande och det är det som gör det extra spännande idag. Vad klarar jag av idag och till vilket pris. Nu är det ju ingen Antarktis expedition vi talar om, men heller ingen promenad till brevlådan.
Jag har nu tydliga mål och en mening till att visa mig själv vad jag är kapabel till. De flesta har idiotförklarat mig och redan sagt att "det klarar du aldrig" med lite översittar ton eller har någon bara skakat på huvudet med en djup suck till svar. Här tar instinkten över ännu mer och reptilhjärnan arbetar på högvarv.
Första anhalten i utmaningen blir nästa vecka då första steget kommer tas. Då anmäler jag mig till Halvvättern och jag har redan börjat tjuvkika på träningsupplägg. Förberedelse och planering ska göra det till en njutning. Det är förhoppningarna i alla fall. Får väl se vad som snurrar i huvudet direkt efter utförandet. Troligen inte mycket, men ändå allt.
Då vi var några stycken som satt och pratade om träning och mål i julhelgen dök klassikern upp som "snackis". Vissa menade att det var ju ingen sport med bara "ett lopp" som exempelvis en mara som löfte. Med stor skepticism yttrade jag inget i detta läge och bestämde mig för att göra lite research. Det var då alternativet och det mer rimliga alternativet dök upp, nämligen Halvklassikern. Jag tyckte det lät spännande och är nyfiken på att se hur jag agerar vid dessa tillfällen. Tidigare har jag varit en som håller mig i bakgrunden och vill gärna inte utföra något själv, men som sagt så är det handlingens år och jag bestämde mig för att prova att ta mig i mål, med eller utan en sparringpartner. Min sparringpartner drog sig som sagt ur några veckor efter julbesöket. Jag kunde inte ge upp tanken.
Nu är jag alltså i det läge där första steget kommer tas och jag har gått igenom träningsupplägg till Halvvättern som jag inleder med. Lite skrämmande tanke är det, men det är en skräckförtjusning över vad jag gett mig inpå. Ungefär som att åka karusell. Inte skrämmande i det avseende att det är långt utan hur jag exempelvis kommer hantera att sitta på en cykelsadel i 15 mil. Det känns lite skrämmande. Mina tankar har försökt hitta några alternativa dunsadlar, men det är nog bara att uthärda för att inte väcka alltför stor uppmärksamhet.
På hemsidan till Vätternrunt finns rekommendationer på träningsupplägg och den jag spetsat in mig på innehåller 90 mils cykling under våren. Det lät helt omänskligt, men med ett vettigt upplägg kunde jag lugna mig lite. Träningen börjar vecka 13 och fram tills dess är det löpning som gäller. Förträning till träningen...
Jag kommer inte gå sysslolös i år, ett handlingens år som detta. Kommer bli otroligt spännande och lärorikt. Äntligen ska jag få använda mina kunskaper i verkliga livet. Idrottspsykologin är ju en del av förberdelsen den också. Oavsett om mental träning inte hjälper mig till att bli elitcyklist, men det hjälper oavsett vad media säger...
Klassikerhalvan består av 15 mil cykling, Halvvättern. Därefter 1,5 km simning i Vansbrosimmet, som blir ett kärt återseende då det var där jag arbetade som Vildmarksinstruktör för ett antal år sedan. Sista utmaningen 2009 blir halva Lidingöloppet och består av 1, 5 löpning i terräng. Sist i Klassikerhalvan blir Halvvasan 2010 med sina 4, 5 mil. Mitt största orosmoment, men ändå lockelse eftersom jag inte stått på ett par längdskidor på säkert 20 år. Sista gången var väl någon gång under lågstadiet på Karlsnäsgården med varm choklad och en mängd underbara minnen. Ska bli roligt och se om detta tillfälle kan etsa in liknande minnen 2010.
Så till alla er, nu finns det ingen återvändo.
Let the game begin!
PS. För er som ångrat er eller vill hänga på så är det inte för sent. Cykelträningen börjar inte förrän vecka 13.
