Jag får erkänna att jag blivit karrärmedveten. Strävar och blickar framåt men jag har inte haft de bästa förutstättningarna. En gång i livet gjorde jag några val, som fick till följd att jag följde mitt hjärta. Det var att jobba med hjärtat, hjärtefrågor, beteenden och annat som jag älskar att förkovra mig i. Huvudfokus ligger på människan och hur vi kan må bättre. Vi lever allt längre, men mår allt sämre. Något jag vägrar accepera. det finns mängder av outnyttjade resurser där ute. Om bara någon hade lyssnat och haft en tro. Tron på vårt eget mänskliga kapital, det outnyttjade humankapitalet.
Dessa frågor gör dig inte rik på pengar. I ett annat liv hade jag valt annorlunda, men jag ångrar aldrig mina val. Det är något jag alltid kommer stå fast vid. Vid de tillfällen jag behövt välja har jag valt under rådande omständigheter. Med facit i hand kanske det inte var så klokt, men det visste jag inte då.
Jag har fastnat i den ekonomiska sörjan av utgifter och kan inte konsumera oss ur vår djupa finansiella kris. Ställer min arbetsgivare upp med kapital så kan jag göra en god gärning och dra mitt strå till stacken, att konsumera. Det finns mängder av ställen som jag kan bistå med efterfrågan för en utökad produktionsorder. Lustigt nog så är det något som verkar bromsa effekten. Varje gång jag har ett kapital och vill spendera finns inget att spendera på. När kapitalet tryter finns det mängder av frestelser och jag drömmer mig bort likt Ferdinand under sin korkek.
När jag "bara är" så drömmer jag mig bort. Under en tid tillbaka har dessa tankar varken legat på hus eller arbete. De har legat på precis vad mina inlägg handlat om, mina tankar. Tankar som handlat om hur det ser ut runt omkring mig eller hur jag skulle vilja att det såg ut i min omgivning. För att jag ska kunna skapa en karriär eller stark inkomstbringande framtid är det många som hade behövt lägga mer fokus på sådant som inte är så attraktivt för en arbetsgivare med nedåtgående produktionstrender och varsel av personal. Förebyggande insatser eller hälsofrämjande perspektiv, som för många är flummiga och abstrakta tankebanor. Något som endast de gamla grekerna trodde på. Sedan kom romarna med akvadukter och storhetsvansinne.
För att inte drunkna i karriär - eller överlevnadsstrategier ligger nu fokus på rekreation och möjlighet till kortsiktiga, små och tydliga mål. Jag lägger fokus på att drömma mig bort under tiden hammaren ekar med sina tunga bankande tag. Skapandet har blivit en flykt. Frågan är om det är en flykt till eller från verkligheten?
För tillfället är jag på övervåningen och har nu börjat förkovra mig i det estetiska för att bereda väg för kommande visioner. De kan tyckas vara långt borta, men för mig är de verkliga. Jag före - bygger min övervåning. Precis som det ska vara... i min lilla perfekta värld. Trots allt så är jag innerst inne en drömmare av rang. En verklig Tjuren Ferdinand.
I huvudet sker nu sovrumsplaner och en inspiration är denna tjusiga miljö. Tyvärr vet jag inte vart bilden kommer ifrån.
