Efter en helg helt i min smak är det nu dags att ta på sig arbetskostymen och gneta för brödfödan. Tänk hur stor del av vårt liv vi tillbringar på vårt arbete för att få råd till att leva. Lustigt nog verkar vi hela tiden höja ribban över hur mycket vi behöver för att leva? Som student skulle jag vara glad om jag hade tillräckligt mycket över till mat efter alla "tvångsutgifter". En ribba som jag idag höjt avsevärt. Känner mig som affärsmannen i historien om den nöjda fiskaren
Det var en gång...
En fiskare som hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig på stranden och titta på solnedgången.
– Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.
– Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren.
– Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över? sa affärsmannen.
– Vad ska jag göra med den fisken? sa fiskaren.
– Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.
– Vad ska jag göra sen då? frågade fiskaren.
– Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.
– Det är ju precis vad jag gör.
Är det någon som känner igen sig? Jag gör det definitivt, även om jag inte alltid vill erkänna det för mig själv. En marknadsekonomi gör mycket besynnerliga saker med oss och vårt samhälle byggs in i ett beroende som Pythagoras bara hade skakat på huvudet åt.
"En av Pythagoras åsikter var att allt bygger på nummer, och att den sanna verkligheten består av dem."
(www.in2greece.com).
Titta bara på skoldebatten i Ronneby kommun där allt ska hänvisas till siffror som man tror den sanna verkligheten består av... Nog om detta!
Efter en tids tänkande var det äntligen dags för handling i Livsverkets anda. Och det var det som gjorde helgen så skön. Att förena nytta med nöje, att känna att jag fått uträtta något. Sitta på min kammare och grubbla är ingenting för mig. Med hammare och spik tog jag och min svåger, som är effektivitetens Gud, oss an övervåningen och uträttade små mirakel och svettades och slet. Allt för att komma närmare ett mål som innebär sovrum och avkoppling.
Dagen efter, som verkligen var dagen efter, kom nästa slitvarg på besök och såg till att vi slapp oset av levergryta i hela huset. Nu är alltså första skorstenen på plats och jag har bockat av en hel del på min "Att göra-lista".
En helg som vi alla gör oss betjänta av till och från. En god balans av både arbete och nöje... precis som livet ska vara.
