tisdag 18 november 2008

Ensam är stark, tillsammans är vi starkare!

På senaste tiden har det cirkulerat några artiklar om jobbegenskaper som jag inte kan släppa. Det var en undersökning som jobb24 i samarbete med Saplo hade genomfört. De hade tagit fram 20 egenskaper som efterfrågas mest av arbetsgivarna just nu.

Ord som social och känsla för gruppen hade blivit ersatta av individualistiska egenskaper så som strukturerad, självgående och prestigelös. Vidare menade man i artikeln att arbetsgivaren ville ha effektivitet och en "pang på rödbetan" mentalitet. Du startar med högt tempo och ökar därefter, hela tiden med företagets bästa i fokus. Inskolning och kunna arbeta i grupp kom långt ned på listan.

Jag känner mycket väl igen det från min egna arbetsplats. För att få avlastning från andra arbetstagares arbetsbörda önskas självgående och prestigelösa individer som ska leverera resultat, resultat och resultat med så minimala insatser som möjligt både vad gäller arbete från andra och pengar.

För att se om detta var ett storstadfenomen eller om det även fanns bland mindre städer bestämde jag mig för att göra en högst ovetenskaplig överblick i min egna hemstad. Följande egenskaper prioriterades bland företag i Ronneby, en stad med
ca 30 000 invånare. Egenskaperna är hämtade från annonser på Arbetsförmedlingens platsbank.

1. Självständig (fanns varianter som t.ex. självgående).
2. Driftig
3. Målmedveten
4. Ledaregenskaper
5. Serviceegenskaper
6. Engagerad

Populärast var helt klart självständig. Andra exempel i ovan nämnda rangordning bekräftade ovan nämnda artikel. Andra som inte gick att rangordna var:

utåtriktad, sätter kunden i fokus, gott ordningssinne, van att ta ansvar, god förmåga att uttrycka dig i tal och skrift, önskan att vidareutveckla dina kunskaper, säljande personlighet, ta egna initiativ, strukturerad, lugn, tydlig och konsekvent,kreativ, flexibel, skapar verksamheter som är roliga, trygga och lärorika, gillar att stå i centrum, säljinriktad, pratglad, lösningsfokuserad, Stor Arbetsmoral, Har viljan, Bra närvaro???, Vill utvecklas, Dynamisk, kund- och resultatinriktad.

Kariärsugen, tävlingsmänniska, trivs med högt arbetstempo, bra på att kommunicera, förmågan att överblicka helheten, kan skapa ett gott arbetsklimat,
arbeta både enskilt och tillsammans med andra i teamen, passar väl in i laget, samarbetsförmåga, empatisk, förmåga att entusiasmera.

För mig hade dessa kvalifikationer inte varit de mest väsentliga, men på något typiskt sätt tycker jag de speglar dagens företagsklimat. Ett klimat där du vekligen ska sätta dig själva i främsta rummet.

Detta fick mig att reflektera över en idrottsdebatt jag nyligen läst där Henrik Rydström, som definitivt sätter laget främst, jämfördes med Zlatan Ibrahimovic, som symboliserade invidualisten. En diskussion med olika infallsvinklar och vad som var bäst för laget eller resultatet.

På vilket sätt påverkas våra arbetsprestationer med en massa hårt pressade invidualister som är extremt resultatinriktade på arbetsplatsen? Min spontana tanke är att det knappast är trivseln som sätts i fokus i denna arbetsmiljö. Något som blev än mer bekäftat i artikeln "Britter fasar för julfesten på jobbet" i SvD den 19 november. 7 av 10 tillfrågade svarade att de helst väljer bort julbordet eftersom det innebär att de tvingas umgås med kollegor som de inte anser sig ha något gemensamt med - förutom just arbetet. En bild som jag inte tror avviker speciellt mycket från arbetsplatser här i Sverige.

På Stora Enso myntades begreppet långtidsfrisk efter forskning i hälsa, effektivitet och lönsamhet. De främsta egenskaperna för en god frisk arbetsplats bestod av följande värderingar.

LÅNGTIDSFRISKAS BESKRIVNING AV DEN IDEALA ARBETSPLATSEN:

● Individ och grupp skapar mervärde.
● Gemensamma värderingar.
● Det finns tydliga mål, också för individen.
● Känsla av sammanhang (KASAM). Tillvaron är hanterbar, begriplig och meningsfull.
● Man känner arbetsglädje.
● Man upplever trygghet.
● Man känner delaktighet.
● Man utvecklar sin kompetens.
● Bra medarbetarsamtal, som skapar en relation mellan medarbetare och ledare.
● Man är sedd och blir bekräftad.

Så dagens företagsklimat skulle jag gärna vilja gå djupare in på och se följderna av rådande klimat. Vad det är som motiverar arbetsgivaren till att sätta individen före laget och framförallt vad får det för konsekvenser, positiva som negativa på arbetsplatsen och resultaten.

Ett annat intressant samhällsfenomen som diskuteras till och från i mitt yrke är ungdomars normer och attityder. Efter en föreläsning i veckan gick jag chockad ut efter en föreläsning för ett omvårdnadsprogram, lägg märke till omvårdnadsprogram, på gymnasiet. Där var en tjej som förklarade att hon var lustetiker. Det som var roligt, var det som hon engegerade sig i. Där var en överrepresentativ bild av att flertalet elever satte sig själva i fokus.

En annan fråga som följde under denna lektion var vad som avgjorde om de skulle hjälpa en däckad kille/tjej på en bänk utanför en fest de varit på. Först och främst var det vädret, kön och huruvida väl de kände personen. Var det en kille var det killarnas sak och var det en tjej var det tjejernas sak.

Jag saknande helt de empatiska egenskaper jag önskat som framtida arbetsgivare. Något som verkligen bekräftades efter det som uppdagats på ett ålderdomshem i Halmstad under veckan. Stora missförhållanden som hade skett under en lång tid hade uppdagats och hela arbetsplatsen fick omplaceras. Fick mig att tänka på Zimbargos experiment under 70-talet, men är en helt annan fråga som jag återkommer till en annan gång. Kontentan av experimentet var vad mentaliteten "vi och dom" skapade för konsekvenser mellan en grupp fångar och fångvaktare. En form av negativt grupptryck som eskalerar med fruktansvärda utgångar. Baksidan av en allt för starkt sammansvetsad grupp.

För mig kan ett gott samspel och lagspel visa på en empatisk förmåga som är guld värt.

Andra saker som gör att jag funderat mycket över behovet av lagarbete är nu när jag snickrat på mitt Livsverk. Utan snickarkompis blir det betydligt svårare att leverera resultat.

Så skänk en tanke till de i din omgivning som värnar om dig och som finns där för dig. Tillsammans blir vi starkare!