Källa: Illustration av Alfred Smedbergs Pojken som aldrig var rädd (john bauer)
Tanken med mitt inlägg idag var att det skulle handla om amerikanska verandor, men så blev inte fallet. Det kommer istället att handla om något helt annat. En verklighet som skiljer sig just från verkligheten.
Något har uppdagats mer och mer och som varit/blivit mitt hjärnbry för ett tag. Min personlighet består mycket av att reflektera över både mig själv och min vardag för att kunna utvecklas. Både privat, men framförallt i arbetslivet. Under senare tid har mitt arbete bestått av fler och fler politiska aktörer och därför har både min bild och arbetssätt fått justeras en hel del. Mycket mer nu när mitt arbete fått mer uppmärksamhet. Med uppmärksamhet kommer gamar. Politiska gamar som gärna vill synas och höras i sammanhang som de kanske inte arbetat så mycket för.
För mig har politik handlat om att påverka, visioner, en strävan och brinnande intresse. Parallerna är slående inom folkhälsan, som även den handlar om att påverka, visioner, en strävan och ett brinnande intresse. Tyvärr måste jag säga att en hel del av denna bild har jag varit tvungen att revidera. Mycket är idag tomma ord och satsningar som i slutändan inte spelar så stor roll ur folkhäsloperspektivet. Det har istället handlat om att få synas. Och då är hälsoområdet ett populärt område för många.
Mitt brinnande intresse och sträven över att nå resultat och kunna påverka människor till insikter har tömt mig på mycket energi. Jag har varit uppskattad för mitt engagemang kring att få människor till att växa, men när jag nu kommit upp lite i Darwins evolutionsstege har arbetet förändrats. Vikten av arbetet har landat på skrivbordsarbete, styrdokument och inventeringar, INTE genomförande. Och ska det vara genomförande, ska det vara politiskt korrekta genomförande. Oavsett om verkligheten är en annan. Du får absolut inte avslöja din akilleshäll, för då är du ingen god ambasssadör. Ditt arbete ska ses som ett fulländat verk som är bäst. Inte att du kan bli bättre!
För min del har jag tagit illa vid mig angående detta politiska spel, men ska nu gå in med en helt annan taktik. Lilla jag ska bli stor och axla mitt ansvar i maktens korridorer för att synas och höras. Rak och tydlig är ledord som står i bräschen för denna uppdaterade version av lilla mig 2.0.
Givetvis är detta stycke tillspetsat och överdrivet. Alla politiker är inte så här, men för att synas och höras handlar det inte om kunskap utan om att synas vid rätt tillfälle. Texten behöver inte alltid framkomma. Och med text menar jag kunskap.
Andemeningen och kontentan av detta är att jag nu ska lära mig mötestaktik istället för implementeringskunskap. För med implementering kommer utgifter, med utgifter behövs inkomster och för att få inkomster behöver du synas. För att synas behöver du vara stor. Så jag har nu införskaffat en mörk kostym och bandyportfölj. För stor behöver bli större! Välkommen in i de giriga korridorerna där varje steg räknas.
Ett steg i en värld där siffrorna talar! Ett spel med din heder och vision som insats.
