Många tankar ploppade upp efter att jag igår läste ut sista delen av "vem vill bli miljardär?" av Swarup. Berättelsen handlar om den indiska gatupojken Ram Mohammad Thomas resa genom det indiska samhällets prövningar och orättvisor. Möten som skildrar människors livsvisdom, girighet, ondska och livsglädje. Genomgående är nyfikenheten en drivkraft för Ram Mohammad Thomas som, enligt min mening, blir en överlevnadsfunktion. För varje fråga upp till miljarden får du som läsare insikt i hur hans nyfikenhet blivit till kunskap, som räddat honom ur olika faror och till sist även givit honom kunskap till att inbringa en miljard rupier i frågetävlingen. En av frågorna jag tog med mig från boken är om pengar är allt? ett tips är att läsa boken själva och avgör om pengar är allt? För mig är det nödvändigt, men inte allt!
Mina tankar for efter bokens slut till en artikel i SvD som Karin Elfving skrev 2006. "Alla vill inte bo i våra drömmars enkla lerhyddor" som handlar om den danske framtidsanalytikern Rolf Jensens ingång i Drömsamhället. En kultur där drömmar, berättelser och upplevelser är viktigare än materiella ting. Alla har dock inte råd med att köpa vad upplevelseindustrins sökande kan innebära. För de andra blir det bara en tillgång till råmaterialet. Andemeningen hos Jensen är att drömmarna om paradiset är många med lugn, ro, frihet, harmoni och tid att tänka efter, häftiga upplevelser och äventyr som ledord. Allt utan krig och terror. De faktiska värdena går inte att köpa, men bredvid drömmen till dem hänger ofta en till salu skylt. Känslor blir viktigare och vi drar oss mer och mer bort från informationssamhällets rationella och materiella värden. Sett till det materiella är vi rika, men vi har fortfarande en stor avsaknad av det emotionella.
I detta drömsamhälle handlar det om att bygga upp varumärken med hjälp av känslomässiga berättelser. Framtidens vinnare, enligt Jensen är inte den som säljer den bästa varan, utan den med den bästa berättelsen. Han drar paralleler till när vi köper ägg från frigående höns. Med det köpet ingår även en berättelse om vår egna miljömedvetenhet. Andra exempel är reseindustrin som måste komma upp med en bra historia för att få personer att resa till det tilltänkta resmålet.
Detta blir en logik dominerad av den rikas drömmar med en strävan efter lugn, ro, omtanke, äventyr och svar på "vem jag är". De senaste åren har "vem är jag" marknaden blivit den viktigaste. Ett sätt till att måla upp ett självporträtt av den man vill vara genom produkter och upplevelser. Frågorna har alltid funnits genom våra tider, enligt Jensen, men det är emellertid en ytterst liten del som har råd att betala för att söka svaren på dem.
Tom O`Dell, etnolog vid Lunds universitet, motsätter sig dock denna beskrivning. han menar att upplevelsesamhället funnits länge. Det är inte så enkelt som att vi går ur ett industralistiskt skeende och lägger det bakom oss, in i ett annat. Skulle vi lägga upp skeenden på en linje så missar man mycket i den komplexitet vi lever i. Han menar att drömsamhället istället kan ses som det sista steget i utvecklingsstegen, där konsumtion av värderingar och upplevelser beror på att vi har mer pengar.
När vi lever i ett ekonomiskt välstånd och har de grundläggande behoven rör man sig mot kulturell och symbolisk konsumtion. Till syvens och sist handlar det om att söka en kontrast till vårt uppskruvade tempo, som är karakteristiskt för samhället idag. De värden vi lider brist på blir också de attraktiva berättelserna, menar O´Dell. Han menar vidare att vi måste ställa frågan om vems drömmar det är vi vill föverkliga och vems det är som blir ouppfyllda? Vem är det som står för råmaterialet till västvärldesn drömmar och vad är det som står i vägen för att alla dessa ska bli verklighet?
Det som verkar vara ett drömsamhälle har ofta något bakom köksdörren, säger O´Dell. Många människor arbetar stenhårt för att putsa fasaden och hålla uppen en historia.
Jag har länge varit en sökare och det har ibland fått stora konsekvenser över mitt grubblande på min personlighet. Det blev helt enkelt svårt att veta vad som var jag och var min kunskap fanns. Likt en kameleont anpassade jag mig till omgivningen och vågade inte stå för min sak, utan nickade instämmande istället. Oavseet om jag höll med eller inte. Ingen lysande strategi för ett bra självförtroende och självkänsla. Nyfikenheten har däremot skapat en kunskap som gjorde att jag började söka mig till människans egna resurser och möjlighet till att påverka sin framtid. Bilden har klarnat mer och mer under min resa inom mitt gebiet och jag har omvandlat en hel del till "egen" anpassad kunkap och kompetens. Tyvärr har det inte inbringat några miljarder, men dock uppfyllda drömmar. Drömmar som varit mina egna! Så är det något jag slår ett slag för, så är det just nyfikenheten. Att helt enkelt låta sig vara nyfiken, på allt och på alla. Det är det som har givit mig min allsidiga bredd på både intressen, kunskap och erfarenheter.
Men många frågor återstår eftersom jag knappt är på tusen kronors nivån i min livslånga frågesport. En kamp mot människors och organisationers ointresse av att höra andras berättelser som kan innebära utveckling. Tyvärr innebär utveckling många gånger inveckling för många och en rädsla för mer jobb. Ett stort hinder för en primär nyfikenhet och källa till välmående, enligt min mening.
Jag är inte rik, men jag strävar efter lugn och ro med tid för reflektion och insupande av erfarenheter! Det ska vara mitt ledord för helgen!
