För några dagar sedan lyssnade jag på Andreas Utterström som rapporterade om USAs valkampanj och deras kommunikationsstrategier. Han tog upp en strategi vid namn "the Expectation game" som var örongodis för en gammal pessimist och självkritiker.
Metoden gick ut på att sänka omgivningens förväntningar på kommande prestation. Att ha höga förväntningar, menar han är att be om besvikelse. Amerikanska politiker använder sig av denna strategi och spelar ned förväntningar på sig själva och vad personer kan förvänta sig av dem. På så sätt blir resultaten bättre än vad de egentligen är. I en debatt mellan rivalerna Joe Biden och Sara Palin, menar han syntes denna strategi tydligt och vad som sker om du lyckas med hjälp av the Expectation game. På förhand hade Palin sagt så många konstiga saker så bara att hon inte gjorde bort sig blev en vinst i sig, trots att Biden troligtvis var den sakliga vinnaren. Folk förväntade sig att hon skulle göra bort sig, men när detta inte hände blev de positivt överrasakade. En medioker insats kan göra att du lyckas överprestera personers förväntningar på dig.
Användandet av tekniken får dock inte gå till överdrift, då du kan uppfattas som negativ och gnällig. Istället är det bättre att "kredda" sin motståndare eller visa hur komplicerad och svår den kommande uppgiften är.
Användandet av strategin kan även ses på ett annorlunda, men tydligt, sätt inom idrottsvärlden där tränare och ledare gör allt för att inte underskatta motståndarna. Förväntningarna på att laget måste vinna gör att motståndarna kan slå från underläge. Ett mycket bra sätt att få mentalt övertag och tagga igång sig för en stor och tuff utmaning. Hur många gånger har vi inte funderat över vad som hände i matchen mellan Sverige och Vitryssland för ett antal år sedan... Hjärnspöken kan stundtals vara tuffa att brottas med.
Jag själv har varit, och är stundtals ett offer, för the expectation game. Inte för att jag suttit och studerat kommunikationsstrategier likt USAs presidentkandidater utan för att jag är en mycket självkritisk person med höga krav på mig. Istället för att bygga upp förvänintgar och se till hur lätt uppgiften verkar vara granskar jag förutsättningarna på ett kritiskt sätt. Tidigare uppfattades jag som gnällig och att jag gett upp på förhand, men i själva verket taggade jag mig för en stark insats. Efter att ha tagit åt mig den kritiken ändrade jag min strategi och uttryckte mig på ett annorlunda sätt, så att jag inte skulle uppfattas som gnällig. Min strategi blev istället att peka på hur svår uppgiften var och vilka hinder jag troligtvis kunde stöta på. Något som nu gör mig till en sanna anhängare av att sänka förväntningarna på en prestation och slå från underläge. Vi får se om det gör mig till en kommande president, för än så länge har det gått hem...
