Efter gårdagens öppna föreläsning Alkohol - på liv och död eller REN ekonomi snurrar frågorna i huvudet! Helst av allt skulle jag vilja ha samtalet inspelat för att insupa kunskapen, erfarenheterna och klokskaperna. Bibiotikarien sprang för fullt bland alla mina lagringsutrymmen i hjärnan för att förankra kunskapen! På gränsen till utbrändhet. Dock kan jag inte hjälpa att förundras över vårt samhälle ibland? Samma dag, som vi några tappra hjältar, diskuterar vilka åtgärder som ska vidtas för att minska våld, alkohol och elände drar trädgårdsjournalisten Gunnel karlsson fulla hus i en annan del av staden. Reflekterar inte på grund av den svenska avundsjukan utan mer av ett påvisande över vilket tufft och komplext område det är.
Ansvarsfrågan bollas både hit och dit och alla vill belysa sitt arbete istället för att förena alla dessa otroliga kunskaper och krafter. För mig som arbetar med förebyggande åtgärder har en viss frustration infunnit sig sen jag började arbeta. Många anser sig veta vad förebyggande åtgärder är, inklusive jag ironiskt nog, men som egentligen arbetar med ett helt annat perspektiv. Missbruk, riskbruk, förebyggande insatser, tidiga insatser, jag gud vet vad det mer finns. Tyvärr verkar det som det ibland inte går att förena dessa arbeten, vilket är synd. Troligen för att det handlar om pengar. Alltid dessa pengar! För många verkar det även som lite av ett revirtänkande och där ingen vill visa sin akilleshäl. För en ämneslärare ska bara veta något om sitt ämne!
Förhoppningsvis kan vi förena alla dessa krafter i en ljusare framtid för att få tillstånd en god hälsa och ett sunt drickande. Som jag tyvärr under mina dåliga stunder tvivlar på. Anitra Steen belyste det på ett mycket klokt sätt under gårdagens samtal. För att kunna genomföra stora avstamp krävs stora krafter. Inte bara ett papper som säger att så här ska vi göra. Utan vi måste även agera utefter det vi satt upp på pappret. Vill vi inte agera sätter vi inte upp något på pappret.
Rent politiskt är det inga som vill ta varken dessa otäcka alkoholbeslut eller åtgärder som troligen skulle ses som en självmordsbombare i politiska korridorer. En spegling av det politiska komplexet med att gå mot folkets vanor. Så länge du blir vald under fyra år hinner vi inte lära oss att tänka långsiktigt, utan får då tänka kraftfullt. Och ingen vill agera kraftfullt om det inte är långsiktigt eller rent gigantiskt ekonomiskt inbringande. Vilket det egentligen är ironiskt nog. Men hur påvisas detta trovärdigt i dagens siffersamhälle? Dessa tankar uppkom under den alkoholpolitiska debatten där summan av kardemumman var att alkoholen är en handelsvara. En mycket luckrativ handelsvara som ingen vågar, eller kan, rubba på.
Jag har tidigare reflekterat över att många säger att de inte kan göra något på grund av att de inte har några mandat. De skyller helt enkelt på personen över deras huvud. Lite av en stege som, enligt min mening, då bestått av: mamma/pappa, Svensson, kommunen, ríksdagen, samhället och nu även EU. Vad blir härnäst? det allvetande universum eller kanske Gud, Ufon? Det är ett åtgärdsfullt agerande och politiskt agerande som verkar för vårt bästa, eller?
Ser vi till individnivå har frågorna jag arbetat med bestått av: det gäller inte mig, det ebrör inte mig, det är någon annan. Skolan, föräldrar eller samhällets ansvar? Vi skyller gärna ifrån oss eller intresserar oss inte av varandra eller samarbetar.
Mycket idag handlar om att kartlägga, men vi vet ju att alkohol är skadligt. Varför ska vi trots detta fortsätta kartlägga? Kommunen söker, kartlägger och utreder, men vad blir det av arbetet? Var finns det långsiktiga arbetet? Titta bara på hur svårt det är att motivera folkhälsosatsningar. Det kostar ju pengar. Hälsa är något man satsar på när du mår bra, en lyxvara. Vad drar vi ner på först i en organisation som måste spara. Jo, den personen som kan spara, utveckla eller förändra. Hälsa anses vara en lyxsatsning. Du tar bort när du behöver det.
Innan jag gick till samtalet igår stötte jag på en medlem ur Folkhälsorådet. Denne frågade nyfiket kring hur arbetet gick och att hon gärna kommit till föreläsningen om hon kunnat. Tyvärr var det inte försvarbart för henne att gå på en föreläsning om alkohol. För det berörde inte hennes arbetsuppgifter. Berör det inte alla? Vad beror det på att vi inte bryr oss om hälsa i alla sammanhang. Ett fullständigt exploderande område inom tex. bokbranschen. Ämnesläraren ska bara kunna sitt ämne!
När jag berättar att jag arbetar inom alkoholområdet på en fest sätter många nästan i halsen och gömmer snabbt undan flaskan. Vad ska han nu tycka om mig, anas i blicken? Dessutom vill de gärna snabbt förklara varför de dricker! varför är det så skamfullt att dricka? Min mening är att det snabbt kopplas till missbruk och elände genom olika bilder som framställs av de som vill ha pengar till sin överlevnad. En annan klokhet jag tog med mig från gårdagen handlar lite om kartläggningsfenomenet och varför vi vill kartlägga. Kan vi inte belysa problem får vi inga projektmedel. Inom hälsobranschen fullständigt överöses du av projekt och projektmedel. Som dessutom allt för ofta stannar där. Det pratas om processer, men ingen vill ta i processen och "få mer arbetsuppgifter" eftersom det inte finns tid till förändring! Vi gör som vi alltid gjort.
Alkohol är tabubelagt för att det är något fult, något ont, ett av Djävulens verktyg för många. Varför vill vi inte medge att det är avkopplande och njutfullt? En mer avslappnad inställning och mindre tabubelagd. En dubbelmoral som jag kanske inte kan stå för, eftersom jag inte vill ta ställning? Jag kopplar gärna av med en ölflaska i handen ibland. Men vad händer med alla karriärister som kopplar av på samma?. Är det därför vi har en ökning av konsumtiom med Bag in box på medelålders kvinnor? Karriär, stress, ansvar, prestation, pengar. Arbetsdagarna blir allt fler och reflektionspauserna färre! Välkommen till det skållade råttracet!
Frågan jag tar med mig är:
ska vi övertyga alla om att de är potentiella missbrukare, då framför allt under semestern, eller lära oss att reflektera över vårt välmående och hur vi ska må bra. Som kan innefatta alkohol. Förstnämnda frågan tror jag innebär mer tabun och fler dåliga samveten. Vad får det för konsekvenser hos individen?
Hur ska vi lägga upp ett förebyggande arbete om inte vuxna agerar som vuxna. Barn lär sig genom att härma sina förebilder. Och barns största förebilder är de vuxna. På andra plats kommer idrottsstjärnor och seriefigurer
(The Daily telegraph 2007).
Så snälla reflektera och samtala mer så mår vi bättre!
