bilden är lånad från laberri.blogspot.com
Det går en skärande ilning genom kroppen. Lika mycket som barns skratt påverkar föräldrars sinne, lika mycket måste gråten göra det. För snart en vecka sedan påbörjades en sinnesavgörande procedur för en mycket blödig person. Proceduren var min sons inskolning på dagis och det är inte helt lätt för en person som gråter till Titanic, att gå därifrån helt oberörd.
Jag lade upp min taktik en bra bit innan avstampet och insöp vart enda ord och övning som Uneståhl skrivit i sin bok om mental tuffhetsträning. Allt från att vrida upp kallvatten succesivt till att förlänga badsäsongen oavsett tempen i vattnet, se blödiga filmer med grabbgäng där du uttalat inte får visa din akilleshäl. För enligt dessa hårda grabbar fungerar inte mäns tårkanaler efter puberteten. Ljudet är av en helt annan karaktär när de nu blivit föräldrar.
E:s inskolning gick fantastiskt bra och jag undrade om det rent utav var så att min son inte trivdes hemma. Det var nämligen nästintill omöjligt att få hem honom ifrån dagis och han slog de flesta hastighetsrekord till lekrummet vid lämning. Jag slappnade av och sänkte min mentala gard och släppte in mamman i bilden. Många barn är mycket mammiga och jag förstår nu varför! Pappor leker med barnen när de är hemma, medans mamman rent sektmässigt mässar in "mammabudskap" när hon är hemma. Snabbt blir motfrågan om han kan säga "mamma" när han stolt använt sitt begränsade ordförråd i rätt sammanhang.
Efter första dagens inskolning med mamma började ett upprepat mönster och som definitivt bevisar att pojkar gråter. ibland tror jag mamma gör det medvetet för att få just pappa till att visa dessa tabubelagda känslor. Med kättingar, slickepinnar, nya traktorer, allt vad dagispersonalen har råd med från kommunens tajta budget erbjuds när barnen lämnas. detta för att inte barnen ska torka ut efter alla tårar. Dessutom finns det ord som är helt tabubelagda på avdelningen för att inte spä på dessa tårdrypande reaktioner hos barnen. Ordet Hej då och givetvis ordet M-A-M-M-A får vilken liten tjej och kille att börja snyfta och hulka, som snart övergår till en hel symfoniorkesters ljudande. Mitt i allt detta ska du behålla lugnet och kylan och bara vända på klacken och gå!
Utanför möts du av nästa, inte fullt så högljudda symfoniorkester av hulkande och snörvlande ljud från de föräldrar som precis tagit steget ut i livets verkligt hårda skola. Överlämningen! Seperationen!
Så för er som inte tror att pojkar gråter, gå till vilket dagis som helst under en inskolning (Ni som är män, meddela alltid varför ni är där) så ska ni få se att till och med samhällets stora manliga testosteronmonster inte kan lämna på dagis utan att fälla några tårar.
för er som är mitt uppe i det och känner som mitt uppe i livets undergångar. Det innebär även många fördelar, som snabbt visar sig. För vår del innebar det för första gången en hel natts sömn. Och tro då inte att vi lämnade kvar E på dagis över natten, även om det bevisligen finns föräldrar som glömmer sina barn på de mest olämpliga ställen! Så stå ut och det lönar sig med lite mental tuffhetsträning.
