Ångest, ångest är min arvedel

Då var det åter dags att inta arbetsposition efter att ha haft semester ett tag. Kretiviteten ligger inte på topp och ångesten hänger som en londondimma framför ögonen. Troligen är dimman färgrester efter semesterns aktiviteter och huvudvärken sviter efter T-röden. Om jag ska utvärdera semestern så skulle det nog mer verka som att min ledighet börjar nu. Det har både anlagts gräsmattor, målats och snickrars och Livet börjar ta form. tyvärr blir vi fortfarande lite orättvist bedömda med våra slarviga sinnen, då det ligger saker överallt och förvaringsmöjligheterna existerar inte. Projekt två är med andra ord att göra klart ovanvåningen så att vi kan få våra sovrum. Men vi lever i den världen där fasaden utåt är viktigast och vårt inre har varit smått kaosartat, så nu är det dags att finslipa och påbörja övervåningen. det vill säga knoppen och där har jag en hel del att finslipa på. Självkritisk som jag är!

ska uppdatera med bilder från Livsverket, nu när vårt yttre börjar bli klart. Färgen blev jättebra och vi var återigen jättenöjda med vårt val. Hade jag fått välja om mitt liv så hade jag jobbat som arkitekt. Och det är inte för att skryta om våra val utan för att det är så roligt.

Vi har även börjat att titta lite närmare på verandan, som varit lite av skötebarnet från början. inte helt lätt och det är inte många ställen vi kunnat hitta inspiration från. Har ni några bilder på amerikanska verandor eller lite större fasadverandor så skriv en rad om du vill dela med dig.