Tidigare har jag hela tiden stoltserat med att ta reflektionspauser. Numer märker jag att jag inte tar till dessa viktiga inslag i min vardag. Vad blir resultatet av det? Jag känner mig stressad och blickar hela tiden på nästa projekt. Njutningen och framförallt stoltheten mattas av. Denna smittohärd breder ut sig både i privatlivet och arbetslivet. Jag är helt enkelt fast i det skållade råttracet! Likt en vilsen hamster åker jag med i karusellen och med mina höga krav försvinner även glädjen över det jag presterat.
Vi är nu inne på sluttampen med vår målning och jag bestämde mig för att införa reflektionspauserna i min vardag igen. Jag ställde mig på ängen nedanför huset och en varm känsla fyllde kroppen, i den annars så kalla nordanvinden. Det här är mitt verk och det är jag som står bakom det! Och dessutom blir det väldigt, väldigt bra. Den ena positiva tanken avlöste den andra och en stolt känsla fyllde mina mungipor. Tanken om att det här med husbyggande är rejält roligt infann sig.
Hade en Jantepolis funnits i närheten hade han både fängslat och torterat mig, där jag stolt stod mitt ute i den kalla höstvinden. Målningens avslutning är alltså nära och med den reflektionspausen begynnelse. Som belöning ska det bli hotellövernattning med grym brakfrukost.
Bilder från Livsverket kommer snart!!!
