Efter helgens alla kakor och tårtor har nu verkligheten kommit ikapp. Vuxet tar jag min portfölj och säger adjö till familjen med min sedvanliga vinkning där de står i dörren. Solen lyser och jag har knappt någon inspiration till att vrida om bilnyckeln för att åka till jobbet en sån här dag. Med en sån här dag, menar jag måndagar som inte är min favoritdag. Än tuffare blir det när alla är på semester på jobbet och i korridorerna är det mörkt och tyst. En sådan här måndag arbetar jag för att leva och har gjort det ett tag nu. Draghjälpen är obefintlig och en stor önskan om att få finnas hemma med familjen etsar sig fast i hjärnbalken.
Veckans uppdrag är att få fatt på färgen till Livsverket och kunna börja pensla och bara vara, samt att ta sig an trappan till övervåningen.
Troligen börjar vi måla framsidan och där är högt, men höjd innebär härlig utsikt. Tänker tillbaks när jag satt på taknocken med gänget och la takpannor.
