Pärleporten på plats

Äntligen är en av de stora tankeprojekten klart och jag kan andas ut. Trappan är på plats som har varit mångas samtalsämne och diskussioner huruvida jag kan sätta trappan själv både tekniskt och fysiskt. Efter en del hjälp av M, S och P kunde vi tillsammans slå ihop våra kloka huvuden och vi kan nu se stöket på ovanvåningen till vårt stora förtret. Enligt vad en snickare sa till mig så har jag ungefär 800 snickartimmar att se fram emot på ovanvåningen. Det blir närmare, låt se, 8 timmar/ arbetsdag = 100 arbetsdagar = lite mer än tre månader. Får nog ställa in alla kalas och på med snickarbyxorna med en gång. Använder lite idrottspsykologiska resurser och ser fram emot denna utmaning, som ska bli skoj att utforma på egen hand. tanken är att leva ut skärgårds - och New Englandinspirationen fullt ut däruppe, så det ska bli jätteskoj.

Igår var jag och grabbarna grus även på Whiskyprovning, fick det som belöning efter trappsättningen. denna tillställning var inte i min smak med både billig whisky och taskig mat. Underhållningen var desto trevligare med grabbarna grus klokskaper och iaktagelser. handlade som sagt mycket om silikon, och då talar vi inte om byggsilikon, och stämningen blev "grabbig". En mjukis som jag känner mig inte helt bekväm i dessa samtal, som blir röd i ansiktet av att bara prata om blommor och bin.

Med en snabb och skicklig manöver hamnar samtalet, inte helt oävet på hus, och jag kunde andas ut och utbyta erfarenheter. som sagt, det blir det man gör det till...

Dock fungerade varannan vatten konceptet och jag kunde fortsätta med trappan idag utan några som helst huvudvärkar, som vissa andra.