I går var en rejäl dagen efter dag med en skön behaglig slitning i kroppen, fast utan sviter i knoppregionen. Efter att ha varit på en hejdundrande tysk inflyttningsfest blev söndagen av lugn karaktär. Bratwursten och Tiramisun var som bortblåst och svältkänslorna var ett faktum då jag vaknade. Dessvärre ekade inte bara magen, utan även kylen.
Med lugn och harmoni skulle paret Kaos lägga upp en bättre förberedelsestrategi än dagen innan, eftersom vi skulle på barnkalas vid lunch. Lugnt och sansat lyckas vi göra oss i ordning och Lille E var snabbt färdig, när det vankades kalas. Jag gör mig i ordning och precis när jag går ut genom dörren hör jag ljudet. Ett ljud som jag inte hört på länge, men som ändå sitter i ryggmärgen. Du ddududuud du du duuu du duu, lät det och sedan kom texten och jag slänger allt vad jag har framför mig och rusar till TVn. Lille E var dock med på svängen och landade likt en katt på fötterna och tultade efter. glad, men ändå lite förvånad och yr.
Dansa och häng med, sjung med oss, låt munnen le, sprak, fest och färg i vårt FRAGGELBERG!!.
Det var fragglarna som gjort intåg i teveapparaten igen och hela vår planering gick i sank. lille E fick inta lunchen vid teven och fastnade även han för dessa små krabater (han blev väl mer eller mindre tvingad)
Nu kommer vi sitta som klistrade om söndagarna och återupppleva goda minnen med bland andra bober, gobo, whips, dosarna och skräphögen matilda.
Äntligen skiner solen i sinnet och barndomen gör sig påmind om var man fått sin kunskap från. Avsnittet var Gråt inte över spilld mjölk och veckans devis får bli just: gråt inte över spilld mjölk, bara spilld öl.
