Jag önskar ibland att jag levde i en filmvärld. En värld där jag har kontroll på händelser, skeenden, förmågor, ja , allt som spelats upp på en filmduk. Likt X-men skulle jag hantera situationer och ta mig an dagarnas utmaningar och uppdrag. Med Sandlers fjärrkontroll skulle jag pausa, spola och spela in. Allt för att ha kontroll. Känslor från ett snyftigt drama, ilska från en thriller och styrka från en action skulle jag lagra i min HD ready hjärna.
Min tillvaro under min brokiga och lärorika väg fram till dagens tid har kantats och inspirerats av en uppsjö filmer. Som liten hade jag mängder av filmer som stod prydligt uppradat i bokhyllan. Register efter register dokumenterade allt. Från Patrick Swayzes fallskärmshopp i Point break till Drömmarnas horisont med Tom Cruise. De gav mig alla bilder, inspiration och känslor som jag på något sätt ville förvara och VHS samlingen var ett tecken på detta. Senare började jag skriva för att dokumentera det som for förbi på hinnan och de tankar som uppstod i hjärnbalken. Jag var en grabb fylld av svallande känslor och jag ville förvara både minnen och känslor för att inte glömma. Någonstans, men inte i mitt huvud. Detta för att jag innehar en sentimental ådra som inte klarat av nostalgi. Fotoalbum fick tårar att svalla och jag ville bara glömma, förtränga något som jag visste jag aldrig skulle få uppleva igen. Var sak hade sin tid och därför ville jag aldrig se mig om.
På platser i en storslagen natur drömde jag mig bort till det jag ville vara, men inte kunde förmå mig finna mer än på en duk. Krav och vardagsmåsten etsade sig fast och jag växte upp. Tyvärr blev jag aldrig min hjälte, för någonstans inom mig fanns Jante som ingjöt skepticism och försiktighet till det som kom i min väg. Trots detta tog jag mig an och hantererade utmaningar med bravur. Som jag aldrig insåg då, men någonstans fanns en drivkraft till utveckling. Utveckling var min väg och jag såg mig aldrig om.
Idag kan jag se mig om, men fortfarande med lite vemod och rädsla för något som jag bara kan hantera i mina drömmars värld. Saknaden kan göra ont, men det är inget som skrämmer mig. Jag har blivit vuxen och en x-man som kan hantera livets olika skeenden och jag är nu här i mina drömmars horisont. Omgiven av hav som svept Amistad till en fristad med grönskande ängar där mina barn kan springa fritt, nynnandes på lilla huset på präriens signatur. Vem jag är? Det vet jag fortfarande inte och det är det som är min drivkraft att lära känna. Jag flyr in i sagornas värld, men återkommer när jag trycker på stoppknappen. Fjärrkontrollen ligger i min hand och styr det jag tar mig an. Allt är under kontroll i min egna lilla saga. Här är jag nu och här vill jag vara...
