Ännu ett luftslott som sprängts!

Jag faller och faller. Fötroendet dalar och jag känner en känsla inuti mig som jag inte vet hur jag ska hantera. Vart jag än vänder mig har jag en känsla av tvivel och skepticism. På allt för många ställen som jag tagit mig an har min kritiska blick synat sömmarna. Ju längre tiden går desto mer tvivel växer inom mig. allt handlar om stora, stolta luftslott som basunerar ut sina välgärningar och stolta metodutvecklingar. Tyvärr är mestadels av detta utformade luftslott som byggts upp likt papperssvalor.

Det är jämställdhetsplaner, lika behandlingsdokument, krishanteringar etc som utformas. Dock är det allt för ofta jag möts av personer som på ett eller annat sätt utsatts för luftslottens baksida och som, likt försökskaniner, fått ta del av att de inte fungerar i reella situationer eller ens appliceras.

Efter en lång tids samhällsdvala misslyckades jag med att hålla mig borta från en debatt i just torsdagens Debatt, som berörde mig och som tyvärr inte heller överraskade mig.

Vem kan ha undgått Linneas öde i lilla Bjästa där den ena efter den andra personen avslöjar att man misslyckats med mycket av sitt arbete och att man nu ska ta lärdom av detta. Ord, ord och åter ord. En gång nedpräntat på ett vitt papper av någon som tyckte det lät bra. Om de utformade planerna, krishanteringarna fungerade, eller ens använde, är jag tveksam till hur många som ens verkligen visste. Uppenbarligen fungerade inte skriften, för annars hade inte Linnea hamnat där hon är idag och mått som hon gör idag. Vi glömmer allt för ofta bort individerna i alla dessa luftslott och det gör ont i mig när jag möter alltför många ungdomar som råkat ut för, situationer, händelser, öden som på ett eller annat sätt satt spår i deras förtroende och beteende på grund av skolor, arbetsplatser satt andra prioriteringar på grund av den vanliga klyschan tidsbrist eller skral budget.

Jag hoppas att vi någon gång kommer till insikt i att det inte räcker med en e-kurs på 20 minuter, eller en förmiddags föreläsning med en välartikulerad konsult till att utforma alla olika planer, hanteringar och framförallt värdegrunder för att lyckas arbeta med de "mjuka värdena". Överallt möts vi av fina ord så som värdegrunder, mjuka värden, hälsa på lika villkor som sveps in i teoretisk bomull och lättar vårt samvete så fort vi nickar instämmande på ett personalmöte, eller i bästa fall, skriver under på ett papper som vi skummat igenom. Tänk nästa gång på hur dokumentet du skriver under används i din omgivning så att du inte sitter och kan förebygga ett öde likt Linneas, men låter bli när du inte är delaktig i själva arbetet.

Hur ska vi arbeta med förebyggande åtgärder, vad kan vi göra för att luftslotten kan torna upp till de faktiska, skyddande borgar som de kan och ska vara? Varför låter allt för många verksamheter siffrorna tala, istället för handlingarna. Byråkrater sitter och utformar en verklighet vid sina skrivbord och har ingen aning om vad de sätter åt sidan när de, dokument efter dokument, skriver under och placerar i en pärm som hamnar i hyllan på kontoret. Bland alla andra pärmar av ord och siffror.

Varför vågar vi inte vara kritiska och ställa frågor, varför blundar vi för att gång på gång låta de fina orden klinga efter avslutat papper istället för att handla, eller frågat Kalle, Stina, Linnea hur de faktiskt mår och berörs. I uppsatser och metodutvecklingar kallar vi dem målgrupp. I invecklade utsvävningar gömmer vi verkligheten för att få projektanslag beviljade och spaltmeter av rubriker i pressen.

Men vi glömmer då alla Linneor som kan drabbas på ett eller annats sätt. Glöm ej bort det när inte lika behandlingsplaner, mobbingdokument, alkoholpolicys efterlevs.

Trots att filmen Boot camp gav ett mediokert intryck sprängdes mina känslor ut i en kavalkad av ord och tankar, efter en tids reflekterande i omgivnigen. Hur personer snabbt dömer och stänger av det humana filtret. Linneas öde där nästan en hel by lyckades bortse från humanitet och agera efter sitt sunda förnuft och lyssna på och agera utefter skvaller, enligt min mening. Andra städer möts av rubriker där några ungdomar åker in i bergväggar och deras liv tar ett abrupt slut inne i en mörk tunnel.

Vi har ingen aning om varför personer i vår omgivning gör som de gör och hamnar där de hamnar, men alltför ofta hör jag personer som dömer, på mycket lösa grunder, och lägger över hela skulden på dem själva. Visst ligger stort ansvar på dem själva, men det finns ofantligt många andra aspekter till varför jag gör som jag gör som vi inte ser. Och ja ja, de hade kanske sig själv att skylla och vi kan se att vi är av med de dräggen... tankar och åsikter som byggs upp då vi sitter med kaffekoppen vid frukostbordet och vänder blad när vi tröttnat på eländet. Vi möts då av ytterliggare ett blad som talar om att EMDs Mattias dansade bäst, Idol Erik chockavgörande, Anna Bergendahls tårar och vi glider bort från den andra verkligheten och in i den nya.

Glöm för allt i världen inte att det är människor bakom ord och utformade meningar i de luftslott som du ibland möts av!