Min inre dialog har upphört, ett tomt öde har lagt sig som ett brus kring tidigare tankar och funderingar. Detta har gjort att det är svårare att skriva av mig och en viss frustration kretsar i kroppen. Vad händer? Nyfiken är borta och en stor suck uppstår när jag sätter mig ner i ett öde skaparvakuum. Samtidigt vet jag inte var jag ska ta vägen med den riktning jag tidigare varit inne på, min väg är inte längre lika rak och given.
Även i den fysiska processen har en hinna av smörjande motivationsolja stannat av. En koma som jag inte hittar ur, kraft och energi är som bortblåst. vet inte riktigt vad som engagerar mig. Det är mycket som jag behöver ta mig för, men det sker ingenting.
Trots detta trivs jag med tillvaron, ibland. Ibland kryper sig en känsla av rastlöshet in i kroppen och jag blir frustrarad och irriterad på att jag inte vet vart jag ska ta vägen...
Så därför är det dags att slå av på den inre dialogen och skita i allt vad skaparkraft tar vägen. jag har ingen nytta av det nu och därför känns det meningslöst att lägga kraft på det. Så det är dags att gå till sin kammare och hitta handling istället för ord...
