"Försök inte muntra upp en pessimist"
Optimister lyckas bäst! Fel. Sanna pessimister, som ser en katastrof runt varje hörn, gör ofta ännu bättre ifrån sig. Om de kan omvandla sin oro till handling. Det menar psykologen Julie K Norem i en ny bok, som ger stöd åt människor som mår illa av "tänk positivt"-prat.
Sluta gnälla och tänk positivt! Optimism är nyckeln till framgång! De senaste decennierna har den positiva psykologin rusat emot oss som en ångvält. Via tidningar, tidskrifter, böcker och Internet har dess budskap effektivt pumpats ut.
För alla oss I-or-typer som tröttnat på optimistkonsulternas tjat om att vi måste se tillvaron från den ljusa sidan, har det dock dykt upp en oppositionslysten bok som piggar upp i höstmörkret.
I Positiv Pessimism (Svenska Förlaget 2002) gör den amerikanska psykologiprofessorn Julie K Norem något så ovanligt som att lyfta fram det positiva med att tänka negativt. Ja, faktiskt. Enligt henne är så kallad defensiv pessimism - föreställningen att alla ens prestationer kommer att sluta i katastrof - en effektiv strategi som kan hjälpa oroliga människor att nå framgång.
- Inom populärpsykologin hävdas det ofta att positivt tänkande fungerar för alla människor, men det stämmer inte. För defensiva pessimister kan det få motsatt verkan. Vi har gjort tester som visar att personer med den här läggningen presterar sämre om de tvingas tänka positivt, medan de klarar sig minst lika bra som optimisterna om de får vara ifred med sin pessimism, förklarar hon i en intervju över Internet från Wellesley College i USA.
När Julie K Noren började studera pessimismens mekanismer i mitten av 1980-talet var forskningen om optimismens många fördelar som hetast i USA. Budskapet var att negativa tankar leder till självuppfyllande profetior: Tror du att det ska gå dåligt på anställningsintervjun, så kommer det att göra det. Det som gjorde Julie K Norem konfunderad var att hon runt omkring sig hade en mängd framgångsrika människor - som inte alls var särskilt optimistiska. Snarare tvärtom. Inför viktiga föreläsningar eller affärsmöten gick de runt och förberedde sig mentalt på det stora misslyckandet. Visserligen hade det alltid gått bra tidigare, men den här gången skulle allt gå åt helvete. Garanterat.
Trots de här ångestskapande profetiorna, tycktes aldrig den stora katastrofen inträffa.
Istället triumferade de gång på gång i både yrkesmässiga och sociala situationer - vilket fick Julie K Norem att intressera sig för pessimismens djupare mekanismer.
- När jag började forska kring defensiv pessimism märkte jag dock att vissa blev väldigt provocerade av att jag lyfte fram fördelar med negativt tänkande. Delvis tror jag att det beror på att pessimism historiskt har ansetts vara en synd eftersom det tyder på bristande gudstro. En annan förklaring är förstås att det känns bra att vara optimistisk. Om jag lyfter fram fördelarna med defensiv pessimism, så oroar sig människor för att de ska tvingas in ett negativt tänkande som på sikt får dem att må dåligt.
Men efter 18 års forskning har Julie K Norem en förvånansvärt optimistisk historia att berätta om defensiv pessimism. Det är inget hemskt sinnestillstånd som måste bekämpas till varje pris. För många blir det istället en effektiv metod att hantera livets utmaningar.
- Det finns olika sorters pessimism. "Vanliga" pessimister har ofta en negativ syn på hela sin livssituation. De ältar misslyckanden i det förflutna och undviker i möjligaste mån ångestskapande situationer.
- Defensiva pessimister däremot har ofta bara låga förväntningar på vissa prestationsinriktade situationer. Vanligtvis handlar det om prestationer i skolan eller på arbetet. De undviker inte heller ångestframkallande situationer, utan använder de negativa tankarna för att omvandla oron till handling, säger Julie K Norem.
I boken låter hon väninnan och universitetsläraren Katherine personifiera den defensiva pessimismen. Hon är intelligent, framgångsrik och förtjust i sitt arbete - samtidigt som hon hela tiden känner sig övertygad om att hennes prestationer kommer att sluta i katastrof. Det prestigefyllda forskningsuppdraget havererar, föreläsningen spårar ut, den vetenskapliga artikeln refuseras.
För att hantera den ångest som de här prestationsinriktade situationerna skapar, använder sig Katherine av defensiv pessimism. I huvudet spelar hon gång på gång upp allt som kan gå snett: diaprojektorn kanske inte fungerar, föreläsningssalen kanske är dubbelbokad och tänk om jag glömmer bort vad jag ska säga.
Onödigt och extremt tröttsamt, skulle antagligen en mer optimistiskt lagd person tycka. Men för Katherine fungerar genomgången som ett slags mental madrassering. För även om förväntade besvikelser är otrevliga, så är de trots allt lättare att bära än oväntade.
- Defensiv pessimism är vanligare bland kvinnor. Delvis tror jag att det handlar om att de ofta har sämre självförtroende när det gäller egna prestationer. Historiskt har kvinnor också mötts av större hinder i situationer där den egna insatsen stått i centrum. De har inte heller uppfostrats i hur man tar kontroll över och stärker sig själv inför prövningar av det slaget. Därför behöver många kvinnor en sådan här strategi, säger Julie K Norem.
Utmärkande för defensiva pessimister är också att de inte ger upp inför de negativa tankarna. Tvärtom. Skräckvisionen av den elake redaktören som refuserar Katherines vetenskapliga artikel, får henne bara att arbeta ännu hårdare fram till deadline. Hon ber kollegan bekräfta litteraturlistan, sätter studenterna på att dubbelkolla statistiken och går själv igenom argumentationen en sista gång för att se att den verkligen är glasklar. Inte konstigt då att det stora misslyckandet aldrig inträffar.
Men även om defensiv pessimism kan hjälpa vissa människor att nå framgång, så är det ingen strategi som psykologiprofessorn rekommenderar alla. I boken jämför hon exempelvis Katherine med hennes make Bill, som istället använder sig av så kallad strategisk optimism. På arkitektkontoret där han arbetar, kastar han sig entusiastiskt över nya uppgifter och han är alltid övertygad att allt kommer att gå bra. Liksom Katherine arbetar Bill hårt, men i hans förberedelse inför ett viktigt kundmöte ingår ingen mental genomgång. Snarare letar han efter förströelse som hjälper honom att undvika att tänka på det som ska hända. Timmarna före mötet läser han kanske tidningar, mejlar kompisar eller kollar in musik på Internet.
- Förklaringen till Bills och Katherines olika förhållningssätt är att han till skillnad från henne inte har något underliggande problem med ångest. Bills strategi är därför att undvika tankar som skulle kunna framkalla ångest. Han blir då väldigt irriterad när hans pessimistiska kollega envisas med att gå igenom alla eventualiteter inför det kommande affärsmötet. Just sådana förberedelser skapar den ångest som han annars inte skulle ha, förklarar Julie K Norem.
Ingen strategi passar alltså alla. Vi har olika personligheter, erfarenheter och ambitioner. Problemet uppstår när defensiva pessimister och strategiska optimister tvingas in i nära samarbete. Då är krocken - och konflikten- ofta ett faktum. I Bill och Katherines fall irriterar sig han på att hon "bara förstör allt som är roligt" med sina negativa förväntningar. Hon å andra sidan retar sig på honom eftersom han aldrig vill planera eller tänka framåt - vilket innebär att även hon riskerar att komma flera timmar för sent till middagsbjudningen eftersom tunnelbanan stått stilla och Bill struntat i att hämta bilen från verkstan. Nej, att få en defensiv pessimist och en strategisk optimist att ro i takt, är mer eller mindre omöjligt, enligt Julie K Norem. Genom att tydliggöra hur de olika strategierna fungerar hoppas hon dock att de olika personlighetstyperna ska få lite större förståelse för varandras sätt att fungera. Förhoppningsvis slipper då Bill uppfatta Katherines alla dubbelkollar som personlig kritik mot honom. Och hon kan lättare acceptera hans obefintliga planering eftersom hon inser att den inte bara handlar om lathet, utan också om ångestbekämpning.
Okej. Alla människor har olika sätt att handskas med livets prövningar. Men samtidigt verkar ju Bill leva ett betydligt roligare och enklare liv än Katherine. Hennes mentala och praktiska förberedelser tar väldigt mycket tid och energi.
Vore det inte bättre att lägga den kraften på att försöka bli fri från den underliggande prestationsångesten?
- Visst. Defensiva pessimister kan försöka minska sin oro på olika sätt. Det finns kognitiva beteendeterapier som hjälper och på kort sikt kan ångestfyllda personer även bli hjälpta av medicin, säger Julie K Norem.
- Samtidigt tror jag inte att vi kan eller bör göra oss av med alla negativa känslor. Även de fyller viktiga funktioner i våra liv. Så länge de mentala förberedelserna inte tär för mycket på individens eller omgivningens krafter, behöver inte defensiva pessimister känna att det är något fel på dem och de behöver inte bli botade. Det här är en självterapi som hjälper dem att hantera obehagliga situationer i livet och nå framgång.
(www.svd.se, Anna Lagerblad, publicerad den 27 november 2002)
