"I romanen ”På spaning efter den tid som flytt”, av Marcel Proust, har tiden en särskild betydelse för livskänslan. Ibland kan man få en upplevelse i nutiden, som väcker liv i minnen från det förgångna, så att det förgångna träder fram med ny intensitet. När minnet på så vis har slagit en bro mellan förflutna och nutida erfarenheter, därför att man anar likheten, då förnimmer man också en rikare livskänsla och starkare färg hos dessa erfarenheter, än vad man förut kunde se."
(www.wikipedia.se, sökord: tid)
På senare tid har mycket av mina funderingar handlat om tid. Överallt hör jag att vi inte har tid. Varför är det så att ingen vågar dra i bromsen då? För att få tid, måste vi skapa tid! Tyvärr är det alltför många som istället jagar och jagar för att hinna ikapp till nästa uppgift. Uppgifterna blir då fler och fler och tiden än mer knapp. Verksamheter, familjer, människor blir mer stressade och tänker mindre rationellt. Jag är en av dem, men jag har äntligen vågat prioritera.
Vad krävs för att vi ska våga dra i handbromsen. Måste jag gå in i väggen eller drabbas av depression för att jag inte räcker till? Vid de flesta, eller rättare sagt alla tillfällen kvalitativa utsagor berättas handlar det om personer som vågat prioritera, säga nej till kvantitet och utvecklat en kvalitativ väg. Men varför är det så många som inte vågar prioritera eller välja den "andra" vägen?
På samtliga arbeten jag befunnit mig är tiden den största bristvaran. Stressen har stundtals varit alltför påtaglig och reaktionerna mycket märkbara. Klimatet blir därefter, men ingen vågar bryta råttracet. Tiden blir mer knapp och irritationen allt större. Dessutom blir passiviteten allt större och effektiviteten mindre.
Inom Livsverkets väggar är jakten densamma. Det är alltför många gånger vi utbrister: tänk vad skönt när vi blir klara, då kan vi börja njuta. Berättelsen om affärsmannen och fiskaren gör sig påmind varje gång. Jag har blivit affärsmannen som jagar tid och pengar som i sin tur ska möjliggöra mer tid med familj och vänner och andra utsvävningar. Tror jag det kommer bli så någon gång? Inte om jag inte ändrar inställning och synsätt. Något jag äntligen förstått och jag arbetar med att ändra min inställning. Dock faller jag ibland tillbaks på den gamla halkiga och ineffektiva vägen med ett resultat som blir därefter.
Mitt arbete har upptagit en stor del av min fritid och dessutom varit TVUNGEN att avverka en stor hink sysselsättning innan avkoppling och tid kunnat få utrymme. Det dåliga samvetet över att inte HINNA prioritera det som fiskaren gör blev märkbart ett antal gånger per dag. Jag höll på att hamna i Hipp Hipp sketchen där familjefadern läser transparent Text TV under barnprogrammen för att hinna få "kvalitetstid" med barnen.
Efter att ha läst Ricardo Semlers tankegångar i boken "Företaget annorlunda" har det satt igång en del funderingar:
"Varför kan vi inte ta med ungarna till jobbet om vi kan ta med jobbet hem?"
"Varför tror vi att motsatsen till arbete är fritid när det i själva verket är sysslolöshet?"
Hur ser vår livsstruktur ut och vad ska få oss nöjda?
Vi tar efter den österländska filosofin medan de tar efter den västerländska. Hur kommer det sig? Hur utvecklar vi vårt samhälle, vad strävar vi efter? Strävar vi bara efter ekonomisk vinst och bortser från välmåendet. Till vilket pris gör vi som vi gör?
För ett tag sedan tog jag kontakt med en gammal vän som verkligen tagit sig an fiskarperspektivet och jag kom på mig själv med att drömma mig bort i hans reseskildringar och foton. Det var kontraster mot min egna värld som jag byggt upp med hus, familj, hund och bil. Min kamp kom att handla om försörjningplikt och uppfylla mina karriärsmål. Och det har kostat dyrköpta lärdomar och jag kommer på mig själv ibland och frågar mig: Vad håller jag på med?
Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad strävar jag efter? Vem är jag? Hur är jag?
Troligen hade Sokrates grillat mig rejält med sina sokratiska frågeställningar. Dock känner jag att jag har hittat en balans, men som alltför ofta rubbas. Tidigare var det raka motsatsen genom att jag kunde drömma mig bort och fullständigt översköljdes av känslostormar vid nostalgiska tillbakablickar. Konsekvensen blev att jag knappt vågade titta i mina fotoalbum. Efter kamp och vilja började jag komma över fördomarna och de förutfattade meningarna över att "pojkar gråter inte" och att inte bara längta tillbaks till den gamla goda tiden. Balansen verkar som att den nu har slagit över åt andra hållet där jag knappt hinner med att blicka tillbaks eller fundera på den gamla goda tiden. Jag har börjat tulla på mina reflektionspauser eller den egna kvalitetstiden. Visst har jag kvalitetstid, men inte i ordets rätta bemärkelse. Mentalt är jag inte i återhämtandet tan befinner mig i skapandet framåt och framtidsprojekt.
Det är nu dags till att säga stopp! Jag gör uppror mot min egna inre VD för att få tid. Att skapa tid.
En viktig fråga är:
"Är tid absolut eller bara relativ? Är oföränderlig tid konceptuellt omöjlig eller finns det möjliga tolkningar? Är tiden en statisk dimension eller "går" tiden i någon verklig mening? Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva, enbart beskrivningar utifrån våra sinnen?"
(www.wikipedia.se, sökord tid)
Kan jag själv påverka min tidsuppfattning? Kanske det, men däremot kan jag prioritera för att ta tillvara på min tid. Precis som fiskaren... eller munken som sålde sin ferrari.
För er som har glömt...
"En fiskare hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig på stranden och titta på solnedgången.
– Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.
– Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren.
– Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över? sa affärsmannen.
– Vad ska jag göra med den fisken? sa fiskaren.
– Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.
– Vad ska jag göra sen då? frågade fiskaren.
– Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.
– Det är ju precis vad jag gör."
Och det är precis det jag ska göra!
