Det finns en ryggrad, en stomme i tillvaron. Något att luta sig mo vid förvirring och vilsenhet. Ett hem, min borg, mitt hjärta. Det är ok att ta ut svängarna, för jag vet vad jag har och vad jag kan. Det är helt ok att ta tid på sig, för jag vet att jag inte behöver ha bråttom. En trygg, säker plats där tiden upphör, en fristad. Jag är hemma...
"Tänk att vara i hamn, att jag äntligen nått dit Tänk när jag kommit fram efter en lång och stormig tid Att kunna kalla sig man, att våga älska den bredvid Att vara stolt för sitt namn och kunna bjuda på sin tid Jag vill våga älska, Jag vill våga vara han som vågar låta sig älskas, som har kommit fram Den vägen som jag åker på är krokig och dan Det händer att jag stannar till ibland men jag tar mig ändå fram Den vägen som jag hamnat på, den är smal och full av damm Men styr jag bilen med en varsam hand kommer jag nog fram Det mesta jag gjort är sånt som inte stannar kvar och såna saker jag gjort var kanske aldrig särskilt bra Och det finns saker jag fångat som idag inte jag har kvar Men jag kan inte ångra, jag går aldrig tillbaks"
Vägskäl med Jumper.
