Ta dina känslor på allvar - både som optimist och pessimist!

Från att varit en svallande känslomänniska som öppnar upp mina funderingar har jag under sista tiden funderat på hur det har bemötts och vilka händelser som medföljt. Vid tidigare tillfällen har jag varit öppen och ärlig, men det innebar att många personer istället vadderade mig med dunkuddar och curlade undan utmaningar för att de trodde jag var en superkänslig liten skolpojke. För många var känslor svarta eller vita, himmelsk fröjd eller infernots djupa avgrund. Det var inte så att jag var superkänslig eller öppnade upp mina innersta och djuplodadde tankar. Det finns en gräns och även jag har hållt på denna. Jag håller till viss del isär arbete och privatliv. Dock under en period då elliot var sjuk uppkom många spännande fenomen som jag funderat på i efterhand. under hans första år var det svårt att inte påverkas av den känsloanstormning jag utsattes för och det var mycket svårt att stänga av känslorna på arbetet.

När jag nu bytt arbete handlar det för mig om att känna in en känsla, lära känna nya arbetskamrater och insupa en atmosfär. Alltså blir det otroligt mycket intryck som ska hanteras och källsorteras. För mig är det naturligt att prata om dessa lärdomar och mycket intressant ur beteendevetenskapligt perspektiv. hur fungerar grupperna, vad presteras, hur presteras det. I detta läget blickar jag gärna på det ur ett kommunikationsmässigt sätt, hur öppet klimat det är, vad följs upp, hur ofta följs det upp. faktorer som jag anser är superviktiga för att orka prestera i dagens målfokuserade verksamheter.

För ett högpresterande team är kärnan just kommunikation och uppföljning nyckelorden. Tyvärr ser jag allt för ofta att i tuffa tider blir det en mer slutenhet och tittar vi på individer som börjar må dåligt är en vanlig signal tillbakadragenhet och tysthet. För mig har det alltid handlat om att lyssna och ställa frågor och det har gjort att jag stött på ett antal människor som öppnat upp sig och där det visar sig att de mår superdåligt. Och detta bara genom ett helt vanliga vardagssamtal. Alltför många av dessa har varit ungdomar där jag varit deras enda vuxenkontakt. När jag läste om Therese Johansson Rojos öde och sms serien som publicerades var min första tanke hur många outtalade känslor som bubblade i dessa ungdomar och vilka känslostormar som fanns ibland dessa ungdomar. Små tankar och funderingar kan växa till gigantiska och ställa till stor oreda. Ovisshet är ett mäktigt och farligt vapen.

Otydlighet skapar fantasier och det tror jag många håller med mig om. Och negligera aldrig känslor! För att kunna ta ungdomars känslor på allvar tror jag att många vuxna behöver börja ta sina känslor på lika stort allvar. Det är ett bra plåster för sinnet och själen och skulle ge oss ett betydligt mer välmående samhälle. det är ialaffal vad jag tror.

Ulrika By skrev en artikel ur DN 2009-08-06 om just ämnet känslor.

”Ungas känslor starka”

"Unga människors känslor tas alltför sällan på allvar. De får ofta höra att ”det går över”, ”så är det när man är tonåring” – i stället för att de blir lyssnade på.
– Vuxna måste bli bättre på att lära unga att hantera känslor som svartsjuka och kärlek, säger Julianna Weiss, psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Hennes intryck är att allt fler unga söker professionell hjälp för att komma till rätta med sina kärleksproblem. Deras känslor är ofta starka, ibland otroligt styrande och nästan skrämmande för dem själva. Och ofta möts de av väldigt liten förståelse och stöd i att hantera vad de känner.

– Många upplever sig kränkta av att de får höra att det är ”typiskt i tonåren” och att ”det går över”. Min erfarenhet är att det vore mycket bättre om vuxna faktiskt tog sig tid att lyssna och prata med dem om både starka och svåra känslor, säger Julianna Weiss.

Det Julianna Weiss säger anser hon har bäring både på den situation som ledde till mordet på Therese Johansson Rojo och på den situation som nu uppkommer när hela förundersökningen blir offentlig.

– Jag har svårt att tänka mig att en femton-sextonåring som tar del av ett förundersökningsprotokoll kan hantera de känslor det kan väcka. Jag är övertygad om att många kommer att få ångest och sömnsvårigheter och undra hur de ska tänka. Å ena sidan blir det väldigt verkligt att det faktiskt har hänt – å andra blir det nästan fiction. Jag hoppas verkligen att alla vuxna runt omkring tar sig tid att prata om det så att de som behöver kan skaffa sig kontroll över vad de känner. Det är bra att skolorna börjar snart, där finns det en struktur och jag hoppas jag att man tar tillfället i akt att samtala om det som hänt och de detaljer som nu kommer att avhandlas i offentlighetens ljus, säger Julianna Weiss."