jag lever i en saga...

Hulkande sitter jag i soffan. innerst inne kan jag inte släppa meningen jag fått höra genom livet. Överallt, men ändå ingenstans. pojkar gråter inte. Jag gör det, känslor svallr inombords. tankar tänks och scenarior spelas upp. vågor av känslor sveper över mig. känslor som påverkar mig till att göra något, påverka. frustrerad över att inte kunna hoppa i stålmannendräkten och flyga till undsättning.istället sitter jag i soffan, maktlös. den ena orättvisan eller grymheten spelas upp i min vardag. vad kan jag göra? kan jag påverka? hur? istället för batmansignalen har vi nyheter och ibland kan jag knappt se det, orkar inte se det. varför, hur kan vi? mot varandra.

som tur, eller otur, kan jag idag stänga av, trubbas av. låta bli att känna och det gör att jag orkar skapa. jag vill skapa en plattform av trygghet. både hos mig och min familj. men ambitionen är större. jag vill skapa trygghet i landet, till och med världen. i dessa tankar känner jag mig liten och det är i det lilla jag skapar, påverkar. likt en svamp suger jag åt mig allt som sägs. både i fantasin och verkligheten. hjärnan kan ju som sagt inte skilja på fantasi eller verklighet. inte jag heller.

ledsamheten kom till mig i fantasin. sista avsnittet av greys anatomy gav mig tankar och funderingar. som liten skapade jag monster, men idag skapar jag sagor. nattsvart blev ljust och jag tror på sagor. anledningen till det är för att jag lever i en saga.

" You know how when you were a little kid and you believed in fairy tales, that fantasy of what your life would be, white dress, prince charming who would carry you away to a castle on a hill. You would lie in bed at night and close your eyes and you had complete and utter faith. Santa Claus, the Tooth Fairy, Prince Charming, they were so close you could taste them, but eventually you grow up, one day you open your eyes and the fairy tale disappears. Most people turn to the things and people they can trust. But the thing is its hard to let go of that fairy tale entirely cause almost everyone has that smallest bit of hope, of faith, that one day they will open their eyes and it will come true." (Greys anatomy)

som tur väl är trivs jag i min saga. jag lever efter:

"Make a plan… Set a goal… work to it… but every now and then look around… drink it in… this is it. But it may all be gone tomorrow." (slutord i greys anatomy för denna säsongen.)

som sagt, det gäller att stanna upp i nuet ibland också för att se vad jag har. inte bara vad jag kan få...

tyvärr så kan jag inte bli vän med tekniken och få in de bilder jag önskar hemifrån. ge er till tåls mina vänner.