i huvudet på en statare

Det har varit en hektisk helg, oplanerad, men välfylld. trodde jag skulle kunna få pusta ut med bonussöndagen som innebar ytterliggare en ledig dag. trots detta blev det fullspäckat schema. Fika i goda vänners lag på en mindre grönskande yta, eftersom även de har landat i en byggprocess. De tog fegvarianten och det gör att de har tid över till att bjuda på fika med sju sorters kakor och finputsa trädgården. Somliga har det bra! Under denna vistelse tyckte Robansson att jag skulle ha mer att göra. Därför fick jeg ett antal växter som skulle ner i akvariet. Han kände till min filosofi, gör det eller släpp det, och ville testa mina gränser. Med huvudet bland fiskar och växter kändes det dock lite lustigt att städa ett akvarium som jag enbart ser vid städningarna.

Mitt i värsta julstädningen dyker min kära fader upp och i sitt fullspäckade schema har han hittat en lucka. Luckan bestod av att göra iordning båten. Sagt och gjort, tjugo minuter senare står jag med en ny skurborste i handen. Förhoppningsvis ska vi få i båten i vattnet i år. Även om det kändes mycket avlägset när vi drog båten tre mil inåt land för en teknisk översyn. På väg hem började ögonlocken tyngas och väl hemma kunde jag äntligen umgås med familjen genom att se en halvtaskig film som inte förtjänar att nämnas här. Det mina vänner är kvalitetstid med familj som syftet med mina oplanerade dagar.

Midsommardagen blev återigen med pompa och ståt och välfyllda bukar, då vi på ön samlas och tävlar i att äta snittar. I år hade det tillverkats 4700 stycken med diverse olika tillbehör. När man inledningsvis sitter och stirrar ut över de välfyllda borden gäller det att inse sina begränsningar. Det är ungefär som att inte hänga på en klunga i cyklingen. Jag ökade i år och landade på 100 jämnt. Segraren pressades upp till 320, vilket var nytt rekord. anledningen var att en av nybyggarna tog täten och de ska snabbt veta sin plats. Nybyggartobbe gav upp vid 250 eftersom de hade stopp i deras avlopp och Sessan hade lovat ut toaletten i nödfall. Vid 200 började hon skruva på sig och påpekade försynt att det även skulle komma efterätt.


Efter en tids sökande har jag nu äntligen landat på en ny, tryggare plattform vad gäller arbete. Tiden som projektare är över och jag ska nu vidga min erfarenhet inom de statliga vyerna. Framförallt ser jag fram emot att få spara den energi som krävs i sökandeprocessen och lägga den på andra fokusområden. ska bli spännande att se vad det har för nya utmaningar att ta sig an.

Så nu mina vänner är det endast två månader kvar tills dess att funderingarna frångår de kommunala infallsvinklarna och övergår till statliga. Det blir då i huvudet på en statare... men fram tills dess ska vi välja tapeter och njuta av en oplanerad semester. Som troligen kommer bestå av mer arbete. Vi arbetar ju för att leva eller lever vi för att arbeta?