För tillfället skördar jag frukt efter en lång tids plantering och försådd. Det har nu börjat ge resultat. Jag har hittat en balansgång mellan kunskap och erfarenhet och utvecklat verktyg därefter som gör det lättare att motivera till insatser. Under denna tid har jag hört ett antal underbara uttryck som gett mig både goda skratt och eftertanke. Det senaste och som dröjt sig kvar är:
"Med lång utbildning följer även lång inbillning."
(Per Frankelius - Örebro Universitet och författare till boken Företaget och Omvärlden)
Frankelius talar mycket om faktor X - en faktor att räkna med. Kort och gott att försöka förstå vår omvärld. Att som barn har vi ett helt öppet synsätt, men ju äldre vi blir desto snävare blir vi i vårt förhållningssätt. Vi påverkas av den omvärldsinformation vi tar in som i sin tur påverkar vårt synsätt. Något som kan bli ödesdigert, menar Frankelius. På så sätt kan viktig information passera oss obemärkt om vi inte "knådar om" våra synsätt hela tiden.
"- Det är - tyvärr - det man minst anar som kan vara det viktigaste. Och ännu mer problematiskt är att vad som är det viktigaste varierar från fall till fall. Det man anar är det man lärt sig tidigare, så synsätten spökar alltså. Men synsätten är också räddningen när det gäller att ringa in faktor X."
(www.esbri.se/referat_visa.asp?id=18)
Med omvärldsanalys menar han att det handlar om att ställa sig tre frågor:
1. Vilken information är viktig för just mitt företag? det vill säga vilka faktorer är viktiga för oss därute?
2. Hur ska vi stimulera inflödet till sådan information? det kan göras på olika sätt: genom vårt nätverk, våra medarbetare, säljkår, data, Internet.
3. Hur ska vi omsätta våra insikter i handlingar som leder någon vart i positiv bemärkelse? Analysen är inget självändamål.
När man väl tänkt igenom varför man behöver information, så blir det lättare att agera när den väl kommer in i företaget.
Ett gott exempel
Vidare tar han upp ett gott exempel med företaget Kamewa som tillverkar vattenjet agregat.
" - Kamewa bevakar fackpress, typ svensk damtidning i Dubai, och får då reda på att en shejkhustru behöver en ny yacht. Den lilla säljkår man har allokeras då på denna familj i Dubai och deras smak för inredning och båtar, och på det sättet lyckas man sälja in affär efter affär.
Knepet är att för det första hitta de kunder som ska bearbetas i det myller av potentiella kunder som finns i världen. För det andra handlar det om att hitta kunderna i rätt tid, i Kanewas fall innan familjen hunnit köpa en båt. För det tredje, med hjälp av kunskap om kunden kan budskapet och produkterbjudandet anpassas så att det passar perfekt. Detta, menar Per Frankelius, visar betydelsen av aktiv informationssökning när det gäller att skapa nytta i företaget."
Vad kan då företaget göra för att på sikt säkra inflödet av korrekta kunskaper? Frankelius har svaren.
- Varför inte starta en nyhetsredaktion i företaget? Men man håller inte bara på med snabba förändringar, utan behöver även reflektion. Därför brukar jag föreslå företag att bygga ett litet "vision center" dit de anställda kan gå och fundera över frågor som: Vad håller vi på med egentligen? Vad händer i vår värld? Alltså ett ställe dit de kan gå för att i lugn och ro knåda sina tankar."
(www.esbri.se/referat_visa.asp?id=18)
Som avslutande ord tycker jag det är lämpligt med Frankelius ord om faktor X.
"Världen är inte vad vi trott att den varit.
Vi behöver en ny teori,
en teori som beaktar "faktor X"
och en teori som speglar förändring över tid."
För mig är förebyggande insatser faktor X och något som är mycket svårt att motivera vid många lämpliga tillfällen. Orden konkret, flummigt, tidskrävande är skydd för att anamma det osynliga och "otäcka".
Det har varit en lång och tuff resa för att finna "packeteringen" av koncept och verktyg. Jag börjar dock skönja lite ljus i tunneln. Många i min omgivning är dock inte där ännu, men de har tagit sig något steg upp i beteendeförändringsstegen och börjat visa en viss nyfikenhet. Det gäller bara att orka härda ut och inte ge sig för trägen vinner, som det så vackert heter.
