Det var en gång... Ja så börjar ju de flesta sagor. Sagor där det goda kämpar mot det onda. Svart mot vitt! Ovänner förenas i en kamp mot en gemensam fiende. Något som förenar dem i ett gemensamt mål, en gemensam kamp. Det blir en kamp med "Vi" mot "dem" anda. Narnia, Star wars, sagan om ringen, alla exempel på sagor som för ett krig mot en ondska i olika skepnader.
I Karlavagnen fick lyssnare ringa och berätta om deras kontakt med 2:a världskriget för någon dag sedan. I inledningen ställde Stina Wollter frågan om dagens generation är historielösa. Finns ingen gemensam fiende längre och hur påverkar det oss?
Finns det en avsaknad av "vi" mot "dem"? För mig tycker jag att jag ofta ser och hör "vi" och "dom" i olika samhällsdebatter. Flyktingdebatter, debatter om terrorism, politik osv. Det uttalas många gånger vi eller dom inom dessa debatter, medvetet och omdevetet.
Liknande fenomen går att utläsa i Karksrona och debatten kring bygget för de bostadslösa. Många gånger har jag även stött på attityderna kring alkohol... En de får skylla sig själva- mentalitet! Det är var och ens ansvar.
Vad har vi för människosyn idag? Stödgalor, Postkodlotterier, osv drar in stora summor till välgörenhet, det ena rekordet efter det andra slås. Men när pengarna ska användas och gör att verkligheten kommer in på husknuten, då är det dags att sätta stopp för detta vansinne. En dubellmoral utan dess like. Det vi inte ser eller kommer i närheten av kan vi stödja, men sen får det vara nog. Något som skapar debatter och "småkrig" mot en gemensam fiende. Närhet kallas fienden och sker på många håll i dagens samhälle. Tyvärr verkar denna mentalitet även infunnit sig i den politiska kampen, som genomsyras av allt för många "krig" istället för dialoger och gemensamma kamper för ett bättre samhälle.
Zimbardos experiment visar tydligt vad som händer vid en "vi" och "dom" anda. I SvD 18/8 2007 publicerade Per Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, en artikel med titeln "Lucifereffekten är en del av evolutionen" som tog upp just Zimbardos experiment och dess effekter av helt "vanliga" människor.
1971 gjorde socialpsykologen Philip Zimbardo ett experiment där vanliga, välanpassade människor på kort tid förvandlades till sadistiska fångvaktare. I artikeln går att läsa om det farliga med "vi" och "dem" attityden. Faran ligger inte i orden, som kan göra att folk delas in i innanför och utanförgrupper, utan i de moraliska attityder som följer med uppdelningen. Genom att använda "vi" och "dom" avgör man vem man ska uppträda moraliskt hyggligt mot och vem det inte är så noga med.
I experminetet byggdes ett låtsasfängelse upp i en källare på psykologiska institutionen vid Stanforduniversitetet. Tjygofyra manliga studenter som inte kände varandra delades slumpmässigt upp i två grupper, där den ena gruppen blev fångar och den andra fångvaktare. "Fångarna" visiterades nakna, sprutades mot löss och försågs med kedjor runt anklarna. "Vakterna" fick inga särskilda instruktioner om hur de skulle bete sig. Inom vissa gränser fick de göra det de ansåg vara nödvändigt för att upprätthålla ordningen och få respekt från fångarna. Armhävningar var ett vanligt straff som användes mot fångarnas "respektlöshet" gentemot vakterna.
Fångarna och vakterna anpassade sig mycket snabbt till sina roller och det gick mycket längre än vad man förväntat sig. Detta ledde till farliga och och psykologiskt skadliga incidenter. Ett uppror bröt ut redan andra dagen som fick till följd att vakterna bröt sig in i cellerna, klädde av fångarna nakna, tog bort deras sängar, förde vissa till isoleringsceller och mobbade fångarna.
En tredejedel av vakterna bedömdes eferåt ha visat verkligt sadistiska tendenser. Många fångar fick trauman och fick lämna experimentet i ett tidigt stadium. Efter sex dagar avslutade Zimbardo experimentet i stället för de planerade fjorton dagarna. De uttråkade vakterna ägnade sig allt mer åt pornografiskt och förnedrande beteende mot fångarna. Med "Lucifereffekten" menar Zimbardo att vanliga tillsynes välanpassade människor på kort tid kan förvandlas till grymma och ondskefulla varelser. Detta bara genom att vi delar upp människor i två grupper.
Vidare menar Gärdenfors att ett sätt att skapa en sammahållen grupp är att man identifierar en gemensam fiende.
Känns fenomenen igen i dagens historielösa generation? Många verkar föra sina egna krig mot outtalade fiender. I en dokumentär på TV4 fakta skildrades USAs krig mot den osynliga fienden, terrorismen. Tyvärr verkar dessa osynliga fiender bli allt fler och föda hårdare moraliska attityder.
Med förhoppningar om att våra sagor blir historier med stora inslag av lyckliga barndomar, kärnfamiljer, trygghet och framför allt lyckliga slut kämpar jag för ett medmänskligare samhällsklimat. Ett arbete som består av att finna goda ambassadörer med förankring i närheten och verkligheten. Jag ska helt enkelt bli en Folkhälsopartist.
Så för er som inte har råd att skänka pengar till stödgalor, Postkodlotterier eller andra insamlingar. Skänk en omtanke till alla medmänniskor runt omkring er och utför en god gärning. Det har vi alla råd med.
En jul annalkas med julefrid, julegröt och klappar för en del, men långt ifrån för alla... Så värna om "oss", alla människor. Fattiga som rika, svenskar eller icke-svenskar, missbrukare eller icke-missbrukare, hemlösa eller slottsägare.
Låt oss alla få ett lyckligt slut.
