måndag 20 oktober 2008

På staplande steg det bär


bild: http://lmighton.wordpress.com



Jag jagar och jagar. Benen går som ett par virvlande trumpinnar, men jag kommer inte ikapp. Min skepnad är svart, grå, diffus och betydelselös. Min gestalt ligger före mig och jag ser vad som händer, men jag kan inte påverka. Det svarta hålet blir större och större och suger ur all livsnäring som existerar. Det råder ett mörker och ljusen glesnar mellan andetagen. Tunga andetag, som betyder allt, liv, syre, näring som söker efter just liv. Min skugga är jag, jag som jagar. Men vem är det jag jagar? Mig själv? Livet? Kraften?

Varför kommer jag aldrig ikapp? Jag springer och springer! Men små steg blir mindre och gapet blir större. Ett gap av hålrum som saknar något, men vad?
Ljus, värme, färger? Nej, allt det har jag... men det är något som saknas?

Jag har tömt min sista bägare och nu kan jag bara vänta och se.
Vänta på att vardagen blir kraftfull och drycken ger effekt. En dryck av kraft, glädje och livsrus.
Jag har allt, men vill ha mer.
Mer energi och ork för att ge min familj rättvisa.
Det är tungt att känna den malande kvarnen.
Kvarnstenen maler och maler... i mitt huvud, men vart tar säden vägen?
Jag söker, men finner inte. Jag finner inte min oas av ork och läkekraft.

Att bara vara, blev inte vad jag ville det skulle vara!
Måtte denna trend vända, för jag vill inte ha det så tungt.
Hösten skapar färger och jag vill höja ögonen och njuta av dess färger.
En oas av utsipprande näring. Näring som ska gå rakt in i min själ.
Om jag bara hinner vara!

Förlåt Birro! Du skulle bli mina höstlöv, men så blev inte fallet. Det blev mitt fall!

PÅ STAPLANDE STEG DET BÄR!

Mitt hjärta det bultar på,
Likt en bebis som nyss lärt sig gå.
På staplande steg det bär,
Och av varje fall jag lär.
Om jag mot förmodan skulle ramla omkull,
Jag ger inte upp för den sakens skull.
Hela framtiden jag framför mig har,
Och alla livets trevligheter framöver är kvar.
Livet det leker med oss stora som små,
Oavsett om vi nyss lärt oss gå!

Tankar och tankar...med kraft och glädje, men det är tungt nu, i höstens alla underbara färger.