Svågerpolitik, konsultarvoden, lönebonusar, fallskärmar. Allt ett resultat av människors skrikande efter mer, mer och mer. Fallskärmsavtal som aldrig ifrågasätts, hur är det möjligt att hitta dessa summor i stundtals starkt nedbantade organisationer? Chefer blir fler chefer genom sin tidigare chefstitel. Kan du ha en titel, kan du lika väl ha fem, eller? Status och pengar gör vissa av oss till skrikande skatungar som frossar i pengars drypande makt.
Även för mig som arbetar för det "goda" blir det en ständig kamp för min ekonomiska situation. Mer vill helt enkelt ha mer. Tyvärr är jag inte någon av dem som har mycket, men som behöver mer. Hur ska jag då lösa denna ekvation? Än så länge har lönen mest blivit blod, svett och tårar. Trots att om de uppsatta mål jag strävar efter skulle inbringa rejäla kassaklirr i kistan blir jag inte en del av det klirret. Inte "lilla jag" som kämpar för den goda sakens skull i en hårt slimmad organisation och som alltid vill vara mer slimmad. Förutom bland de med de många titlarna. Titlarna som blir fler och fler, men personerna färre och färre. En rejält hierkisk struktur som lätt kan skapa hopplösa och frustrerade arbetstagare.
Tyvärr har jag hamnat i lite av en pessimistisk svacka som innebär en skeptisk sida till människans godhet. Status, pengar, makt, våld, listan kan göras lång. En annan typ av lista som består av svek, lögner och en typ av omedveten illvilja. Så för mig blir det lite att starta om maskineriet. Som sattes igång för länge sedan i en skolbänk med drömmar och visioner, som skapade hopp och framtid. Trodde jag i min naiva enfald! Erfarenheten gav mig en tuff törn i sidan och visioner blir numera planerade alternativa utvägar.
Hälsa och välfärd som ingen vill satsa på! Drömmar och broar som ingen vill skapa! Hopp och tro som många vill satsa på, men som stannar i bokhyllans dystra mörker. I ett arkiv, i ett hus, i en stad, i ett land, i en värld! En värld fylld av prat, lögner, svek och krossade drömmar. Jättemonster som krossar drömmar i en grå dyster värld.
Dock ska jag så ett frö, ett frö som kan skapa en grönare och ljusare framtid. Tills dess är det bara att slå av hjärnan och kämpa vidare bland alla korridorodjur. Förhoppningsvis blir jag inte an av dem som står med resultatens vilda beroende och solar mig i strålar av kändisskap och titlar. Ett kändisskap som innebär mer, mer och mest!
Så nu är det dags att slå av strömbrytaren på hjärnkontoret och arbeta vidare! Mot en ljusare framtid!
