En inblick i hoppets hopplöshet

Jag känner igen den plötsliga smärtan. Benen viker sig och vid fallet skrapas knäna blodiga. Ansiktet studsar till med en duns och jag pressas mot marken. Blicken suddas ut till en blurrig dimma. En doft jag känner igen från förr kommer till mig. Doften av svek och lögner från förr. Naglarna försöker finna fäste, men skrapar mot markens hårda skal.

I asfaltens blöta pölar ser jag konturer av en omgivning som vittrar seger och som hungrar efter makt och placeringar på småstadens hierarkistege. Spark efter spark knäcker förtroendet och givmildheten i min kropp. Med en suck ger jag upp och låter kroppen ta emot en sista smäll. I mitt inre har jag hittat min idyll som jag krampaktigt håller kvar. Där finns en strävan till människors goda hopp, men som blir svagare för varje slag. Lungorna krymper och andetagen blir kortare och intensivare för varje sekund. I mitt inre pulerar hjärtat som vägrar ge upp. Bilder av vänskap och humanitet sätts på pränten, då hjärnans syrefattiga arbete trubbar av verkligheten och vägrar tro på det som en gång gett hopp, motivation och drivkraft. Inhumanitetens skepnad andas mig i nacken och viskar i mitt öra... jag uppfattar inte orden då verklighetens mörker slutit sig om mig likt en nödlidandes filt.

Slagen upphör och endast ljudet av skepnader som snubblar vidare av hungrande makt hörs tyst, långt borta. De snavar över gravar av idyllens goda människor som en gång i tidens stred för vänskapens land. Jag vet att någonstans i mörkret finns ett ljus, det gäller bara att finna vägen dit.

tillbaks till verkligheten

Efter planering inför svensexor, semester, strandfotbollsturneringar och div. tids -och tankekrävande verksamheter inser man snabbt att dygnet endast har 24 timmar. önskar att så inte vore fallet eller att det fanns ett arbetssätt som tillät ett högt tempo utan energiläckage. Så är inte fallet. Därför har jag nu dragit i handbromsen och har avsagt mig allt vad planering heter inför midsommar och vi ska ta en dag med familjen. Ska bli otroligt skönt. Många kan inte förstå hur vi kan fira en högtid på detta sätt, men är det inte så vi borde fira det?

För min del har ambitionsribban legat högt och det kostar, men är många gånger värt det. Dock så gäller det att ha en balansgång och veta när det är dags att sänka den eller pausa. För oss sjuttiotalister är det ett vedertaget utryck om att vi inte hinner med oss själva eftersom karriären tar sådan tid i anspråk att något måste försummas.

I ett högt tempo försummar jag en del och nu har det varit huset som fått ställas åt sidan. Därför är det snart dags att ta på sig snickarbältet och låta slagen eka. Jag längtar dit...

I drömmarnas värld!

Jag önskar ibland att jag levde i en filmvärld. En värld där jag har kontroll på händelser, skeenden, förmågor, ja , allt som spelats upp på en filmduk. Likt X-men skulle jag hantera situationer och ta mig an dagarnas utmaningar och uppdrag. Med Sandlers fjärrkontroll skulle jag pausa, spola och spela in. Allt för att ha kontroll. Känslor från ett snyftigt drama, ilska från en thriller och styrka från en action skulle jag lagra i min HD ready hjärna.

Min tillvaro under min brokiga och lärorika väg fram till dagens tid har kantats och inspirerats av en uppsjö filmer. Som liten hade jag mängder av filmer som stod prydligt uppradat i bokhyllan. Register efter register dokumenterade allt. Från Patrick Swayzes fallskärmshopp i Point break till Drömmarnas horisont med Tom Cruise. De gav mig alla bilder, inspiration och känslor som jag på något sätt ville förvara och VHS samlingen var ett tecken på detta. Senare började jag skriva för att dokumentera det som for förbi på hinnan och de tankar som uppstod i hjärnbalken. Jag var en grabb fylld av svallande känslor och jag ville förvara både minnen och känslor för att inte glömma. Någonstans, men inte i mitt huvud. Detta för att jag innehar en sentimental ådra som inte klarat av nostalgi. Fotoalbum fick tårar att svalla och jag ville bara glömma, förtränga något som jag visste jag aldrig skulle få uppleva igen. Var sak hade sin tid och därför ville jag aldrig se mig om.

På platser i en storslagen natur drömde jag mig bort till det jag ville vara, men inte kunde förmå mig finna mer än på en duk. Krav och vardagsmåsten etsade sig fast och jag växte upp. Tyvärr blev jag aldrig min hjälte, för någonstans inom mig fanns Jante som ingjöt skepticism och försiktighet till det som kom i min väg. Trots detta tog jag mig an och hantererade utmaningar med bravur. Som jag aldrig insåg då, men någonstans fanns en drivkraft till utveckling. Utveckling var min väg och jag såg mig aldrig om.

Idag kan jag se mig om, men fortfarande med lite vemod och rädsla för något som jag bara kan hantera i mina drömmars värld. Saknaden kan göra ont, men det är inget som skrämmer mig. Jag har blivit vuxen och en x-man som kan hantera livets olika skeenden och jag är nu här i mina drömmars horisont. Omgiven av hav som svept Amistad till en fristad med grönskande ängar där mina barn kan springa fritt, nynnandes på lilla huset på präriens signatur. Vem jag är? Det vet jag fortfarande inte och det är det som är min drivkraft att lära känna. Jag flyr in i sagornas värld, men återkommer när jag trycker på stoppknappen. Fjärrkontrollen ligger i min hand och styr det jag tar mig an. Allt är under kontroll i min egna lilla saga. Här är jag nu och här vill jag vara...

Lantstil

En arbetskollega går i husplaner och fick mersmak av detta skånska lantställe ef ter att ha tittat runt på nätet och jag kan bara instämma.









(www.hemnet.se 100607)

Faller fritt

Efter en tids resande landet över har jag hunnít förkovra mig i både musik och böcker. Något som jag älskar, men aldrig har tid med här hemma. jag vet att prioritering är A och O och att det ska finnas tid över för en själv, men ibland går inte det. detta beroende på att har jag tagit mig an något så slutför jag inte det förrän det är klart. och familj, hus och arbete är eviga projekt. det kan låta negativt, men det finns inte en uns klagan i det för det är det härligaste som finns.

Dock så kan tid för sig själv vara nog så viktigt och det är där resor och utbildning kommer in i bilden. Med resande och utbildande så uppkommer alltid luckor som ger tid för läsa eller lyssna. allt från flygförseningar tills nattlampan är släckt på hotellrummet.

Under denna tiden så har jag fastnat för melissa horn och...

Vad vill du säga när allting blitt sagt?
Vad vill du känna när någon tagit din makt?
Du vill att jag ska sjunga men bara om sånt som hör till sitt
Men ska jag sjunga så ja då ska det finnas tid att sjunga fritt

Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Och hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt
Men ska jag känna ja då ska det finnas tid att känna fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Och hur ska du våga chansa du som aldrig haft nån tur?
Du vill att jag ska älska någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska ja då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ska det finnas tid att falla fritt


Så nu är det min tur att falla fritt så därför faller jag fritt. det jag påbörjas avslutar jag. att falla fritt handlar för mig om att släppa alla krav och måsten och bara ge sig hän.

Det finns en frestelse i närvaron.

Befinner mig nu i storstaden och tar mig fram med begeistring. här finns ett oändligt utbud och nu när den lilla pojken börjar växa upp och känna sig trygg är det lättare att flytta fram positionerna. temat under vistelsen har varit att jaga inredningsaffärer, förutom jobb då, och har hittat ett antal. Förstår att vissa bloggare och inredare spelar i en helt annan division då jakten inte blir lika svår med det ofantliga utbud som finns. Allt från NK med Newport, Lexintgton, SIA, Bruka och mindre affärer med ett gigantiskt varierat utbud som passar mig. Dock finns det en hake och det är kapitalet, i en stad med ofantligt utbud är det pengarna som talar. Men det är roligt att hitta inspiration och försöka få fram en bild över hur vi skulle vilja ha det. Och med små medel kan man även utföra stora underverk...