Manligt VS kvinnligt

Ibland blir det så uppenbart. Efter det öppnats mors dag present, Sessan kunde inte hålla sig, märktes det tydligt på hur olika vi hanterar tekniska prylar. Det skulle absolut inte tryckas på en knapp INNAN bruksanvisningen lästs för att börja bruka prylen. Manliga förespråkaren kunde inte förstå varför prylen inte använts på en halv dag, manualen går ju att läsa SEDAN.

ja, se ibland är det biologiska skillnader i våra roller...

Hjärnsläpp

Det råder släpp i hjärnkontoret och det är nog gränsfall till ett eko som trummar mellan öronen. I och med det rådande bristen på aktivitet ska jag vara glad att jag inte försörjer mig på författarpremisser. Desto mer aktivitet har det varit av fysisk karaktär, inge er inte i några freudianska fantasier för tillökning är redan på väg inom en ganska snar framtid, med hammare och skruvdragare. Det är snart dags att ge sig in på allrummet och det kommer bli en prövning på finsnickeriets kunskaper. jag har en bild av hur jag vill ha det, men det innebär att jag både måste finna byggmaterialet och vara så pass skicklig så att mina krav uppfylls.

Nu har jag äntligen funnit luckorna till sovrummet och ska prova om det fungerar att fästa dem med magneter. Så håll tummarna, för fungerar det inte med det så kommer även snickrandet gå in i en byggfas med rådande tomhet, för då har jag ingen aning om hur jag ska lösa min patentare. Men det blir som man tänker, så det blir finfint...


Även barnrummet har börjat ta form och är på god väg att slutföras. Mer bilder är på väg för de nyfikna.

Äntligen är listerna på plats!

Efter mycket teknikstrul har Enigmakoden knäckts och bilder från Livsverket kan läggas ut. Det har varit en lång resa, men nu är äntligen listerna på plats i två av sovrummen där uppe och vi alla kan njuta av vars ett rum. Dock är det sista touchen kvar med både de ultimata möblerna. Det är här det brukar bli en kosnatdsfråga och blir därför en jakt på byten. Runt omkring mig har jag fått höra att när listerna är på plats då kan du börja njuta och koppla av, så blev inte fallet. Tji, fick jag...

Helgen som försvann

Äntligen både väder, medgång och teknik som fungerar. Efter en lång helgs ledighet känns krafterna både starka och fräscha. Som vanligt med långhelger fylls dagarna snabbt och tillslut får man både tacka nej här och där. Trots att det dagarna innan gavs löften om att ingenting, absolut ingenting, skulle bokas in. Så blir ju aldrig fallet med en som inte vet hur ordet "nej" stavas.

Under en av dagarna tog vi oss an utmaningen att ge oss iväg till storkomplexen i Kalmar för att fullfölja vår inredningsrusch och äntligen få känna att vi är helt klara. Resultatet blev att vi kom hem med allt annat utom det som var tanken från början. Och det som väl kom hem till huset vare sig fungerade eller passade in, så det är bara att planera ytterliggare en tur till återbesök.

Nu är det i alla fall klart med byggplanerna till verandan och en markbyggare från Gotland har varit och inspekterat och väglett fram till den bästa lösningen med denna gigantiskt sluttande tomt. Krävdes inte så mycket som vi hade trott och det belastade inte heller plånboken så enormt som vi hade siat om. Så nu är det bara fram med spett och spade och ta sig an det tuffa underlaget.


(www.coastalliving.com; 100518)

Mot ljusare tider

Den gångna helgen har varit lugn och fridfull. Efter en trevlig fredakskväll i goda vänners lag fick kroppen känna på något som inte är alltför återkommande. För lite sömn, och är det något som min kropp och sinne reagerar på så är det just sömn. Jag kan bli som en kobra som hugger på allt och tålamodet är mikroskopiskt litet. dessutom kan varken jag eller min omgivning då inse att det krävs anpassning och världskriget blir ett faktum. Så blev det dock inte denna gången och vi anpassade, och förpassade, oss till en härlig spa upplevelse.

Det sköna med tillvaron nu är att jag har kommit till den dag i Livsverket då listerna hamnar på plats och äntligen hanterar jag finsnickeriet med bravur, eller gömer jag det som inte hanteras med bravur. Så med gott samvete satte jag mig ner i de färdiga rummen och bara njöt. Därefter fortsatte jag med njutningen och avslutade helgen med en lång promenad runt ön i en stillsam natur där havet låg som en spegel. Bokskogar som slgit ut ut och vitsipporna breder ut sin fägring. Det är vår, men temperaturen är vinter, och utelivet blomstrar. Och äntligen kan jag njuta... av allt.

Allt handlar om pengar.

Människor föds, bygger upp relationer. Relationer som leder till vänskap, brödraskap, förälskelser. Allt kantas av kärlek, begär, lust och makt. Slumpen skenar och pengar styr. En av tio återkommer aldrig. Svek och strukturer som gnider dynga i människors sår. Föräldrar som gör allt för sitt blodsband skuldsätts, utsätts och raseras. Inget blir detsamma. Allt för ett steg på fel plats med fel person. Kvar finns inget, inte ens en tomhet, för den smärtar djupt. Kvar finns bara kval som för alltför många troligen slutar med en blick in i den svarta tomheten. En mynning som stinker krutrök som aldrig går att tvätta ur.

Ett land som skenat där enbart pengar talar. Pengar som maktgiriga män jagar för att leva i försummelse. Försummelse och förströelse som raserat tusentals människor och lämnar lidande efter sig vart tredje timma. Böner och hopp sätts på spel, men vem kommer tillbaks och vad kommer denna vem tillbaks till. Var finns det drägliga i ett eko av minnen som studsar i minnets mörka vrå...

Vi är bra besynnerliga, vi tvåbenta tänkande individer. I en oas av liv har mycket gått snett. Ett begär ersätter ett annat begär, som kan sätta någon annan i ett tvång. Droger, kidnappning och prostitution kantar trottoarens skitiga kant och liv som levs släcks av en ödes nyck, ett felsteg eller en framgång.



"trots att regeringen vidtagit omfattande åtgärder för att bekämpa FARC, ELN och AUC, är det fortfarande inbördeskrig i Colombia. Var tredje timma sker det en kidnappning i Colombia. En av tio kommer aldrig tillbaka." Towards darkness by José Antonio Negret.

En drömmares dag

Jag älskar både känslan och det estetista med de amerikanska verandorna och mina planer är att snart sätta spaden i marken utanför vårt hus. Allt för att kunna förverkliga min dröm om ett ställe där man kan sitta och se världen passera förbi.




(www.countryliving.com 100506)

Att bli en vinnare

"Att söka framgång är en tuff resa. Det händer att man går vilse på vägen."
(Torsten Hansson)


För att nå framgång behöver jag veta vad det är. Kan tyckas vara hokus pokus, men för mig är det bara målsättning och framtidsorientering som gäller och det är inte så "bara" det. Vet jag inte vad jag vill, blir det svårt att få det jag vill ha. Ibland kan det tyvärr dyka upp svackor och jag själv känner att jag sprungit i sidled ett bra tag nu. Det finns en gnagande känsla i mitt inre av att jag inte kommer någonvart. Ställer jag dock frågan till mig själv över vart jag är på väg så är det stopp, eftersom jag i dagsläget inte har en aning. Finns en klok sagofigur som uttryckt det så här:

”Kan du säga mig vilken väg jag skall ta?”
”Det beror på vart du ska.”
”Det spelar ingen roll.”
”Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.”

Vet ni vem det är?

Vinnarskallar

Det handlar om att knyta näven i fickan. Att inte låta uppgivenhet bli en strategi. Som liten var jag grym på att plocka fram denna strategi vid vissa tillfällen. Dagar då omgivningen stod med flaggor och hejade, ropade, peppade. friidrottsdagarna var de dagar då denna mentalitet var uppenbar och blodsmaken var ett faktum. Trött, utpumpade stod jag och hulkade efter 1000 meters loppet som plockade fram allt jag hade i envishet och tjurskallighet. Den mentala tuffhetstiden satt i ryggmärgen vid dessa tillfällen. Tävlingsinstinkten var ett tecken på att det röda skynket fälldes ned och blicken borrades ner. Många av mina idrottsutövningar har genomsyrat möjligheten till att späka sin kropp och sinne på fotbollsplaner, vattenskida, i klättring och ett antal löpningar. dock fanns en annan sida i mig som hade en strategi till att ge upp och resignera och det var i vardsgutmaningarna. Helt pltsligt var det raka motsatsen och jag famlade i blindo över vad jag skulle ta vägen eller hur min strategi skulle läggas upp. Ett märkligt fenomen som jag än idag kan fundera och reflektera över. vad har jag tagit med mig från den tiden som "vuxen" person och vilka fallgropar snubblar jag i. Vilka lärdomar kan jag få in i min vardag från när jag stod i startblocken och det bara fanns ett i fokus. Målsnöret dinglade framför mig och det var att koppla bort all smärta och utmattning och plaocka fram max. i klättringen hade jag en suverän mentor som plockade fram det sista ur en för att sätta kruxet man ställts inför. Vid max menade han att kroppen enbart ligger på 50 % prestanda och du kan plocka ur än mer ur dig vid dessa tillfällen. Denna mentalitet blev en sanning och jag har aldrig varit så nöjd över mina prestationer som vid denna tid i mitt liv. kropp och sinne var maxat och tillvaron flöt på mycket bra.

Dessa utmaingar har jag företällt mig försvinner med ålderdomen och då de idrottsliga umaningarna försvunnit. Så här efter Klassikerhalvan blir det ganska uppenbart att vinnarskallen till viss del försvunnit in i mitt skal och jag blir mer vilsen och håglös i utmanande sítuationer. Det är nu dags att plocka fram den djävul som befunnit sig i mitt huvud och spökat på både det ena och andra sättet. det är dags att knyta näven, sänka blicken och bli en vinnarskalle. I vad, det får dagen förtälja...