God fortsättning!

Snart dags att fira in det nya året, men först ska vi njuta av 2009 års sista trålande strimmor. Ängarna tindrar av ljus och svanarnas isande gämmer ekar över havets frusna yta. Luften är klar och kall och det lovar gott för raketernas lyster över himlen vid tolvslaget. Det kommer bli en fin sista dag och ska bli spännande att avnjuta den i goda vänners lag.

Hoppas ni alla får en trevlig afton och värna om era Livsverk som ni har i er omgivning och som ni tar er för under 2010. God fortsättning och må väl!

Glöm ej bort att nyårslöften är till för att brytas! Så tänk er noga för vad ni lovar er och de i er omgivning...

Mot nya tider...

Nya ord under 2009

Märkte snabbt efter att ha gjort svd:s nyordstest hur gammalmodig jag är. Jag har vare sig registrerat orden eller beteendena, så inskränkt är jag. I testet var min favorit gräddghetto som tyvärr inte var ett vederteget ord. Jag ska dock börja använda det så kanske det blir vedertaget till 2010. Vad det betyder får ni lista ut efter denna artikel på www.svd.se där Språkrådet tagit ut de nya orden för 2009:

"Lista över 2009 års nyord

2009 års nyordlista är klar. SvD.se publicerar hela listan nedan.
Alla ord är inte helt nya men det är ord som varit aktuella under 2009:

• Alfanummer: ”telefonnummer” i form av ett namn eller ord i stället för siffror.

• Bilsurfa: balansera på bil under färd (efter engelskans car surf).

• Chefsnappning: det att anställda håller sin chef inlåst för att för att hindra nedläggning av arbetsplats (efter det engelska uttryck som användes i Frankrike, bossnapping).

• Chippa: ny betydelse: läsa av kontokort i en speciell chipläsare i stället för att dra det genom en magnetremseläsare.

• Fiskpedikyr: pedikyr där man utnyttjar fiskar som gnager av hudflagor på foten.

• Frimester: semester då man är helt ledig och inte uppkopplad till arbetet via e-post eller mobil (bildat till fri och semester; inskickat som egetpåhittat ord av Görel Kristina Näslund).

• Fröbomba: plantera på offentliga platser utan tillstånd.

• Fuldelning: skämtsamt ord för olaglig fildelning (jämför andra ord på ful-, som fulsprit ’olaglig sprit’, fultjack ’knark som är orent’).

• Följare: person som registrerat sig för att följa vad någon skriver på en mikroblogg.

• Grindstad: ett inhägnat välbärgat område i en stad (efter engelska gated community ’inhägnat samhälle’).

• Gågging: snabb gång som motionsform.

• Hemester: semester som tillbringas på hemorten (eller ”hemma i Sverige”), jämför svemester (bildat till hem och semester).

• Kvittra: ny betydelse: mikroblogga, jämför tvittra.

• Könskonträr: som är rakt motsatt till vad man förknippar med en man eller en kvinna, bland annat om mansnamn på en kvinna.

• Laddstolpe: stolpe där man kan ladda elbil.

• Mobilroman: roman som skrivs och läses på mobil (efter motsvarande japanska ord keitai shousetsu).

• Norsk karaoke: en variant av karaoke där bara den som sjunger hör musiken och nynnar till den och andra får gissa vilken låt det är.

• Oresebyrå: företag som hjälper personer som vill diskutera en fråga tillsammans utan att behöva resa till ett fysiskt möte.

• Prokotta: rekommendera eller på annat sätt främja (ett företag som anses arbeta på ett bra sätt) (efter engelska procot bildat av pro- ’för’ och boycot ’bojkotta’).

• Sitskate: en sorts kälke med skridskomedar, även sittskridskor eller skridskokälke (till engelska sit ’sitta’ och skate ’skridsko’).

• Slidkrans: ny benämning på det som kallats mödomshinna (lanserat av RFSU).

• Spikmatta: ökad användning: matta med piggar, avsedd att verka avslappande.

• Sporta: ny betydelse: visa upp (kläder e.d.), stoltsera med (efter motsvarande användning av engelska sport).

• Sprita: ökad användning: rengöra (händerna) med handsprit.

• Stjärnfamilj: familj som inte behöver motsvara den traditionella kärnfamiljen.

• Stuprörspolitik: politik som är snävt inriktad på något och saknar helhetssyn.

• Svemester: semester som tillbringas i Sverige (och inte utomlands), jämför hemester (bildat till Sverige och semester).

• Svininfluensa: felaktig benämning på den nya influensan A(H1N1) (svininfluensa refererar till en annan, tidigare typ av influensa).

• Tvittra, twittra: mikroblogga (i synnerhet på mikrobloggen Twitter) (efter engelska twitter till namnet på den mest kända mikrobloggen, Twitter, vilket i sin tur betyder ’kvitter’).

• Yrkessåpa: tv-program av dokumentär typ där man får följa personer på en viss arbetsplats."

(www.svd.se, 20091230)

Dyra turer i juletider.

Snickrandet tar form precis som jag under juletiderna. I dag har det inhandlats både nyårssupé, dricka, grilla till barnen, nyårsraketer och givetvis byggartiklar. Det går inte att åka in till stan utan något till snickarverkstan med sig hem. Börjar tyvärr bli dyra vanor. Sist ut under 2009 blev tapeter till Elliots rum där valet föll på Midbecs serie Kee-ka-boo. Vi har även bestämt oss för Intrades kollektion Themes for life till fondväggen i arbetsrummet.

(www.intrade.se)

Planering, tillbakablickar och en och annan hint för 2010.

Det börjar bli dags att summera året som gått, men jag har fortfarande lite av året kvar ifall det är något jag vill uträtta under 2009. För en nostalgiker som mig innebär tillbakablickar lite av en känslomässig svallvåg. Nostalgi har tidigare betytt sorg och vemod och utlösande faktorer till en strimma saltvatten längs kinden. Och som ni vet grät ju inte pojkar tidigare. Det är betydligt bättre idag och jag förordar tillbakablickar för att summera vad man uträttat och för att kunna se vad som kunde gjorts på ett bättre sätt eller vad som gick bra.

För att inte tjuvstarta tillbakablick 2009 kommer jag hålla mig i nuet under resterande dagar. Dock kommer 2010 erbjuda en hel del positiva saker som jag i dagsläget redan vet om. Eftersom jag hatar leva i ovisshet har redan vissa saker lagts in i medvetenandet, agendan och målsättningstrategiprocessen. En av de stora händelser som kommer ske är att jag nu kommer få gå igenom något som jag tidigare gjort, men som då var en kamp i ovisshetens tecken. Det ska bli spännande att se hur jag hanterar detta och om jag ser några nya infallsvinklar. Känns i alla fall som jag redan slappnar av och hanterar det på ett lite annorlunda sätt än tidigare...

Finns det några snälla människor?

Vi kör vidare på det inslagna spåret om snällhet, så här i juletider och jag kan inte släppa gårdagens Vetenskapens värld. Avsnittet "jordens snällaste apa" med författaren Lasse Berg lyfte fram människans goda mänskliga natur.

Enligt Berg så är bilden som målats fram om människans våldsamma och grymma natur inte befogad och Darwins survival of the fittest inte helt sanningsenlig, utan en efterkonstruerad eländesskildring. Allt fler forskare menar att människans godhet och samarbetsförmåga är det som tagit oss fram genom evolutionens process. I grund och botten finnas en godhet och ondskan utvecklas inte förrän det finns något att slåss för exempelvis föda eller revir. Har vi tillgång till föda så finns det ingen anledning att bråka. Mycket intressanta tankegångar som jag gärna fördjupar mig mer i.

Dagens flockbeteende handlar om samarbete och är den faktor som stärker gruppen ytterligare och därigenom mer framgångsrik. För att samarbetet ska fungera krävs en tillit bland gruppmedlemmarna. "Friåkare" måste bestraffas för att samlevnaden ska fungera och gruppens behov måste vara pioriterat bland andra grupper för exempelvis sin överlevnad. Därigenom uppstår en konflikt som kan urarta när det finns begränsningar bland resurser och krigshandlingar kan uppstå.
(samarbete nyckeln till framgång, www.forskning.se, 091222)

Det finns alltså tecken som tyder på att samarbete och omtänksamhet funnits redan hos våra förfäder. Det som håller samman gruppen är släktskapsrelationer. För mig kretsar funderingarna kring "vi" och "dom" tendenserna som jag skrivit om tidigare och hur det kan sammankopplas med "gruppegoismen" och som i sin tur skulle kunna kopplas samman med människans flockbeteende och överlevnad. Finns obegränsat med resurser är altruismen, självuppoffring, möjlig medan egoismen uppstår vid begränsade resurser och konflikter kan uppstå.

Provinsiell altruism är en förklaringsmodell som presenterats under senare år:

"/.../Den innebär att individerna är beredda att offra egna fördelar till andra, och lättare bestraffa regelbrott om det gäller medlemmar inom deras egen grupp. Mot andra grupper förhåller de sig avvisande och regelbrytare från andra grupper bestraffas hårdare.

Omsorg och överseende gentemot de egna och fientlighet gentemot främmande, kännetecknar mycket av den moderna mänsklighetens historia, menar modellens förespråkare/.../"
(www.forskning.se, 091222)

Det är inte speciellt svårt att hitta dagliga exempel på dessa fenomen i vårt nutida samhälle med exempelvis främlingsfientlighet eller klasstillhörigheters konflikter som mynnat ut i våld och aggressioner. Grupper som både vi själva och andra delar in oss i med vår ettikettering och "facktillhörighet" för att kunna identiera oss själva och vår personlighet.

Men vi är jordens snällaste apa och det är vårt sociala nätverk som tagit oss dit vi är idag och de främsta verktyg vi använt är samarbete och solidaritet.

Ett exempel som Berg använder äs Sanfolket som lever ett otroligt jämlikt system, byggt på humor, kommunikation och dagliga promenader för att samla föda. Deras kultur bygger på att lösa de problem som uppstår när någon är bättre en annan. Om det finns en duktig jägare så går resonemanget kring att det inte är jägaren som dödar bytet utan pilen. I jägarens koger finns pilar från alla män i gruppen. Med andra ord en form av Jantelag som vi starkt strider för att avverka. Kanske är vår Jantelag ett resultat av att vi inte haft krig under ett antal decennier.

Så värna om de snälla och låt tomten premiera de snälla barnen... Det kan vara en av evolutionens små steg i den process som ska driva oss igenom miljökatastrofer, krig och svält.

Jordens snällaste apa?

Med en filt uppdragen över näsan och en godispåse i handen har jag satt igång julfrosseriet. För att inte stanna av helt i evolutionen har jag bestämt mig för att se sista avsnittet av vetenskapens värld som handlar om jordens snällaste apa. Märker att det utamanar mina stela referensramar om människans ursprungliga natur som jag sett på med dystert sinne. Hela tiden har min föreställning handlat om den mänskliga grymheten.

under programmets gång öppnar sig ett sinne som jag inte visste fanns hos mig. Mina hörntänder slipas ner i tandköttet och med minnen från förr om den snälla pojken lystrar jag mer och mer till vad Lasse bergh målar fram för bild av vårt ursprung.

helt plötligt hör jag en smäll från ovanvåningen och förvandlas till en grym predator med sylvassa hörntänder. Familjens första husmus har gått hädan och operation begravning slutar med en suck och sedan ett huttrande när jag slår igen kopmposttunnan i ett köldslaget landskap. Så mycket för den godheten och jag slår mig återigen ner i soffan och sappar över till en amerikansk sitcom som jag sett ett antal gånger tidigare...

Jordens snällaste apa? Det tar vi en annan gång och jag planerar att lägga en slant till välgörande ändamål i julruschen för att stilla mitt sinne.

Årets julklapp verkar bli en återfunnen bil...

Grabbar koppla av, blicka ut över den idylliska julstämningen. Ta ett djupt andetag och se vad de i din omgivning hittar på för tokigheter eller vilka kreativa klappar som slås in, finns både mer eller mindre estetiska handlag bland grabbar i julruschen. Jag ställer mig till skaran som knappt kan tejpa ihop paketen.

Njut av vimlet och den tid du får i köerna. Det är jul en tid tillsammans med familj och vänner. Min jakt har idag börjat och det är dags att komma upp med julklappsförslag samt den perfekta julgranen. Köper en i år då det verkar vara kris i julgransbranschen med ett flertal stulna julgranar. Mitt i alltihop ska vi jaga tillbehör till bygget så det inte stannar när träindustrin går på ledighet.

Vad ni än gör så stressa inte. Är ni trebarns far och bor i storstaden lyfter jag ett varningens finger...

"Klapparna klara – men var är bilen?

Du har tre kassar i högra handen, ungarna i den andra och bilnycklarna i munnen. Då slår det dig: Var f-n är bilen?

Försäkringsbolaget If har statistik som visar att hjärnsläpp hör julen till lika mycket som glögg och pepparkakor. Förra julen var 20 procent av alla bilar som anmäldes stulna inte alls stulna. De hade bara glömts eller tappats bort av de stressade ägarna.

– Den typiska kunden som tappar bort sin bil är en stressad trebarnsfar som kör en nyare bil och bor i Stockholm, säger Lars-Elis Ekeberg, motorskadechef på If.

Hjärnsläppens all time high är från december 2006 då 33 procent av de stöldanmälda bilarna hos If var borttappade. Samma månad 2007 var siffran 14 procent och förra året var alltså 20 procent av bilarna borttappade. De övriga månaderna är omkring 8 procent av de stöldanmälda bilarna borttappade.

Rådet till den som står med tom blick på köpcentrets parkering är trots allt att göra en anmälan till polisen och försäkringsbolaget.

– Men ett bra tips är också att åka tillbaka till samma parkering klockan 21.30 samma kväll. Det är stor chans att din bil står ensam kvar där och väntar, säger Lars-Elis Ekeberg.

Ett annat tips för den som vet med sig att han eller hon blir extra virrig till jul är att knyta en vimpel på bilantennen."

(www.sydsvenskan.se,publicerad 17 december 2009)

Mikrokriser i en annars gemytlig tillvaro

Efter att ha haft en otroligt dålig dag under gårdagen gjorde jag en självinventering och tog mig an en mikrokris som gjort att jag idag har landat och kan fokusera på livets mer energigavande byggstenar. Härligt att inte vara långsint och jag kan se fram emot ett underbart vinterlandskap med pulka, snölyktor och trevliga gubbar av snö tillsammans med familjen.

Igår avhandlade jag mina faser efter konstens alla regler i en egen ritual och spottade därefter i nävarna för att ta mig an kommande utmaningar idag...

Följde de klassiska stegen:

"Sorg och kriser drabbar oss alla någon gång under livet./.../ Anledningarna kan vara många."
(i fokus; www.psykologi.ifokus.se, 091217)

För min del var det i grund och botten ett förtroendeuppdrag som landade vid mina fötter på ett hastigt och abrupt sätt som blev den utlösande triggern i mitt krisartade förfarande. En del hade kanske bagatelliserat, men jag har en tendens till att skrämmas av snabba förändringar och vill gärna klamra mig fast vid mina rutiner och kritiskt granska det jag tar mig an innan jag ger mig i kast med förändringar. Tidsförfarandet kan variera beroende på karaktär av problemställning. I detta fallet ett antal timmar.

Ibland kommer problem oanat och snabbare än ett sms och jag tar mig då igenom faserna grubblandes och ifrågasättande. min första fas är:

"Chockfasen
Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas - en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas."
(ibid)

Jag reagerar med skepticism och tvivel kryddat med en liten nypa sorg, eftersom det kan handla om förtroendekapital. Som sagt så är jag en man med stort hjärta och det tar ibland överhanden. På så sätt drar jag mig tillbaks självrannsakar och ömkar för att bygga upp ett nytt psykiskt immunförsvar eller en mental barriär. I detta fallet handlade tidsperioden om några timmar för att bygga upp ett nytt energikapital och reducera rädslan för att förstå att jag inte tagit mig vatten över huvudet.

"Reaktionsfasen
Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan "Varför?" upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur."
(ibid)

Kroppsspråk och mungipor talar sitt tydliga språk och ögongloberna har en stark dragningskraft mot tellus inre kärna... Det inre tempramentet kokar eftersom jag är en undflyende konflikthanterare och kortsiktigt tjurig.

"Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris."

I detta läge byggs ett sokratiskt försvarstal upp och fakta, argument läggs upp för att bryta ner motståndet. Framförallt för att köpa mig lite mer tid och sansa ovisshetens tankefällor.

"Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad."
(ibid)

Behärskar kroppen och det hetlevrade sinnet för att inte yppa min akilleshäl... Ett snällt yttre, men ett diaboliskt inre.

Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret./.../.
(ibid)

Lite barnsligt gnäll sipprar ut i en och annan osammanhängande ordföljd och låter andra ta iniativ för konfrontation.

"Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt."

Befinner mig någon annanstans eller önskar mig bort till ett liv av blomster, gröna ängar, hav och familjeidyller. Kan tänkas att en och annan tanke om "varför jag" svischar förbi kan drabba denna ofantligt stora konspirationsteoriker. Med andra ord så är detta en fas som förstorar mina proportioner gigantiskt. Rent matematiskt kan det uttryckas i formeln:

Problem x 1 000 000 = hjärnkaos + energiläckage!

"Projicering - någon annan beskylls för det som hänt."
(ibid)

Här gäller det att inte komma ivägen. Handlar om mikrosekunder innan nästa fas träder i kraft. Någon annan är oftast mitt ego. Med andra ord lägger jag skulden på mig själv i tredje person.

"Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar."
(ibid)

Äntligen kommer förnufttet till sans och proportionerna av problemeskaleringen börjar avta och till och med reduceras. Dock är hjärnans repeatknapp intryckt och situationen återspelas och alternativa lösningar arbetas fram på högtryck. Powernapsen blir lidande och anspänningen är hög. Slutet börjar i alla fall närma sig och jag kan nog åter ses som en mänsklig skepnad.

"Bearbetning och Nyorientering
I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt."
(ibid)

Smider planer och ser fördelar med det som hänt. Kan rent utav bjuda på ett leende.

"Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter."

Lär mig av det som skett och hittar ytterliggare möjliga fördelar samt redskap som kan vara till nytta...

Allt är över och jag kvittrar likt en nykläckt fågelunge. Livet tycks underbart och jag gillar det jag tagit mig an eller fått i mitt knä. Planen till att besegra mission impossible är utformad och målsättningen är klar. Att leverera ett sjuhelvetes resultat!


Jag kan inte låta bli att infoga texten till Dandy Warhols - All The Money Or The Simple Life Honey lyrics. Även om det i sammanhanget kan kännas fel så är det denna övergripande känsla som pumpar ut i mitt kropp och sinne. Krisfaserna ske ses som det otroligt kortsiktiga perspektivet och...

All right
Here it comes

Well I can tell you for the money
The simple life honey is good
Uh-huh
Well if you ask me how you made it
Secure life, baby, you should
Oh, yes you should
Cause if you're doing all the best that you can
But you're still runnin' just as fast as the man says
Well I can tell you for the money
The simple life honey is good
Uh-huh, now
Yes it's good

Now when you're movin' to the city
You worry on your mental health
Yes you do, now
Oh, you gentlemen and ladies
You've got to be good to yourself
Mm-hmm
So get yourself into a ranch-style home
When the neighbor's never more than a stone's throw
Well I can tell you for the money
The simple life honey is good
Yes it is
Yes it's good

That's right
Yeah

But oh, no
All the money
Still you just can't please everybody
How bad do
Do you want it?
Cause the money
It looks so good, good, good
Ohh

Yeah
Whoo!
Yeah

So now you're chasin' the American dream
Just like the dollar's gonna make everybody scream
But I can tell you for the money
The simple life sure looks good
That's right, now
Yes it's good
Oh yeah

Oh, no
All the money
Looks so good, good, good
To everybody
How bad do
Do you want it?
Cause the money
It looks so good, good, good

Now there's a whole lot of faking
And takin'
And shakin' my hand
And when they tell you they love ya
They love ya like a one night stand
Mm-hmm
So if you're playin' in a rock and roll band
But still you're doing whatever the man says
Well I can tell you for the money
The simple life honey is good
That's right
Yes it's good

Uh-huh
Take care

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Kom över en gammal artikel som fastnat och som jag inte kan låta bli att aktualisera idag. Sann optimistisk pessimist som jag är. Själv är jag även realist och inser att vi inte alltid bara kan dra på smilbanden och tro problemen löser sig. Att se saker ur ett positivt perspektiv och dra på smilbanden mitt under ett krig känns avlägset... Stöter på alltför många som tror att problem löser sig genom att enbart se på saker positivt. Tror inte heller att saker löser sig genom att bara gå och gnälla. Måste allt vara så svart eller vitt och vad tjänar vi på det?

"Försök inte muntra upp en pessimist"

Optimister lyckas bäst! Fel. Sanna pessimister, som ser en katastrof runt varje hörn, gör ofta ännu bättre ifrån sig. Om de kan omvandla sin oro till handling. Det menar psykologen Julie K Norem i en ny bok, som ger stöd åt människor som mår illa av "tänk positivt"-prat.

Sluta gnälla och tänk positivt! Optimism är nyckeln till framgång! De senaste decennierna har den positiva psykologin rusat emot oss som en ångvält. Via tidningar, tidskrifter, böcker och Internet har dess budskap effektivt pumpats ut.

För alla oss I-or-typer som tröttnat på optimistkonsulternas tjat om att vi måste se tillvaron från den ljusa sidan, har det dock dykt upp en oppositionslysten bok som piggar upp i höstmörkret.

I Positiv Pessimism (Svenska Förlaget 2002) gör den amerikanska psykologiprofessorn Julie K Norem något så ovanligt som att lyfta fram det positiva med att tänka negativt. Ja, faktiskt. Enligt henne är så kallad defensiv pessimism - föreställningen att alla ens prestationer kommer att sluta i katastrof - en effektiv strategi som kan hjälpa oroliga människor att nå framgång.

- Inom populärpsykologin hävdas det ofta att positivt tänkande fungerar för alla människor, men det stämmer inte. För defensiva pessimister kan det få motsatt verkan. Vi har gjort tester som visar att personer med den här läggningen presterar sämre om de tvingas tänka positivt, medan de klarar sig minst lika bra som optimisterna om de får vara ifred med sin pessimism, förklarar hon i en intervju över Internet från Wellesley College i USA.

När Julie K Noren började studera pessimismens mekanismer i mitten av 1980-talet var forskningen om optimismens många fördelar som hetast i USA. Budskapet var att negativa tankar leder till självuppfyllande profetior: Tror du att det ska gå dåligt på anställningsintervjun, så kommer det att göra det. Det som gjorde Julie K Norem konfunderad var att hon runt omkring sig hade en mängd framgångsrika människor - som inte alls var särskilt optimistiska. Snarare tvärtom. Inför viktiga föreläsningar eller affärsmöten gick de runt och förberedde sig mentalt på det stora misslyckandet. Visserligen hade det alltid gått bra tidigare, men den här gången skulle allt gå åt helvete. Garanterat.

Trots de här ångestskapande profetiorna, tycktes aldrig den stora katastrofen inträffa.

Istället triumferade de gång på gång i både yrkesmässiga och sociala situationer - vilket fick Julie K Norem att intressera sig för pessimismens djupare mekanismer.

- När jag började forska kring defensiv pessimism märkte jag dock att vissa blev väldigt provocerade av att jag lyfte fram fördelar med negativt tänkande. Delvis tror jag att det beror på att pessimism historiskt har ansetts vara en synd eftersom det tyder på bristande gudstro. En annan förklaring är förstås att det känns bra att vara optimistisk. Om jag lyfter fram fördelarna med defensiv pessimism, så oroar sig människor för att de ska tvingas in ett negativt tänkande som på sikt får dem att må dåligt.

Men efter 18 års forskning har Julie K Norem en förvånansvärt optimistisk historia att berätta om defensiv pessimism. Det är inget hemskt sinnestillstånd som måste bekämpas till varje pris. För många blir det istället en effektiv metod att hantera livets utmaningar.

- Det finns olika sorters pessimism. "Vanliga" pessimister har ofta en negativ syn på hela sin livssituation. De ältar misslyckanden i det förflutna och undviker i möjligaste mån ångestskapande situationer.

- Defensiva pessimister däremot har ofta bara låga förväntningar på vissa prestationsinriktade situationer. Vanligtvis handlar det om prestationer i skolan eller på arbetet. De undviker inte heller ångestframkallande situationer, utan använder de negativa tankarna för att omvandla oron till handling, säger Julie K Norem.

I boken låter hon väninnan och universitetsläraren Katherine personifiera den defensiva pessimismen. Hon är intelligent, framgångsrik och förtjust i sitt arbete - samtidigt som hon hela tiden känner sig övertygad om att hennes prestationer kommer att sluta i katastrof. Det prestigefyllda forskningsuppdraget havererar, föreläsningen spårar ut, den vetenskapliga artikeln refuseras.

För att hantera den ångest som de här prestationsinriktade situationerna skapar, använder sig Katherine av defensiv pessimism. I huvudet spelar hon gång på gång upp allt som kan gå snett: diaprojektorn kanske inte fungerar, föreläsningssalen kanske är dubbelbokad och tänk om jag glömmer bort vad jag ska säga.

Onödigt och extremt tröttsamt, skulle antagligen en mer optimistiskt lagd person tycka. Men för Katherine fungerar genomgången som ett slags mental madrassering. För även om förväntade besvikelser är otrevliga, så är de trots allt lättare att bära än oväntade.

- Defensiv pessimism är vanligare bland kvinnor. Delvis tror jag att det handlar om att de ofta har sämre självförtroende när det gäller egna prestationer. Historiskt har kvinnor också mötts av större hinder i situationer där den egna insatsen stått i centrum. De har inte heller uppfostrats i hur man tar kontroll över och stärker sig själv inför prövningar av det slaget. Därför behöver många kvinnor en sådan här strategi, säger Julie K Norem.

Utmärkande för defensiva pessimister är också att de inte ger upp inför de negativa tankarna. Tvärtom. Skräckvisionen av den elake redaktören som refuserar Katherines vetenskapliga artikel, får henne bara att arbeta ännu hårdare fram till deadline. Hon ber kollegan bekräfta litteraturlistan, sätter studenterna på att dubbelkolla statistiken och går själv igenom argumentationen en sista gång för att se att den verkligen är glasklar. Inte konstigt då att det stora misslyckandet aldrig inträffar.

Men även om defensiv pessimism kan hjälpa vissa människor att nå framgång, så är det ingen strategi som psykologiprofessorn rekommenderar alla. I boken jämför hon exempelvis Katherine med hennes make Bill, som istället använder sig av så kallad strategisk optimism. På arkitektkontoret där han arbetar, kastar han sig entusiastiskt över nya uppgifter och han är alltid övertygad att allt kommer att gå bra. Liksom Katherine arbetar Bill hårt, men i hans förberedelse inför ett viktigt kundmöte ingår ingen mental genomgång. Snarare letar han efter förströelse som hjälper honom att undvika att tänka på det som ska hända. Timmarna före mötet läser han kanske tidningar, mejlar kompisar eller kollar in musik på Internet.

- Förklaringen till Bills och Katherines olika förhållningssätt är att han till skillnad från henne inte har något underliggande problem med ångest. Bills strategi är därför att undvika tankar som skulle kunna framkalla ångest. Han blir då väldigt irriterad när hans pessimistiska kollega envisas med att gå igenom alla eventualiteter inför det kommande affärsmötet. Just sådana förberedelser skapar den ångest som han annars inte skulle ha, förklarar Julie K Norem.

Ingen strategi passar alltså alla. Vi har olika personligheter, erfarenheter och ambitioner. Problemet uppstår när defensiva pessimister och strategiska optimister tvingas in i nära samarbete. Då är krocken - och konflikten- ofta ett faktum. I Bill och Katherines fall irriterar sig han på att hon "bara förstör allt som är roligt" med sina negativa förväntningar. Hon å andra sidan retar sig på honom eftersom han aldrig vill planera eller tänka framåt - vilket innebär att även hon riskerar att komma flera timmar för sent till middagsbjudningen eftersom tunnelbanan stått stilla och Bill struntat i att hämta bilen från verkstan. Nej, att få en defensiv pessimist och en strategisk optimist att ro i takt, är mer eller mindre omöjligt, enligt Julie K Norem. Genom att tydliggöra hur de olika strategierna fungerar hoppas hon dock att de olika personlighetstyperna ska få lite större förståelse för varandras sätt att fungera. Förhoppningsvis slipper då Bill uppfatta Katherines alla dubbelkollar som personlig kritik mot honom. Och hon kan lättare acceptera hans obefintliga planering eftersom hon inser att den inte bara handlar om lathet, utan också om ångestbekämpning.

Okej. Alla människor har olika sätt att handskas med livets prövningar. Men samtidigt verkar ju Bill leva ett betydligt roligare och enklare liv än Katherine. Hennes mentala och praktiska förberedelser tar väldigt mycket tid och energi.

Vore det inte bättre att lägga den kraften på att försöka bli fri från den underliggande prestationsångesten?

- Visst. Defensiva pessimister kan försöka minska sin oro på olika sätt. Det finns kognitiva beteendeterapier som hjälper och på kort sikt kan ångestfyllda personer även bli hjälpta av medicin, säger Julie K Norem.

- Samtidigt tror jag inte att vi kan eller bör göra oss av med alla negativa känslor. Även de fyller viktiga funktioner i våra liv. Så länge de mentala förberedelserna inte tär för mycket på individens eller omgivningens krafter, behöver inte defensiva pessimister känna att det är något fel på dem och de behöver inte bli botade. Det här är en självterapi som hjälper dem att hantera obehagliga situationer i livet och nå framgång.

(www.svd.se, Anna Lagerblad, publicerad den 27 november 2002)

Ett varmare inre...

Som tur väl var hann vi sätta igen kallraset och täcka igen det köldslagna partierna. Därför har vi en liten ljusstrimma i ett kallt landskap. Det börjar nalkas vinter...

Lite inredningsbilder från vår karriärklättring upp på ovanvåningen där vårt sovrum äntligen är beboligt.

Inspirationsbilden var denna...

och skelettet tog form med tanke, huvudkli och snickrande,


där det nu ser ut så här.

Ett frostigt landskap

En liten blommas knopp söker sig genom ytan av ett frostigt landskap. En ensam själ blickar ner över knoppens kamp och sveper kappan om sig. Med isande steg hukar sig mannen för den tilltagande vinden. Klimatet och kampen känns alltmer hopplös. Väderbitna kinder krampas samman och munnen har frusit i ett sarkastiskt leende. Varje steg känns som ett bidrag till ett decenniums utveckling av evolutionen. Kampen är densamma och det är kallt. Sinnet har frusit och det finns inget hopp om hjärnaktivitet. Det är enbart en kamp om överlevnad.

I omgivningen finns enbart ett öde och kargt vinterlandskap som en gång i tiden blomstrade och hade en fägring som Linné hade frossat i. En enstaka tanke ger hopp om att orka ta klivet framåt hos mannen. Att just ta sig framåt och överleva. Någonstans långt därinne finns en låga i ett tungt pumpande hjärta. Ensamheten är påtaglig och vinandet tilltar ytterliggare. Vad mannen är på väg vet inte ens han själv. Händerna är blåfrusna och odugliga. Smärtan ilar in i benmärgen och en doktor hade ordinerat omedelbar amputation.

Lustigt nog är blomman och mannens kamp densamma. Båda malplacerade i den bistra miljön. Ingen av dem kapabla till att vare sig ge upp eller överleva. Det är kallt, öde och hopplöst...

Mannens hornhinna återspeglar ett liv, en tid från förr. Drivbank efter drivbank passeras i ett långsamt tempo som för en rullatorsbunden 90-åring hade verkat hektiskt. Innerst inne finns en drivkraft som vägrar ge upp och släppa taget. Någonstans i snöblindheten finns ljus och värme. Frågan är var...

Det kan tyckas meningslöst att kämpa mot en kamp som hade fått David och Goliat att framstå som jämn och rättvis. Att ge upp hade varit det mest humana. Men ett nederlag är ett nederlag och mannens historik signalerar om att han inte kommer ge upp. Att kampen känns igen, att han har lärt sig något från förr.

Trots att varje ansträngning gnager in i själen och äter upp den lilla bit hopp som finns kvar öppnar han upp sin rock och fibblar fram ett foto som legat i innerfickan närmast hjärtat. De klumpiga, blåfrusna händerna mer klämmer än griper om fotot på hans familj som finns hos honom. Och det skänker en tanke, en tanke om överleva. En överlevnad som kommer ge ytterliggare en insikt och erfarenhet om livets kamp mot allt. Utan karta kan vi tyckas vara desorienterade, men vi glömmer de historiska pusselbitar i vårt liv som kan hjälpa oss att uthärda, hantera eller planera för en förändring. Vi glömmer vad vi gjort, vad vi ville och vi famlar. Mannen famlar, men innerst inne vet han, att det är nära. Nära till hans hem, familj och den värme som kropp och sinne skriker efter.

Tills nästa gång kan det vara ett gult ökenlandskap som ska besegras så det hjälper inte att införskaffa framtida Canadian goose jackor, så det är ingen mening att handla, packa utan bara ta det för vad det är och kämpa med de innersta resurser mannen har.

Fotot och blomman skänker tröst och han fortsätter gå. vart vet han inte. Men någonstans är han på väg...

Lucka nummer 12...

Det vankas jul, men det finns en saknad av tindrande snöflingor, pudervitt snötäcke och klar kall luft. Andetag som frustar ut en köldslagen dimma, huttrande kroppar och vantar som slår i takt med åkerbrasornas funktionella rörelser. Ett landskap som öppnar upp sinnet och termosar med varm choklad. Mössor, vantar, overaller och vinterkängor i högar i hallen som alltid känns för liten.

Lite av stämningen har dock infunnit sig efter sjungande luciatåg som påminner en om gamla goda tider. Tider som bestod av lussevakande och sånger för förvånade lärare som fasat för påhälsningen ev en grupp lullande och salongsberusade ungdomar. Salongsberusade ungdomar som sedan blev till överförfriskade ungdomar i en överfylld gympahall vrålandes, skrålandes och sjungandes. Tider då man trånade efter sin ungdomskärlek som betydde allt. Med en utgång som allt för ofta slutade i brustet hjärta. Ett resultat av snällhet och omtanke gav fog för uppbrott med den stående frasen om att vi kan väl vara kompisar. Kamratskap som skapade förtvivlade tankar, mörker, olycka och fåfänga mixat i en hormonstinn pubertetskropp. En kropp som sökte och åter sökte efter en identitet.

Böcker slukades om mörka, onda tankar och funderingar. Lagerqvist, King, Koontz med flera gav kroppen en teatermask till ansikte som alltmer tvivlade på sig själv i ett hav av krav. Fasaden utåt var vitmålad och lycklig, inåt fanns en värk av tvivel och osäkerhet. En värld som formade en fundersam stoiker som aldrig var nöjd. Mentala piskrapp slog huvudet i bitar och ögonen blev sorgsnare och sorgsnare. Med tiden påbörjades en Aliegherisk resa bort från skärselden och upp mot sin Beatrice. Ögonen började se mer av de idylliska vinterlandskapen som gav ro till inre frid och mindre tvivel. Någonstans hade hjärnan skapat en sköld som lyckats bygga upp ett immunförsvar mot verklighetens vardag. Starkare och starkare blev jag, just jag.

På tidigare snubblande och staplande steg gav vägarna en erfarenhet och allmänbildning som den sociala kameleonten fortsatte sitt sökande i. Kunskap som samlats i hyllmeter efter att dragit hem kassavis med böcker från bokbussar och gråa stadsbibliotek. I små städer öppnades stora världar upp sida efter sida. Verkligheten vävdes samman med känslor och krafter som idag vill påverka och ge förutsättningar. Ett brinnande hjärta pumpar nu ut en liten strimma hopp som kan stärka någon. Små saker, stora saker, nära, långt borta. Något av värde för någon. Kanske av en altruistisk drivkraft eller för ett inre egoistiskt självuppfyllande till att få en etikett. Hur som helst spelar det inte en uppenbar roll.

I juletider är det vissa saker som blir mer påtagliga och som för somliga är självklara. För andra kan det betyda sorgsna ögon som blickar in genom idylliska fönster. De mer pubertala ensamhetsfunderingarna var varken befogade eller troliga för mig. Men det var en sanning som jag trodde på, pessimist som jag blev. Idag är jag en optimistisk pessimist som känner till sina inre egenskaper där jul betyder en underbar tid med familj och vänner. Utan press och krav. En tid utan planering med en dag i taget. Lucka efter lucka fyllt av förväntan och möjligheter till att ge sin son verktyg som jag aldrig hade. Lärdomar som jag insett och dragit nytta av...

Ju fler alternativ det finns, desto större är risken att det finns någonting, bättre någon annanstans.

Efter att ha varit ledig från snickrandet en tid har tid och tanke ägnats åt utbud. I helgen tillbringade la familia 30 års firande i huvudstaden. I aktivitetskalendern fanns nöje, umgänge och shopping. Vissa shoppade mer och andra mindre. Trots tre dagar hanns inte allt med. Eftersom jag är en kille som inte spontanshoppar utan är en sökare så var vi på jakt efter inredning, måste följa bloggtrenden, som följer vår stil. Med andra ord åker vi till storstaden för att konsumera inredning som följer skärgård och lantstil. Utbudet är gigantiskt och enormt tilltalande, MEN. Huvudstaden är en stad där pengar talar. Och det är något som inte tilltalar en statligt anställd i en mindre stad. Löneutvecklingen sker inte i samma utsträckning och utvecklingsmöjligheterna är färre. Men behöver det vara negativt?

I ett marknadsföringsundersökningsexperiment visade resultatet att fler val gjorde att vi köpte mindre. Första exemplet som Micael Dahlén tar upp i sin bok Nextopia är där en grupp människor får prova 24 olika sorters marmelad. Gruppen var angelägen om att få prova alla 24 olika sorterna, men det var enbart 3 procent av dem som ville köpa marmeladen efter att ha smakat. Däremot i en grupp där de fick möjlighet att prova 6 olika sorters marmelad köpte 30 procent någon med sig hem.

I ett andra test fick en grupp prova 6 olika sorters choklad och en annan 30 stycken. Efteråt blev de medverkande erbjudna ersättning i antingen pengar eller choklad. Det var bara en fjärdedel så många i gruppen med 30 prover som valde choklad som ersättning i jämförelse med den gruppen som testat 6 sorter.

Dahlén drar slutsatsen att:

"I takt med antalet valmöjligheter ökar inser vi 1) att vi måste avstå en massa chanser och möjligheter, vilket är smäertsamt eftersom vi vill ha allt och 2) att vi inte kan vara säkra på att vi verkligen gör det bästa valet. Ju fler alternativ som finns, desto större är risken att det finns någonting bättre någon annanstans."

(Dahlén 2008, Nextopia sid. 52-53)

Dock måste jag säga att utbudet har en otrolig tjusning och charm. Ibland kan jag känna en attraktion av att äga en takvåning i någon storstad och bara blicka ut över det myller av människor och valmöjligheter som kretsar kring mig. Hade jag befunnit mig i ett annat skede i livet hade jag troligen stressat runt som en av de myror som jagar den ultimata stegringen i karriären. Det är ju till och med så att jag tackat nej till det en gång som jag ibland kan fundera över hur det vägskälet hade sett ut idag.

Men jag är lycklig där jag är och stolt över det jag har. Precis som det uttrycks i Cats som var en del av nöjesutbudet vi föll för...

Daylight
See the dew on the sunflower
And a rose that is fading
Roses whither away
Like the sunflower
I yearn to turn my face to the dawn
I am waiting for the day . . .

Midnight
Not a sound from the pavement
Has the moon lost her memory?
She is smiling alone
In the lamplight
The withered leaves collect at my feet
And the wind begins to moan

Memory
All alone in the moonlight
I can smile at the old days
I was beautiful then
I remember the time I knew what happiness was
Let the memory live again

Every streetlamp
Seems to beat a fatalistic warning
Someone mutters
And the streetlamp gutters
And soon it will be morning

Daylight
I must wait for the sunrise
I must think of a new life
And I musn't give in
When the dawn comes
Tonight will be a memory too
And a new day will begin

Burnt out ends of smoky days
The stale cold smell of morning
The streetlamp dies, another night is over
Another day is dawning

Touch me
It's so easy to leave me
All alone with the memory
Of my days in the sun
If you touch me
You'll understand what happiness is

Look
A new day has begun

Är lite av den känslan jag känner då flytten till övervåningen äntligen ska bli av nu i helgen. En kamp som vi rídit ut tillsammans med många spännande och köldslagna inslag.

Vi är i gott sällskap

Puh, behöver inte ha dåligt samvete över naturliga neddragningar i tuffa tider.

"Färre klappar i tomtesäcken i år"

Tomtesäcken blir allt lättare att bära.
Men i Norrland blir det många klappar under granen.

Svenska hushåll planerar att minska sina inköp av julklappar i år, enligt en undersökning från Nordea. I genomsnitt väntas julklappspengen minska till 2 700 kronor. För två år sedan var motsvarande summa 3 200 kronor.
Sammantaget kommer vi att sätta sprätt på 5 000 kronor i snitt på julklappar och julmat enligt Nordeas årliga undersökning om våra inköp inför julen. Det är 200 kronor mindre jämfört med förra året.
I Sydsverige kommer man sammantaget lägga mest pengar på julen – 5 600 kronor. Norrlänningarna är mest generösa med julklappar.
Kvinnorna lägger mer pengar på julklapparna medan männen står för en större del av övriga utgifter som exempelvis julmaten.
Majoriteten av de tillfrågade i undersökningen planerar att betala julklappar och julmat med sparade pengar och med månadslönen. Andelen som betalar med kreditkort har sjunkit från 16 procent förra året till 11 procent i år.
Handelns Utredningsinstitut har förutspått att julhandeln, i meningen detaljhandelns totala omsättning i december, kommer att fortsätta att öka i år och uppgå till 61,3 miljarder kronor.
(www.blt.se, 091204)

För oss blir det kvalitet istället för kvantitet i år. I alla fall om planerna går som vi tänkt oss. Åtminstone tankemässigt, för i denna familjen har det en tendens till att avvika från uttalade rutiner och regler. Men det sägs att det är tanken som räknas. Frågan är om Elliot håller med om att tanken på neddragingar är en god tanke?

Någonstans i det avlägsna ljuder ljuv musik

Den ljuva musiken fortsätter ringa i öronen i min vardag, men där är ett litet inslag av falsksång i bakgrunden. Som ett litet tinnitus tjuter det och frekvensen blir allt högre och mer och mer påfrestande. Jag är en av de lyckligt lottade och påverkas inte lika mycket av lätet i vår familj. Den som dragit den nitlotten, eller fått det förtroendeuppdrage, är Sessan. Elliots trofésamlande återkommer som oftast vid juletider och nu när det vankas tomte och adventskalender kommer det som ett brev på posten. Vi är nu inne på tredje veckan med VAB:andet och det finns nog risk för att tomten kommer svingandes med en mycket, mycket lätt säck till julafton om vi inte hittar en utväg ur bakterieträsket. Vi har hållit hoppet uppe och präntat in i varandra att det kommer bli bättre. Tyvärr sitter Murphy och gnuggar händerna och skrattar rått åt vårt kaotiska familjeliv och vrider upp jävlighetstermometern lite till ju längre tiden går. Elliot blir nämligen bara sämre och sämre. Jag själv påverkas inte i lika hög utsträckning, men assisterar så mycket jag kan och får, men det är en mammig son och det kostar i dessa tider. Sömnen blir lidande och reptilhjärnan tar överhanden i vissa lägen. Något som inte är det bästa i kaotiska tider. Som luttrade soldater intar vi värnen och smyger oss fram i de leriga skyttegravarna för att ta oss fram till fronten. Mitt bland kroppar, lera, lemmar utfärdar vi precist vårt uppdrag och himlen öppnar sig och solstrimmor börjar skina igenom det dimmiga landskapet.

Med solen kommer värmen och soldaterna börjar kramas och återuppstå. Vissa lappar ihop sina lemmar och haltar över till närmsta gäng som förenats i en julsång och hoppar in i ett parti poker. De goda tiderna har kommit och livet pumpas ut i den tidigare gråa vardagen. Ännu en gång har ett krig bekämpats och smygandes drar vi oss tillbaks jag och min Sessa. Därefter kommer en skönhetssömn och kvalitetstid till familjelivets underbara gemenskap.

För tillfället är vi lite oroliga av att inte hinna fram eftersom vi inte vet hur långt kvar vi har till skyttegravarnas slut och de stundande goda tiderna. Men vi hör ljuv musik någonstans i det avlägsna...


(www.coverbrowser.com)

Som ljuv musik i mina öron

"De skillnader man åstadkommer som faktiskt är av bestående vikt är de små skillnader man åstadkommer i någon annans liv."

(Richard Pimentel, Windmills training program. Hämtat ur filmen Music within)